Hur pratar man med Kjell?

Jag tänkte skriva något om en sak jag tycker är väldigt bra, och funderade lite på vad jag skulle skriva om den. Jag kom fram till att det jag helst skulle vilja säga är något i stil med "det tycker jag är bra", min standardformulering för uppskattning, när jag inte har tonfall och gester att ta till. Det är frestande att ta till absurdistiska uttryck när man gillar något, men jag är varken John Darnielle eller Magnus Reitberger. Jag är inte så fantasifull. Och om man börjar prata om herkuleiska prestationer så fort man vill säga att man gillar något, så finns det en risk att folk tröttnar och skiter i vad man säger. Nu vet jag inte i vilken utsträckning folk faktiskt bryr sig om vad jag säger, men det vore ju trist att förvärra saker, oavsett utgångsläge.

Och genom att gå till en metanivå slapp jag dessutom ta ställning för en TV-serie, vilket tilltalar mitt pissintellektuella samvete. Göttans!

Tagga skiten då

Jag tror att jag ska börja tagga mina inlägg här, om inte annat så för att det gör det lättare för mig att se hur det ser ut med balansen mellan inläggen. Jag tror att brukar bli någon typ av balans här mellan blaj och seriositet, data-nördighet och musik-nördighet, obegripligt filosoferande, meta-bloggande och dagbokande. Men vad vet jag. Det här är inte en marknadstillvänd blogg. Det är inte som att jag skiter i vad ni tycker, men jag lär inte anpassa mig (era jävla as). Om jag skriver om musik så är det om sådant jag tycker är bra, inte vad det nu kan vara för skit som ni har råkat höra talas om. Om jag skriver om data så handlar det om prylar jag är intresserad av, inte sådant som ni förstår (och förstår ni något av det så innebär det att ni också är nördar, se det som en varning!).

Ergo: tagga skiten då.