Mot all vett och sans blir jag lite glad över att Mona blir ny partiledare för sossarna. Jag har aldrig tyckt speciellt bra om henne, men hon blir säkert en ganska bra partiledare i alla fall. Det finns två bra saker med det här: för det första att de slutligen har lyckats välja en kvinnlig partiledare, och för det andra att hon kan bli vald trots debaclet förra gången hon var tilltänkt.
Det sistnämnda gör mig extra glad, eftersom jag kan ta upp en av mina gamla käpphästar: politiker behöver inte vara perfekta. De behöver inte vara bra människor på något sätt. Det de behöver göra är att sköta sina uppgifter. Att man inte betalar TV-licens är t.ex. inget som påverkar ens jobb som minister speciellt mycket, och Mona har nog lärt sig sin läxa. Toblerone inhandlas antagligen nu för tiden med egna tillgångar.
Och vilka roliga träffar man får upp om man googlar på Mona! Jag undrar om Mona Sahlin också sysslar med "Mona Puddingdans", och vad det är för något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag får nog säga något liknande, eftersom jag aldrig heller förstått poängen med att man måste vara moraliskt och juridiskt fläckfri som politiker (eller i övrigt heller).
Dessutom, om man ska tro Olle Svennings bok om Göran Persson och socialdemokraternas maktspel (som jag köpte på Arlanda) så är det mest väsentliga vilken maktbas man har, och Mona är den informella ledaren för den mycket mäktiga Stockholmsgruppen, där bl.a Pär Nuder ingår. Bara en sådan sak.
Apropå Toblerone så råkade jag se några i en Seven Eleven-affär när jag var där med Gao Yin, och berättade om det som ett exempel på ett svenskt korruptionsfall. Hon tyckte det var ganska mjäkigt för att vara korruption.
Precis. Vem äter Toblerone på denna sidan 90-talet, liksom?
Skicka en kommentar