Saddam in memoriam

Vi har ju en lång historia tillsammans, vi och Saddam. Ett tag höll han på att rädda hela världen från de fundamentalistiska shiamuslimerna, sen blev han ondare än Hitler. Ah, vem minns inte det tidiga 90-talet, när säkert åtminstone hälften svarade "Saddam" på frågan om det var någon de skulle vilja ge en smäll på käften. Sen blev ju Saddam själv religiös, ungefär lika plötsligt som han blev ond. Samband, anyone? "Saddam" låter nästan exakt som "Saladin", det är bara att byta ut ungefär hälften av bokstäverna. Nu lyckades han inte återerövra Jerusalem från korsfararna, men det där är detaljer. Enligt Aftonbladet var hans sista ord "Gud är stor". Och plötsligt verkar dödsstraff vara den bästa uppfinningen sedan hjulet. Fast bättre. Och säkerligen ännu äldre, men jag kunde inte komma på något bättre. Det kanske är hjulet som är den bästa uppfinningen sedan dödsstraffet. Okej, vi säger så.

Han Lambertz, han Bodström (och hon Ask)

Han Lambertz har vi skrivit om tidigare, men han Bodström skulle jag kunna vara Sveriges (eller VÄRLDENS?) enda bloggitione som inte skrivit om. Han Lambertz säger att det inte alltid går rätt till på rättegångarna. Han Bodström säger att sådana uttalanden skadar rättegångsväsendet anseende. Men vad menar han Bodström då egentligen?

Antingen menar han att allt visst går rätt till och att Lambertz far med osanning, eller så menar han att det är dåligt om rättegångsväsendets anseende skadas, oavsett om det är förtjänt eller ej. Om han menar att Lambertz ljuger och luras så borde han gjort en poäng av det, men inte ens en före detta justitieminister kan ju veta huruvida varenda rättegång i landet går till som den borde.

Det verkar som om det han säger är att man ska hålla käften om man har kritik att framföra mot rättsväsendet. Anseendet ska vara på topp även om det är oförtjänt. Jag kan föreställa mig argument som bygger på att om folket inte har förtroende för rättsväsendet så skulle kaos bryta ut. Sen kanske han Bodström i hemlighet kan fixa felen, så att rättsväsendet lever upp till sitt rykte. Eller så kanske det vore bättre att som hon Ask ta en diskussion om sakfrågorna med han Lambertz. Om hon sen gör mer än att diskutera så vore det alldeles lysande. Hurra, hurra, hurra!

Vit jul

Era jävlar... Här i Alunda har vi i alla fall haft en mer eller mindre vit jul. Igår snöade det till och med lite. Tyvärr förstörs Disney-idyllen en aning av att gräset sticker upp ur snön, så lyckan är inte total, även om det är nära.

Sextos Empeirikosman

Dags för lite gerillafilosoferande igen, yo. Den här gången gör vi upp med "rättighet" som etiskt begrepp, och även "skyldighet", eftersom de hänger ihop. De här begreppen verkar ha två huvudsakliga syften: att associera någon typ av auktoritet med olika typer av etiska påståenden, och att krångla till resonemangen kring desamma.

Auktoriteten kommer sig av att man får associationer till juridik, om man använder begrepp som "rättighet" och "skyldighet". Så det känns på något sätt som om ett resonemang får mer tyngd om man hävdar att "det är alla människors rättighet att x" än om man säger "alla människor borde få x". Alltså kan det vara en god idé att använda dem om man är lagd åt det retoriska hållet.

Krångligheten kommer av att man istället för att fundera kring hur vettigt det egentligen är med x, förvirrar sig i resonemang kring vad det kan innebära med rättigheter och skyldigheter. Vad innebär det egentligen om man säger att alla har rätt till x? Denotationen är densamma som att man tycker att alla borde få x. Men inom filosofin är begrepp som rättighet och skyldighet tungt metafysiskt belastade, och det är de metafysiska spörsmålen som kommer i förgrunden om man förgiftar sina etiska resonemang med de här begreppen.

