Can buy me love

The Great Happiness Space: Tale of an Osaka Love Thief handlar om värdar. Manliga värdar som är väldigt trevliga mot sina kvinnliga kunder. I Osaka. Så lite som att det finns hund- och katt-kaféer, dit man kan gå och umgås med djur, så finns det värdbarer, dit man kan gå och umgås med män. Eller kvinnor, vilket är mer allmänt känt. Kelly Osbourne var på en. Det såg jag på TV. Det är dyrare att umgås med människor än med djur. Och inte lika otvunget, verkar det som.

När det berättas att kvinnorna kan betala 2000-3000 amerika-dolares per tillfälle så börjar jag undra vilka kunderna är. Är de välbetalda karriär-kvinnor (de ser alla ut att vara 25-30), eller har de helt enkelt rika föräldrar? Nej, visar det sig efter någon halvtimme, i ett dramatiskt ögonblick: de är typiskt själva värdinnor eller call girls. Prostituerade. De har sex med män, eller serverar drinkar till män, som de inte vill ha sex med, eller servera drinkar till, och bränner pengarna de tjänar på att umgås med professionella underhållare, som de blir kära i och drömmar om att bli ihop med. Det blir de inte, eftersom värdarna inte menar ett ord av vad de säger, när de säger att de kan bli ihop med kunder.

Först känns huvudpersonerna väldigt cyniska och osympatiska, men de drar också ett tungt psykiskt lass. De kan inte ha egna förhållanden. De säljer också sina kroppar om tillfälle ges och det känns som rätt steg att ta. Men sex är typiskt avslutningen på en affärsrelation. Då återvänder inte kunden. De har fått vad de vill ha. De vill inte knulla och avsluta, de vill att kvinnorna ska komma tillbaks och köpa mer champagne, som serveras i tillbringare, med is.

De är snygga på Shinjuku-sättet: de bleker det halvlånga håret, de har designer-kläder som får dem att se ut lite som om de vore med i science fiction-film, de är "snyggare än vanliga killar", som en kund säger i filmen. Kunderna har ofta precis samma värdinna/kund-förhållande i sitt jobb, som de omvänt intar när de går till Issei och hans anställda. De verkar inte riktigt se parallellen.

Men om de här värdarna, som uppenbarligen är människor, även om de är cyniska och kalla och mest ute efter pengarna, ersätter heroin, amfetamin, benzo, kokain och Kir så kanske det i någon mening är bättre. Eller är beroende alltid lika dåligt? Kan det vara det? Är nikotin lika illa som alkohol? Är kokain lika illa som heroin? Är amfetamin lika illa som benzo? Är snygga, cyniska killar med blekt hår och dyra kläder lika illa som dessertvin? Vad jag har fattat så har de inte droger i Japan på samma sätt som vi har här. Jag undrar vad de tycker om män, om kvinnor, om droger, om förhållanden. Vad gör de som inte går på värd-barer, dricker de shozu-drinkar istället? Är det bättre eller sämre.

Japan

När jag var liten bodde det en man i en liten stuga på andra sidan skogen. Han kunde inte förstå hur ett så högteknologiskt land som Japan kunde förlora en straffläggning.

Julmuller

Det kan inte vara en tillfällighet att jag upptäcker en så härligt mullrig orkester som The Berzerker på kvällen, och sen blir väckt av en jordbävning på morgonen. Det måste vara det intensiva grindandet från min stereo som gjorde att jorden skakade till. Jag är glad över att äntligen ha fått uppleva en jordbävning, efter två besök i Japan, fulla av besvikelser på det området.

I framtiden, i Japan

Engadget visar bilder (och dreglar över tekniska specifikationer) på de tre stora japanska operatörernas senaste telefoner. NTT DoCoMos ser ut som de har gjort i flera år: platta och fyrkantiga. Softbanks ser ut som telefoner. KDDIs ser ut som mellanting mellan de båda andra. Men ganska många är sådär snygga som telefoner utanför Japan aldrig är. Dessutom i andra färger än svart och grått. När kommer vi kunna köpa snygga mobiltelefoner i Europa?

Kafka på stranden

"Kafka på stranden" av Haruki Murakami irriterar mig en aning. De första 200 sidorna är tråkiga. Tempot är för lågt. Språket brister i dialogerna, vilket kan vara ett översättningsproblem. Dessutom känns det som om de underliga saker som händer bara är där för att vara konstiga.

Sen börjar det hända saker, samband börjar skapas och en viss spänning börjar uppstå. Jag blir nyfiken på hur alltihop ska knytas ihop. Det som först bara verkade konstigt får mening. Framåt slutet inser jag att jag har läst en fantasy-roman, även om det inte förekommer några riddare, drakar eller alver. Författaren bygger en egen värld (vilket även påpekas av Aftonbladets recensent, som citeras på baksidan), och den håller ihop.

När jag är klar så frågar jag mig vad det egentligen handlade om. Vad var meningen? Det finns uppenbara svar, men det mystiska ger inte riktigt med sig. Svaret drar sig undan.

Rekommenderas.

Narita blogging

Jag sitter och vantar pa mitt flyg. Bloggar fran en internet-terminal, som INTE HAR SVENSKT TANGENTBORD. Jag ar sa JAVLA FORBANNAD. Jag bara HATAR ALL SKIT JAG MASTE TA UTOMLANDS.

Igar kopte jag en eee. Den ar vit och fin, men nu angrar jag att jag inte kopte en mintgron istallet. Mitt liv ar fullt av motgangar. :( Jag kopte daremot inga Ultraman-actionfigurer, aven om jag var sugen pa ett billigt 9-pack.

Planer for dagen: sova (hittade en Dramamine som blev over, och jag sov bara 3-4 timmar i natt, sa det borde inte vara nagot problem), ata acklig mat, komma hem, installera nagot engelsksprakigt (tror det blir Debian) pa min eee, forhoppningsvis sova igen.

Godzilla was here

Flyget gick som det brukar, jag slapp byten och fick sova en del, så jag kanske överlever jetlaggen. Nu har vi haft förmöte inför en workshop som jag försöka dirigera imorgon. Lite spännande, jag har inte gjort något sådant tidigare.

Det är sjukt varmt om man flyr luftkonditioneringen. Det var 27 grader när jag kom fram, 9:30 i morse. Just nu skulle jag helst bara gå och lägga mig, men det är en dag imorgon också, och jag funderar på att sätta ihop en (brrr) powerpoint-presentation. (Kapitlet i min självbiografi om den här episoden kommer heta "Slipsarna anfaller", och troligtvis vara skriven på intrikat rimmad hexameter.)

Nu ska jag sluta bullshitta och börja jobba.

Den närmsta framtiden

Ikväll: Titta på något avsnitt av Code Monkeys. Äta något.

Imorgon: Sova tills jag vaknar. Tvätta. Köpa en skjorta. Kanske gå på Det brusar i parken. Packa.

I övermorgon: Sitta på ett flygplan i 11 timmar.

På måndag: Kliva av planet i Japan. Jobba lite.