Jag hade lite svårt att somna igår, så jag läste några timmar längre än vad jag borde ha gjort, och fick så Fernand Braudels "The Mediterranean in the Ancient World" utläst (originalet är givetvis på franska, men jag är inte tillräckligt elajt för att varken läsa, skriva, tala eller missförstå franska). Braudel och hans anhang i Anneles-skolan revolutionerade historievetenskapen under mitten av 1900-talet, och den här boken exemplifierar flera av Braudels en gång i tiden banbrytande idéer kring historisk forskning. Det är mycket genomtänkt resonerande kring geografins betydelse för den historiska utvecklingen (franskt 1900-talstänkande yo). Han lyckas även gå igenom hela medelhavets mänskliga historia från människoaporna till romarrikets fall på 350 sidor, utan att det känns fragmentariskt, och illustrerar på detta sätt i någon mening la longue durée.
Braudel var inte bara en framstående forskare, utan kunde dessutom skriva. Det flyter på bra när man läser, även om ämnets vidd gör att det kan bli lite information overload ibland. Utifrån hans von oben-perspektiv är det dock ingen risk att det blir för mycket detaljer.
Om jag ska nämna något negativt så är inte alla fakta korrekta längre, vilket till viss del avhjälps med korrigeringar i notapparaten. Vidare hade jag hellre läst den på svenska, eftersom sådan här litteratur kräver ett ganska omfattande ordförråd. Dessutom heter historiska personer från antiken inte samma sak på engelska och svenska, vilket försvårar en del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Precis. Man tänker spontant att Kalle heter Charles, men så heter han Donald. Vad är grejen?
Det är ungefär som det här med att Ovidius heter Ovid, Trajanus heter Trajan etc. Heter anus an på engelska, eller?
Ursäkta att jag inte svarat tidigare. Nej, det gör det inte.
Okej.
Skicka en kommentar