Jag tror att de här begreppen lever kvar sedan tiden då moral var bundet till religion. I religiösa sammanhang är sådana här begrepp inte problematiska: gud har bestämt att alla har rätt till x och är skyldiga att y.

Den coola semestervloggen

Hela youtube-fenomenet är liksom mest bara jobbigt. Någon postar en film och säger "yo check this out rofl", så sitter man där med en halvtaskig filmsnutt på åtminstone en minut, i ett litet fönster i webbläsaren. Redigeringen är oftast minimal (d.v.s. icke-existerande). Hela poängen hade framgått om man klippt ner det hela till en runt 10 sekunders snutt.

Hela grejen passar så dåligt in i resten av Internet-upplevelsen att man frågar sig varför folk är intresserade över huvud taget. Internet handlar inte om att sitta och titta på alldeles för långa, oklippta hemvideos med taskig ljussättning och bildkvalitet, utan om att klicka sig vidare på nolltid. Antagligen tycker man att det är lite roligt just för att det fortfarande är så nytt med rörliga bilder på datorn.

För den som publicerar skiten är det givetvis väldigt bekvämt: man behöver inte framställa något innehåll själv (och om man faktiskt har producerat filmen så behöver man inte bry sig om att redigera den, för det kräver 14 gig ram och program från Adobe som kostar en miljard), allt man behöver göra är att hitta något "roligt" på youtube och skriva en oneliner som kommentar. En film säger som bekant mer än 666 ord.

King Kong från Hong Kong

Däremot kan jag verkligen inte komma på någon John Woo-film som jag skulle vilja se Mikael Persbrand i. Persbrand som stelopererad före detta supergangster i A Better Tomorrow? Aldrig. Persbrand som hjärnskadat Vietnamkrigsoffer i Bullet in the Head? No way! Persbrand som glassig spelare i God of Gamblers? Hemska tanke!

Nej, käre Mikael. Sluta kasta lystna blickar på den kinesiska filmskatten. Den är inte för dig. Och vi hatar dig.

King Kong från Kina

Ikväll är det dags, om du aldrig har börjat röka förut. Ikväll visas "In the Mood for Love" på TV2. Blir man inte det minsta röksugen av den så har man helt enkelt ingen smak. Spännande tanke: en svensk remake, där röken byts ut mot snus och de vackra huvudpersonerna byts ut mot Mikael Persbrand och Helena Bergström. Han kramar en stor prilla Ettan, medan hon fjollar runt med Catch. På slutet går han tårögd runt på Stonehenge, med snuset rinnande ur mungiporna. Det skulle kunna hända!

Men hur jävla svårt ska det behöva vara?

Bland bloggarna i branchen kommer frågan upp ganska ofta: hur ska man kunna sälja mer mjukvara? Det finns ju miljoners miljarders biljoners mobiler där ute, men det går inte att sälja program till dem. Så konstigt då, när de flesta smartphone-ägare inte ens vet om att de kan installera program. När många inte ens bryr sig om att försöka använda sin webbläsare, eftersom det verkar för komplext att använda sin telefon till att surfa. När man kan handla ett spel på den största sajten för tredjepartsmjukvara och det inte fungerar på ens telefon för att de inte ens har testat skiten själva.

Hur svårt ska det behöva vara? Det är inte som att jag kräver av dem att de ska använda tools som automatiskt testar om deras kompatibilitetsinformation stämmer, även om det vore trivialt. De borde i alla fall kunna lägga in någon typ av koll i sitt publiceringssystem som gör att uppenbart felaktig information stoppas. Samma SIS-fil kan omöjligen fungera på en 6630 och en 3250. Argh, lamers!

Sportnytt

Ja får oxå blogga om sport för enlit mosebibeln ska man göra mot dom andra som dom andra gör mot en själv. Längdskidåkning e fortfarande den bästa sporten även om kanske dom som åker maskin upp för backen å sen skidar nerför nästan kan va lika rolia å titta på då å då oxå. Å apropå å fuska sej uppför backen så ere ju de re svenska landslaget verkar göra just nu. De måste va så att dom e bloddopade å dricker kaffe me tjack till frukost. Åsså e Charlotte Kalla en cyborg tror ja.

