Politikken

Det är lätt att vara efterklok, men det är söndag förmiddag och jag tänker inte försöka mig på något svårt. De flesta är nu överens om att resultatet av kriget mot terrorismen inte har varit så positiva som förespråkarna på förhand påstod att det skulle bli. Läget i Afghanistan liknar snarare Yugoslavien 1995 än Finland 1996.

Efterklokhet: det bästa sättet att skapa demokrati, harmoni och fred i ett land är inte att bomba sönder det och vänja befolkningen vid att leva med krig. Man ska inte heller föreställa sig att vår typ av representativ demokrati ska fungera, när etniska och religiösa frågar har högre prioritet än fördelningspolitiska. När de godtyckligt ihopfösta etniska grupperna sedan inte vill ha med varandra att göra, så blir det lite svårt att få det att fungera.

Hur tänkte då de ansvariga? De tänkte uppenbarligen inte på de här problemen. Jag tror de tänkte ungefär såhär: "Afghanistan/Irak har problemet att det frihetsälskande folket är förtryckt av en ond diktator. Om de får demokrati, Coca Cola och MacGyver kommer alla andra problem lösa sig automatiskt."

Slut på söndagsplattityderna. För vidare resonemang hänvisar jag till krönikörerna i Metro.