Nu är det slutslutbloggat. Jag har inte orkat skriva något sedan jag kom hem från Florens, mest för att jag är lat, men även till viss del för att jag är ful. Och Apan gick upp i rök. Sjukt.
I Italien var det varmt, speciellt de sista dagarna. Det blev en del kyrkor och muséer, för att inte tala om botaniska trädgården, där de skröt med sin överlägsna Gingko Biloba. Det blev även en del pimplande av rödvin, långsamma promenader och en utflykt till Pisa. Det var någon byggnad i Pisa jag kände behov av att kommentera, men jag glömmer bort vad det kan ha varit för något och jag tror att det kändes lite som att gå ner sig i kvicksand, bara att tänka på vad jag skulle kunna säga om det. Alltså: ingen kommentar.
En av de galnaste sakerna som hände mig i Florens var när en gammal dam kom och satte sig ner på min (MIN) parkbänk och satt och pratade italienska med mig i sådär en halvtimme. Hon fattade att jag inte fattade italienska, men det var som om hon inte fattade. Om du fattar vad jag menar.
I onsdags drack jag öl med Mattias. I torsdags drack jag öl med Erik, Jens och Grå Tinningars Charm. I fredags drack jag öl med Henke och Jens. Igår drack jag ingen öl. Det var nog bra, för efter Italien och denna vecka så hade jag druckit alkohol varenda dag i en och en halv vecka. Tog jag en svart vecka? Det ser inte bättre ut, men samtidigt kan inte ens den värsta nationalist hävda att det finns något mer äktsvenskt än att oroa sig över sin semesteralkoholism, så det är lugnt. Jag är i gott sällskap.
Just det: tummen upp för pastan, tummen lite svagt nedåt för pizzan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hm, förklarade jag inte tillräckligt tydligt att apan inte försvann, utan nu finns i alla livsformer? Att vi tänker fortsätta spela pop också, bara inte varje månad i Uppsala? Att vi kommer dyka upp då och då och här och var för att döma levande och döda?
puterman: Känn dig utskälld.
(I övrigt tycker jag det är vansinnigt komiskt när en man säger att han skällt ut någon.)
hjon: Försök inte övertyga mig med abstrakta resonemang, för jag tänker bara i praktiska termer. Det här låter alldeles för mycket Obi-Wan Kenobi för att jag ska trivas med det. Om jag inte kan se dig så är du försvunnen.
Skicka en kommentar