"Vad är det där för jävla degklump?" frågar du dig. Det är ingen jävla degklump, det är panir, en typ av ost. Den är ganska enkel att få till. Jag gjorde så här: en liter feting-mjölk i kastrull, koka upp, tillsätt en eller ett par teskedar citronsaft, rör och vänta på att det ska skära sig ordentligt, sila genom en duk eller något, knyt ihop och låt ligga någon timme. And yes, it was a success.
Paniren är en av två huvudsakliga ingredienser i palak panir. Den andra är spenat. Det går typ till så att man hettar upp olja, drar i kummin, lök, koriander, en hel chili, avvaktar ett tag, drar i en hel del hackad spenat (jag borde ha haft mer än jag hade, men det är ett välkänt faktum att man inte har mer spenat än man har), vänder ihop spenaten och kryddorna, saltar, kanske tillsätter lite vatten och låter puttra, drar i valfri mängd grädde och tärnad panir och garam masala och sen är det nästan klart. Så här såg min spenat-fattiga variant ut:
Som synes serverade jag med JIRA-ris. Frågor på det?
5 kommentarer:
Då snackar du om bug tracking-redskapet, eller?
Tack för denna blogpost (vilket är ett anagram på blogspot)! Jag har länge tänkt att jag ska göra egen panir.
Om folk ändå kunde använda det som ett bug tracking-redskap, snarare än som ett planeringsverktyg!
Bäst är ändå, såklart, att använda det som det ris det är.
Samtidigt är det så mycket mer än ris, det är det som gör det svårbemästrat.
wv: sconc
Jag skulle också vilja passa på att påpeka att det bästa ris jag någonsin ätit var JIRA-ris som serverades på restaurang Everest i Dongdaemun (?) i Söul.
Skicka en kommentar