Nästa funktion

C.

Det slog mig att nästlade funktioner borde kunna användas för att göra kod mer läsbar. Istället för att deklarera en privat hjälpfunktion som bara används på ett ställe som static och lägga den ovanför den anropande funktionen (eller, om man är en idiot som dricker bärs och lyssnar på skitmusik: efteråt, och med en för-deklaration längre upp), så stoppar man in den direkt i den anropande funktionen.

En sådan nästlad funktion kommunicerar tydligare än en static-funktion: den är uppenbart en privat hjälpfunktion, eftersom den bara kan anropas från den omslutande funktionen. Man slipper att idioter som dricker bärs och lyssnar på skitmusik lägger sina hjälpfunktioner var som helst i filen, använder fördeklarationer och låter bli att göra dem static. (Idioten som dricker bärs och lyssnar på skitmusik skulle givetvis ändå undvika att använda nästlade funktioner, för att göra koden så oläsbar som möjligt.)

Sen att det här är totalt oanvändbart i praktiken, eftersom det bara stöds av GCC, ja, det är ju lite trist. Men i framtiden kommer nog alla använda Lisp, Scala och Python istället för C. Och kanske Ada. Nej, inte Ada. Idioten som dricker bärs och lyssnar på skitmusik skulle antagligen välja Ada. Eller C#.

OS-feber, del 3: Slaget om Los Angeles

Det första OS jag följde var, om vi inte räknar vinter-OS tidigare samma år, där Gunde Svan var i sitt esse, det i Los Angeles 1984. Fyra år tidigare hade OS i Moskva bojkottats av USA och deras polare, och 1984 var det Sovjet som bojkottade Los Angeles, i något som skulle kunna betraktas som kalla krigets dödsryckningar. Mot alla odds dök dock Rumänien upp, och Kina deltog i sitt första OS sedan revolutionen, antagligen för att jävlas med Sovjet, men även för att dominera lite allmänt. Kina kom trea i medaljligan, bl.a. tog de guldet i den första tävlingen som avgjordes, i skytte, där Ragnar Skanåker kom tvåa.

Det kanske nästan bästa med det här OS-et är att det fick Epyx att göra det legendariska spelet Summer Games. Inte för att det var lika bra som uppföljarna (Winter Games, Summer Games II, World Games, California Games, säkert diverse andra Games), men det var först och animationerna var så bra att man nästan trodde att man tittade på TV istället för på, eh, TV-n som C-64:an var kopplad till.

Agneta Andersson räddade den svenska insatsen med två guld i kanot. Annars blev det mest en himla massa silvermedaljer för Sverige, 14 stycken om jag minns rätt. Patrik Sjöberg gjorde sitt första OS och tog silver. Bosse Gustafsson tog silver på 50km gång, trots att bröderna Herrey hävdat att det var meningslöst för honom att ställa upp. Säkert några brottare. Troligtvis någon lerduveskytt. Diverse simmare. Vad vet jag? Det var länge sedan.

Sen var det Carl Lewis, som tog guld på 100m, 200m, 4x100m och längdhopp. Han dominerade totalt och jag har egentligen aldrig tyckt om honom. Han var säkert också dopad. Och hans musikkarriär var patetisk. We will never break it up? Nej, men någon kanske bryter nacken av dig! Och du tog aldrig världsrekordet i längdhopp, haha!