Anders > Apple

Medan Apples jävla developer network spammar mig i tid och otid (eftersom jag ville ladda ner gcc när jag var strandad med en Mac i somras) och inte låter mig unsubscriba, så meddelar sig Goto80 bara när det är som allra mest nödvändigt, typ när han åker på turné till Tjeckien eller släpper en ny platta.

Ny skiva av Goto80 == teh shit, och eftersom det är en mp3-release så slipper jag lägga ut en hel hundralapp den här gången. Digi-Dig är ungefär så asbra som man kan föreställa sig, även om det inte är The Great American Record den här gången heller.

Jag tar det negativa först. Det fattas sång. Sjung, Anders, sjung! Det är ju det du gör bäst, nästan. Även om du kan ro ihop en data-hit på tre sekunder så blir det på något sätt mer robotiskt när du öppnar käften. "Tänk om" vore inte samma sak om den vore instrumental, right? Och ja, du vet, de andra plattorna är typ bättre.

Sen tar vi det positiva och negativa. Det är en jävla blandning. Naturligtvis. Det är så det är att vara Goto80. Man gör än det ena, än det andra. Ibland hänger det ihop lite grann, men för det mesta är det ett gudomligt kaos. Anledningen till att han inte gör The Great Swedish Record (välkommen hem till Sverige, det bästa landet i hela världen!) är att en sådan måste hållas samman på något sätt. Goto80 är inte i den branschen. Gillar man alla låtar på en av hans skivor så är man lika störd som han, och då är det bara att lägga ner. Game over, asswanker!

Sen tar vi det positiva. Det är götta-musik vi bjuds på, helt gratis. "Bullcactus" är sådan där söt, glad och fin datamusik som nästan bara han kan göra. Om Tracks-listan inte vore genomsyrad av crack så skulle det här vara varje sommars hit. Och så det där kaoset som andra chip-nördar inte förmår skapa utan att låta krystade. När Goto80 vrider tok-reglaget till 10 så är det på riktigt, sådär som det är när Roky Erickson eller SPK gör det, no posingz yo! "Soft Commando" is teh crazy jazz 2006!

Sammanfattningsvis: lite för mycket pure chipdrop för mig den här gången, lite för lite popkruka, men fortfarande huvudet högre än chipmobben. Han tar liksom i lite för lite på mp3-releaserna ibland, känns det som, även om den här mp3-releasen kommer i ogg-format.

The great american movie

I min jakt på The Great American Movie såg jag idag Revenge of the Nerds II, ännu ett av Hollywoods många dramatiska mästerverk. Fast det viktigaste av allt är givetvis att James Hong här gör sin paradroll, som den asiatiske mästaren. Här är han en riktigt äcklig lodis, som Booger ser som sin mästare. Inte bara en Great American Movie, utan dessutom med en Great American Actor. Tummen upp!

Sveriges svenskaste land

Fredrik Lindströms nya programserie om Sverige har haft premiär på självaste luciadagen. Han och Peter Englund sitter och pratar och är lite lagom självsäkert överlägsna. När nationalismen tas upp drar jag öronen åt mig, eftersom jag är fanatiskt antinationalistisk och inte vill avslöjas av någon billig ståuppkomiker. Men det finns inte så mycket av avslöja. Det konstateras att norrmännen är mer nationalistiska, eftersom Norge har en tradition av att styras av andra länder. Men borde inte en lärd historiker som Peter Englund ha kunnat påpeka att nationalismen från början är en skapelse av maktens män, att den finns till för att undertrycka naturliga motsättningar mellan rivaliserande grupper i samhället? Som tur är så är nationalstaterna redan i upplösning. Man kanske inte kan kalla dem en anakronism än, eftersom de existerar på ett ganska påträngande sätt, men nog känns det ganska omodernt att tänka i termer av nationalstater. Snart har internet och globalisering svept bort allt det där, och vi får hitta på andra godtyckliga uppdelningar av människor och andra varelser (svenskt fleisch, ja klar!).

