I ett märkligt debutarbete, 'Gräset sjunger', har Doris Lessing sysslat med sydafrikanska problem och gjort det på ett sätt som måste fängsla och hålla kvar läsarens intresse från första sidan till den sista... den är skriven med stark spänning och en konstnärlig berättarförmåga så att man till fullo förstår det beröm den fått i de engelskspråkiga länderna, där den redan gått ut i flera upplagor.
Så lyder utdraget ur Göteborgs Postens (särskrivning var inte något som uppfanns under 90-talet) recension, troligtvis från 1951, då den första svenska utgåvan kom. Det intressanta är formuleringen "sydafrikanska problem". Det specificeras inte vari dessa består, men teman i boken är mänskliga relationer, äktenskap, jordbruk och rasism. Jag antar att det är det sistnämnda som främst avses, vilket är intressant, med tanke på hur samerna fortfarande sågs och behandlades här hemma i Sverige.
Även en recension ur DN citeras:
'Gräset sjunger' är en bra bok, den ger ett styvt kvinnoporträtt, och de problem den blottar är inte bara exotiska, de är påträngande angelägna här och nu.
(Citaten ovan är autentiska, inte någon typ av postmodern internet-hittepå.)
