Undantaget i slutet

Trailer Park Boys-filmen skulle kunna ha det bästa lyckliga slutet någonsin. Det är enkelt: man kör lite härliga sekvenser med huvudpersonerna och spelar en fin låt (t.ex. Bobcaygeon med The Tragically Hip) till. Bubbles kör sin kattshow och sträcker armarna i vädret, Ray åker i sin rullstol och dricker öl, Julian ställer ifrån sig sin drink (ett lyckat exempel på något som aldrig händer men som händer) när hans tjej muckar från kåken, Ricky äter med sin familj. De har gjort det tre gånger nu: i slutet av sjätte säsongen (utan musik, men väldigt bra), i filmen och i slutet av sjunde säsongen (nu börjar det kännas lite gammalt).

Jag försöker komma på andra sådana där härligt lyckliga slutscener man minns. Som i Some Kind of Wonderful när Eric Stoltz och Mary Stuart Masterson äntligen får pussas. Eller som i Tillsammans när de spelar fotboll, allihop. Eller (för att köra vidare på Moodyson-spåret) i Fucking Åmål när de dricker O'Boy. (Snälla Lukas, gör mer feel good-filmer.) Eller som i vilken som helst annan highschool-film, där det alltid slutar lyckligt och de unga tu alltid får varandra (mer eller mindre lyckat). Eller som i andra filmer som jag inte kan komma på just nu. Du vet.

Men som sagt, bäst görs det i Trailer Park Boys-filmen, eftersom det känns lite annorlunda, även om det är precis som det ska vara. Och jag tror inte att man uppskattar det lika mycket om man bara har sett filmen. Man måste ha sett serien med Bubbles alla motgångar, Rays alla problem, Ricky och Julians alla vändor på kåken osv. för att verkligen uppskatta det härliga. Tror jag då.

För övrigt finns det en till scen i filmen som är odödlig: när Jim Lahey dricker en hel flaska sprit i ett drag medan han går baklänges och sätter sig i sin bil.