Bokar med e

Igår beställde jag ett antal böcker från adlibris.se. När jag skulle betala så var banken nere, så jag kunde inte betala med kort. Istället försökte jag välja att betala med faktura, men den rutan var utgråad, med motiveringen att man måste betala direkt när man köper e-böcker. wtf? Jag fick göra en detaljerad genomgång av mina böcker för att hitta the offending pdf. Hade jag inte råkat ut för kort-debaclet hade jag intet ont anande betalat flera tior för en pdf-fil (säkert DRM-ad till döds dessutom). Det finns så mycket blinkande banners på webben, men när det verkligen finns något som det borde varnas för så räcker det tydligen med en liten varningstext, som visserligen var röd, men inte blinkade det minsta. Skärpning, adlibris.se!

(Idag levererade tidningsmannen för första gången ett exemplar av "punkt se". Vad står på?)

James Hong

För ett tag sedan såg jag en film som heter "Totally Awesome", en VH1-produktion som "parodierar" highschool-filmer från 80-talet. (Se den, det är värt det.) I rollen som Mr. Miyagi (stora delar av handlingen är stulna direkt från Karate Kid, medan mycket annat kommer från min gamla favorit Something Wonderful), som här inte är expert på karate, utan på tiokamp, ses en James Hong.

När jag inte har något bättre för mig brukar jag surfa runt på IMDb och kolla upp meningslös info om filmer jag sett, som vilka andra verk de inblandade jobbat med. När jag gick igenom den långa listan över filmer och serier som James Hong varit med så följde det ena wtf-et på det andra. Han har liksom varit med i alla TV-serier som någonsin producerats i USA. Nästan. Eller ungefär. Sådana där serier som man kanske bara har hört talas om. Eller sådana som ens föräldrar tyckte var coola när de var unga. Eller som man bara läst Mad-parodierna på.

Några smakprov (i omvänd kronologisk ordning): The West Wing (den där president-serien som har Rob Lowe, men inte Geena Davies), Friends (där han tydligen spelat "Hoshi", antagligen inte samma som i Star Trek Enterprise), X Files, Lois and Clark (varför känns det som om jag har sett flera avsnitt av den serien? Linda måste ha tvingat mig, eller något), MacGyver (ingen kommentar), Seinfeld, Miami Vice (nu börjar vi snacka...), Magnum, Airwolf (jag har bara spelat C64-spelet), Cagney and Lacey (typisk serie som Petter tittade på, men inte jag), TJ Hooker (med Star Trek-kaptenen Kirk som tajt uniformerad polis), Falcon Crest, Dynasty, Dallas (ja, vad ska man säga? rummen på mitt jobb har namn efter Dallas-karaktärer), Soap ("Lödder" på svenska, hela familjen satt klistrad framför TV:n), Charlie's Angels, Starsky and Hutch, Baretta, Days of Our Lives (the såpa to end all såpas), The Man from U.N.C.L.E. (läs mer om den i "Indoktrineringen i Sverige" av Göran Palm), Perry Mason, Bonanza (över stock, över sten, rider pappa Ben) och Zorro ("out in the night, when the fullmoon is bright, comes on horse the noble Zorro", ja, den TV-serien, i svartvitt, James Hong goes waaaay back).

Han figurerar även i en del filmer av den billigare typen, som Tank Girl (där Alex från Clockwork Orange spelar skurk), Tango and Cash (riktigt dålig thriller), Revenge of the Nerds II, The Golden Child (Eddie Murphy åker till Tibet), Big Trouble in Little China (jag kan tänka mig att han är en liten kines som orsakar trubbel), Blade Runner (dålig Dick-filmatisering som folk av någon anledning verkar gilla) och Airplane ("Titta vi flyger" på svenska, galen komedi från Nakna pistolen-gänget).

Vad ska man säga? "[W]tf" helt enkelt.

Minnas

Jag fick ett mail av Jöns, där han skrev om några av våra gemensamma intressen: Albert Engström och hur man såg på negrer på 50-talet. Det brukar kännas som om 50-talet inte var så länge sedan, men egentligen är det det. Jag tror inte att någon faktiskt kommer ihåg hur det var på 50-talet. Visserligen finns det en massa människor som levde då och kan komma ihåg saker från den tiden, men jag tror inte att någon på rak arm kan föreställa sig hur luften kändes mot huden på 50-talet.

