9 Rota

Någon skrev i en kommentar på IMDb om 9 Rota att det var den bästa krigsfilmen sedan Platoon. Nu är det ganska länge sedan jag såg den, och precis som i den så hinner man aldrig riktigt fatta vem som är vem, och även i övrigt är det ungefär samma sak, förutom att Hollywood inte var inblandade här och slängde in någon fånig intrig om en god officer och en ond officer som gör upp. Afghanistan var i någon eller några meningar Sovjets Vietnam, och 2005 klarade de slutligen av att göra den här filmen om det. 15 års distans och så.

Det jag saknar i en film som 9 Rota är att den tar slut när kriget tar slut. Man får ingen uppföljning, som i Bullet in the Head (man får inte heller någon vansinnig John Woo-uppgörelse, vilket känns bra). Den här filmen var ganska lång, men en halvtimme till, där man får reda på hur det gick sen, hade känts helt rätt. Fast kanske är inte den ryska filmindustrin redo att ta upp Sovjets fall än och vad som hände med människorna i den processen.

Av de två ryska krigsfilmer jag sett är 9 Rota ändå den sämre. Vill man se något riktigt sjukt och jobbigt, där man även klarar av att följa karaktärerna första gången man ser den, så ska man istället se den 30 år äldre Idi i Smotri. Det känns lite som ett nybörjarmisstag att följa de stackars soldaterna när man gör krigsfilmer, snarare än stackars civila som hamnar i vägen för soldaterna.