Saxofon och synthpiano, bar överkropp

För det mesta brukar jag försöka låta bli att sätta passande rubriker på skiten jag skriver, men den här gången tröt fantasin, så whatever: "Saxofon och synthpiano, bar överkropp".

Jag såg en film som hette "St. Elmo's Fire". När jag gick på minidisco på mellanstadiet så hände det att låten spelades. Jag har inte sett filmen förrän idag, och det var nog lika bra. Förvirrade ungdomar, kärlek, fylla och kanske lite förvånande, mode som hade gått hem ganska hyfsat idag. Fy fan, om vi är framme vid 84 igen så är inte 86 långt borta. För att inte tala om 87, 88 och 89. 90! 91! NITTIOFYRA!!! Lyssna på mig när jag säger detta: GRUNGE-SKJORTOR!!!!!

Filmen i sig var lite rolig, med Rob Lowe som saxofonist (saxofon var typ det fetaste instrumentet just då), raspande saxofoner i bakgrunder och allmän känsla av saxofon till synthpianot. Saxofon-fan. Även om manuset är dåligt så är det fan soundtracket som är det hemskaste med filmen. Fast kul, naturligtvis.

Vad gäller bara överkroppar, vilket knappast är något som förekommer i St. Elmo's Fire, så är det något som förekommer åtminstone en gång i varje avsnitt av Gordon Ramsey's Kitchen Nightmares. Det är ett roligt program, om man tittar på den brittiska varianten. Bra TV, typ. Tittar man på den amerikanska versionen så är det bara tacky. Och i varje jävla avsnitt så måste Ramsey ta på sig en skjorta. Fem sekunder med bar överkropp. Vad är grejen? Varför inte åtminstone en enda gång brallorna istället? Han gillar att snacka om kulorna, men var är de?