Själv kommer jag knappt ihåg 80- och 90-talen. Jag kommer ihåg saker som hände, sas och gjordes, men jag kommer inte ihåg hur människorna rörde sig och hur man tänkte om saker och ting. Jag kommer inte ihåg tonen i Aftonbladet. Om Dr. Emmett Brown skulle skicka mig tillbaks till 80-talet skulle jag antagligen känna igen mig, men helt oväntade saker skulle kännas konstiga. Det är som att åka en vecka till Asien: man förstår inte vad folk säger, även om man förstår orden.

Kungen

Alltså vafan, hur förutsägbar och trist får man bli? Elvis är världens i särklass sämsta serie. Nemi är typ 666 gånger roligare, Hälge är typ 333 gånger roligare, och om jag skulle rita en egen serie skulle den kanske inte vara lika bra som Hälge eller Tuffa Viktor, men den skulle fan vara bättre än Elvis.

Tips till idioten som skapar Elvis: lägg lite mer tid på dina manus. Som det är nu så börjar varje strip med att Elvis uttalar sig nedsättande om något, han kanske t.ex. säger "Fan vad alla som snusar är dumma i huvudet och borde torteras till döds." I sista rutan lägger han sedan in en fet snus och säger antagligen något i stil med "Fan vad det är gott med snus, fan, det är fan det godaste som finns, de som uppfann snuset kommer fan att komma till himlen yeah-yo."

(Jag vet att det här är gammalt, men jag läste just en så hemsk Elvis-strip att jag bara kände att jag måste avreagera mig, och jag hade inte lust att gå ut och spöa någon.)

Anläggningen

På min badrumsdörr sitter en metallplakett med följande budskap:

Iakttag största renlighet.
Slösa inte med vattnet.
Använd endast toilettpapper.
Rengör klosettskålen dagligen med borste och någon gång med sodalösning.
Om vattnet efter spolningen ej upphör att rinna eller annat fel å anläggningen uppstår, anmäl detta genast till husvärden.
Utspolning av sopor eller andra obehöriga föremål är vid laga ansvar förbjuden.

GATUNÄMNDEN

Toilettpapper. Klosettskål. Sodalösning. Anläggning. Husvärd. Obehörig. Laga ansvar. I ett fjärran sagorike skapades denna lilla bit metall. Där levde den lycklig tills en ond trollkarl pekade på den med sin trollstav, väste "abrakadabra" och fick den att gå upp i rök. Röken letade sig genom ett interdimensionellt avloppsrör, som slutade i mitt badrum. Där sitter nu detta konstverk och är olyckligt över sin svunna lycka. Men jag förstår dig! Du är inte ensam. Kom hit så ska du få en puss!

Farliga mördare

Läste i någon tidning för ett tag sedan att det är en massa farliga mördare som är på fri fot i vårt samhälle. De har mördat någon, sen har de suttit i fängelse, men sen har de inte kunnat utvisas, av olika anledningar. Ingenting nämndes om de farliga mördare som mördat någon, sen suttit i fängelse och efter sin frigivning stannat i Sverige eftersom de är svenska medborgare.

Den här utvisningsgrejen är lite rolig över huvud taget. Vad är grejen med att man ska straffas hårdare för att man inte är svensk medborgare?

Helq

Obs! Dagboksvarning!

Jo, men så att i helgen var jag ju uppåt landet. Först till återföreningsfest på Synergenix/Blaze/Oberon/Whatever i Stockholm. Det var väldigt trevligt att träffa alla igen och se vad de sysslar med nu för tiden, att dricka slut på all öl och spela Singstar.

Sen Uppsala, joddiskussioner med och fest hos Simon och Linnea. Det var väldigt trevligt att träffa alla igen och se vad de sysslar med nu för tiden, att dricka slut på allt vin och slippa spela Singstar.

Men nog är det skönt att vara hemma i Malmö igen och att äta en jodberikad nudelwok? Jodå, s'att.