Hur pratar man med Kjell?

Jag tänkte skriva något om en sak jag tycker är väldigt bra, och funderade lite på vad jag skulle skriva om den. Jag kom fram till att det jag helst skulle vilja säga är något i stil med "det tycker jag är bra", min standardformulering för uppskattning, när jag inte har tonfall och gester att ta till. Det är frestande att ta till absurdistiska uttryck när man gillar något, men jag är varken John Darnielle eller Magnus Reitberger. Jag är inte så fantasifull. Och om man börjar prata om herkuleiska prestationer så fort man vill säga att man gillar något, så finns det en risk att folk tröttnar och skiter i vad man säger. Nu vet jag inte i vilken utsträckning folk faktiskt bryr sig om vad jag säger, men det vore ju trist att förvärra saker, oavsett utgångsläge.

Och genom att gå till en metanivå slapp jag dessutom ta ställning för en TV-serie, vilket tilltalar mitt pissintellektuella samvete. Göttans!