Verklighetsbruset

När jag tidigare idag satt och läste kommentarerna på mobil.se (antingen så är det jag som aldrig lär mig, eller jag som måste störa ut de konstiga tankarna med lite brus ibland) så reagerade jag på hur oduktiga människor som vill framstå som duktiga kan ta åt sig duktiga människors tankar och återanvända dem för att få sig själva att framstå som duktiga.

Puh, efter den långa meningen måste jag pusta ut ett tag.

Efter att ha pustat ut så känner jag att jag måste precisera vad det gällde om i det aktuella fallet: iPhone kan tydligen inte tillåta att tredjepartsprogram kan köra i bakgrunden, med motiveringen att batteritiden skulle sänkas på nolltid om man körde flera program samtidigt.

Oj, efter den idiottanken måste jag svalka av mig i tre sekunder.

Nu har det gått tre sekunder och jag kan komma till det tekniska resonemang som lägger grunden för slutdiskussionen, där det tekniska är följande: ett flertal mobila operativsystem har under de senaste 8 åren tillåtit både första-, andra- och tredjepartsprogram att köra i både för-, bak- och mellan-grunden och haft både sämre och bättre batteritid än iPhone och gPhone. Vi tar en mening till i det här stycket, eftersom de hör ihop: iPhone kör ett multitaskande operativsystem, även om de av någon anledning inte vill att tredjepartsappar ska köra i bakgrunden, av någon anledning som troligtvis fuckar upp Steve Jobs lever, precis som Windows Mobile är multitaskande, precis som Linux (Android) är multitaskande, precis som Symbian är multitaskande, precis som till och med systemen i gamla muggiga features-telefonerna från Sony-Ericsson och Nokia är multitaskande.

Vila nu upp dig i den svala skuggan från följande tekniska faktum: singeltaskande system spar batteri ungefär på samma sätt som autister spar kalorier. Kategorierna har inget med varandra att göra.

Därför blir det så roligt när man läser kommentarer från självutnämnda experter (så kallade internet-användare) som baserat på någon förflugen kommentar från Steve Jobs njurar försöker överträffa varandra i besserwisseritet genom att slå varandra i huvudet med kommentarer om att iPhone suger för att multitasking är framtiden (vilket det kanske var på 50-talet) eller att multitasking kör slut på batteriet på nolltid (vilket det kanske gör i landet Xplotrikovikanienmedmuminochallahattifnatteri-jävlarna, vilket jag inte tror att det finns ett land som heter, men om det gör det så antar jag att kontext-switchar där är bensindrivna eller något).

Nu ska jag sjunka tillbaks i soffan och bara andas.

I framtiden, i Japan

Engadget visar bilder (och dreglar över tekniska specifikationer) på de tre stora japanska operatörernas senaste telefoner. NTT DoCoMos ser ut som de har gjort i flera år: platta och fyrkantiga. Softbanks ser ut som telefoner. KDDIs ser ut som mellanting mellan de båda andra. Men ganska många är sådär snygga som telefoner utanför Japan aldrig är. Dessutom i andra färger än svart och grått. När kommer vi kunna köpa snygga mobiltelefoner i Europa?