Som utvecklare känner jag mig uppskattad av Apple. Det var mycket fokus på iPhone-appar, men det Apple själva presenterade kändes riktat mot mig. Det var nya och förbättrade API:er och nya och förbättrade verktyg. De har i och för sig inte fixat fönsterproblemet i Xcode, men det är väl som med fönster/app-problemet: de har bestämt sig för hur det ska funka och kommer inte avvika från den inslagna vägen, även om den är krokig, gropig och översvämmad.
Jag imponeras av deras självförtroende: de behöver inte vräka in 3000 nya blixtrande funktioner i Snow Leopard, utan väljer i stället att putsa på det de har och satsa på kvalitet. Snow Leopard ser ut precis som Leopard och funkar precis som Leopard. De litar så mycket på sin marketing-avdelning att de inte anser att de måste mata den med onödiga funktioner.
Arrangemanget som sådant var väldigt proffsigt, men efter ett tag kändes det som att det var lite för mycket yta. Presentationerna var fläckfria vad gäller form, men innehållet var inte alltid på topp. Mat och dryck var under all kritik, alldeles för amerikansk. Frukosten bestod mestadels av kaffebröd, lunchen var otillräcklig, vilket tydligen skulle kompenseras med läsk, chips och godis under eftermiddagen. Lovely!
Och ibland har Apple en förmåga att lukta som en svettig Steve Ballmer:
