Är det en pub eller vad fan är det?

Ibland händer det att man går till Fagan's, eftersom det ligger centralt och man vill ha en öl. Och om det är som igår, att det är fullt på både Bishop's Arms och Pickwick's. Men stället är ju helt jävla CP. Varenda gång man kommer dit så finns det en massa lediga bord, men de är alla bokade. Till senare. Jag fattar inte. Och boka bord på en pub, finns det? Är inte en pub ett ställe man slinker in på lite spontant och tar en öl, snarare än ett ställe man planerar en vecka i förväg att gå till?

"Pub-mat"

Hörde förresten en så rolig grej om Tusen & 2 härom dagen, när jag var där och åt en form av hamburgare. En bekants bekant hade beställt bord för 15 personer. Någon dag senare hade den bekantas bekanta blivit uppringd från restaurangen och fått veta att de hade fått in en annan bokning, för 37 personer, som de hellre tog, så den bekantas bekantas sällskap var inte längre välkommet. Det här rimmar väl med hur Tusen & 2 funkar: man går dit för de osvenskt goda burgarna, men tvekar samtidigt, eftersom man vet hur dåligt behandlad man blev av personalen sist man var där. (Som gammal Uppsala-bo tänker jag på Shima pizzeria, bemannad av "Kom inte tillbaka"-mannen med hästsvansen.) Nu senast fick vi acceptabel, nästan trevlig service, men jag gissar på att det var någon form av misstag. Kolla förresten deras slogan på hemsidan, så jävla rolig.

"Clip-art"

Ölreklamen

Vi bodde i lägenheten ovanpå Konsumbutiken. Pappa var chef där, mamma var hemmafru.

Vid något tillfälle så fanns det en tidning hemma, med en helsidesreklam för någon öl. Jag kommer inte ihåg om det var ett ölglas eller en ölburk, men jag tror det var en ölburk. Den var täckt av sensuellt svettiga vattendroppar och såg inte bara god ut, utan var dessutom på något märkligt sätt väldigt vacker. Både jag och Petter ville ha den, och jag kommer inte ihåg vem det var som klippte ut den där ölannonsen och satte upp den på väggen.

Det visade sig att tidningen inte var våran, utan var lånad ur och menad att returneras till tidningshyllan på Konsumbutiken när den var läst. Eventuellt var det det milt dåliga samvetet som kan uppstå i sådana milt olagliga eller omoraliska situationer som gjorde att varken mamma eller pappa blev arga på mig eller Petter. Det konstaterades att vi blev tvungna att betala för tidningen.

Så var det med det, jag har ingen sensmoral att komma med idag, bara en berättelse.

Glaset du gav mig

I Kina har de en förmåga att ge en väldigt små ölglas. De är mindre än vanliga dricksglas, runt en deciliter, ungefär dubbelt så höga som de är breda. Först känns det jättedumt, men om man dricker vanlig jävla ljus öl, som inte skummar så mycket, från flaska, så tar det inte någon lång utvärderingsperiod för att man ska börja gilla det. Man fyller glaset, skålar och dricker halva i en klunk. Sen dricker man en klunk till och fyller på. Har man just tuggat i sig någon tuff chili så tömmer man glaset i ett svep. Sen får man kanske skåla igen. Det blir lite som att dricka snaps, fast gott istället för brännande. Det känns mer festligt än att lägga en längre stund på att få i sig ett stort glas. För socialt drickande är det dessutom överlägset att på det kinesiskt/koreanska sättet ta in ett par flaskor att dela på, istället för att på det svenska sättet beställa in varsinn öl, som man sedan svartsjukt vaktar. Det blir så mycket mindre problem med att synka beställningar etc.

Jag vet inte, det här kanske går till historien som det blajigaste inlägget någonsin på min blogg, men det är lördag och Tipsextra har inte börjat än. Hade det varit back in the good old days (d.v.s. på 80-talet) så hade Luton och Stoke spelat, och det ena laget hade vunnit den leriga kampen med ett mål mot noll. Han den där roliga killen med mustaschen som jag tror heter Staffan (Lindeborg?) hade nog kommenterat. Och så.

Slut på bloggsemestern

Nu är det slutslutbloggat. Jag har inte orkat skriva något sedan jag kom hem från Florens, mest för att jag är lat, men även till viss del för att jag är ful. Och Apan gick upp i rök. Sjukt.

I Italien var det varmt, speciellt de sista dagarna. Det blev en del kyrkor och muséer, för att inte tala om botaniska trädgården, där de skröt med sin överlägsna Gingko Biloba. Det blev även en del pimplande av rödvin, långsamma promenader och en utflykt till Pisa. Det var någon byggnad i Pisa jag kände behov av att kommentera, men jag glömmer bort vad det kan ha varit för något och jag tror att det kändes lite som att gå ner sig i kvicksand, bara att tänka på vad jag skulle kunna säga om det. Alltså: ingen kommentar.

En av de galnaste sakerna som hände mig i Florens var när en gammal dam kom och satte sig ner på min (MIN) parkbänk och satt och pratade italienska med mig i sådär en halvtimme. Hon fattade att jag inte fattade italienska, men det var som om hon inte fattade. Om du fattar vad jag menar.

I onsdags drack jag öl med Mattias. I torsdags drack jag öl med Erik, Jens och Grå Tinningars Charm. I fredags drack jag öl med Henke och Jens. Igår drack jag ingen öl. Det var nog bra, för efter Italien och denna vecka så hade jag druckit alkohol varenda dag i en och en halv vecka. Tog jag en svart vecka? Det ser inte bättre ut, men samtidigt kan inte ens den värsta nationalist hävda att det finns något mer äktsvenskt än att oroa sig över sin semesteralkoholism, så det är lugnt. Jag är i gott sällskap.

Just det: tummen upp för pastan, tummen lite svagt nedåt för pizzan.