Bagage, pirater, starkare

Hej på dig!

Nu är jag hemma i Malmö igen. Jag sitter och lyssnar på Bohren und der Club of Gore och bloggar, i väntan på att (i) mitt bagage ska anlända och/eller (ii) det ska bli tillräckligt sent för att jag ska kunna gå och lägga mig. Jag var väldigt trött i tretiden i eftermiddags, men det har gått över. Nu känner jag mig bara död istället.

När vi skulle kliva på planet i München så såg vi en vagn utanför planet, med Christians gitarr och en skateboard som jag fraktar hem från San Francisco åt en kollega. Det kändes tryggt, för har bagaget klarat sig hela vägen från Amerika så ska det väl hänga med till Köpenhamn också? Icke sa Nicke. Gitarren kom fram, men ingen skateboard, inte min resväska och inget av Neals bagage heller. Av oförklarlig anledning blev våra grejer kvar i München. De ska skjutsas hit så småningom, men när klockan nu är nio så har jag inget större hopp om att det ska ske i kväll, som mer eller mindre utlovat. Oh well.

Resan gick bra annars. Inga större förseningar, inga missade plan, ingen som fastnade i någon skum säkerhetskontroll. Det tog 21 timmar, men jag sov säkert fem timmar mellan Chicago och München. I min hjärna spelas följande lilla melodi: asödlkfja+98yu2GQ#€ GJwg+98 as+g98hapdg9 as+d98ghölqk3j ASD gQT 4!Y €#!!# €t!#€ t3€ 34g sjung hej och hå för en flaska med rom, femton gastar runt död mans kista, för hej och hå och en flaska med rom

Just det, jag läste en bok om pirater, som verkar vara det fetaste på historiefronten just nu, om man ska gå på hur fördelningen på avdelningen för världshistoria ser ut på Borders (där man även kan köpa kaffe av för det Amerikanska landet väldigt icke-servil personal). "Villains of All Nations. Atlantic Pirates in the Golden Age" av Marcus Rediker avhandlar sjöröveriet under tiden 1716-1726. Det jämställda och visionärt demokratiska inom piratvärlden är det som det trycks mest på i boken, och utifrån min oinsatta synvinkel är det det mest intressanta och överraskande. Välskriven och definitivt läsvärd, åtminstone första halvan, sen börjar det kännas repetitivt.

Jag läste även en bok som heter "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström, som även författat manus till TV-serier som "Ebba och Didrik" och "Glappet". Den handlar om (o)jämställdhet i skolan, och jag önskar att många skolungdomar läser den. Kanske är den överdriven, men nog kan man känna igen sig. Tummen upp, lättläst och medryckande.

Jag tyckte att det här var medryckande, så jag kör lite till: ÄÖKJIH=Y)P8u9p8y2 !"€#%YEWGeqr gQT q3T€ fgp 984t 0åjåw0ej t4jpoerhig hej och hå och en flaska med rom