Tåget

Jag tycker att det känns lite dyrt att betala 2200 för att åka Malmö-Uppsala tur och retur. Jag beställde dessutom biljetten en månad i förväg. Jag misstänker att Stockholms-etablissemanget försöker förhindra skånska rasister från att sprida sitt budskap längre upp i landet.

Dagboken dårå

Jo, för att först så åkte jag till Göteborg igår eftermiddag. Det snöade och blåste och blodtörstiga vargar kastade sig med full kraft mot fönstren på tåget. Det gick en timme eller två mer än tänkt, men fram kom jag. I Göteborg snöade det och var dåligt plogat. Jag och Johan åt varsinn mycket dålig falafel, sen tog vi bussen hem till honom och samtalade om viktiga ting till långt in på natten.

I morse var det friskt och härligt i luften när jag kom ut, knarrig snö under skorna. Tjusningen gick över fort, för även om det var bättre plogat så var det inte bra plogat. Jag tog buss 80 in mot stan och klev av vid Järntorget, varifrån jag promenerade till Grönsakstorget. Där lämnade jag in visum-ansökan på kinesiska konsulatet. Sen drack jag kaffe i två timmar och hämtade mitt visum.

Tåget hem avgick i tid, men blev undan för undan försenat. Till slut var det en timme sent. Jag traskade genom Malmö-slasket till jobbet, där jag pratade med killar och skrev lite kod.

När jag nu slutligen är hemma så kommer jag på att jag köpte en bok i Göteborg också.

Veggo-neggo

Vad är grejen med vegetarianer och fejkkött? Måste man försöka lura i sig själv att de här produkterna är bra på något sätt, för att inte svika sin vegetarianism? Eller har man suggererat sig själv att tro att de är i närheten av riktigt kött, för att man glömt bort hur det smakar och känns?

Igår åt jag lunch från Djurens Rätts stånd på Malmöfestivalen. Det fanns två rätter att välja på, varav båda innehöll fejkkött. Ungefär så där dåligt som det brukar vara. Det är knappast ett bra sätt att värva in nya vegetarianer, vilket jag antar är syftet. För folk som äter kött tycker antagligen att den vegetariska immitationen är ännu mer otäck än vad jag tycker, som inte har ätit kött på typ 10 år.

En annan grej är restaurang Vegegården här i Malmö. Som vilken typisk sunkig Kina-restaurang som helst, fast med fejkkött istället för riktigt kött. Utnämnd till Sveriges bästa vegetariska restaurang för några år sedan. Jag antar att det säger en hel del om konkurrensen när ett sunk-Kina-hak är det bästa som finns.

Men kanske måste man försöka uppmuntra den lilla verksamhet som finns med att servera vegetarisk mat, och inte bara gnälla som jag. Kanske ni andra, jag föredrar att gnälla på allt och alla.

Bagage, pirater, starkare

Hej på dig!

Nu är jag hemma i Malmö igen. Jag sitter och lyssnar på Bohren und der Club of Gore och bloggar, i väntan på att (i) mitt bagage ska anlända och/eller (ii) det ska bli tillräckligt sent för att jag ska kunna gå och lägga mig. Jag var väldigt trött i tretiden i eftermiddags, men det har gått över. Nu känner jag mig bara död istället.

När vi skulle kliva på planet i München så såg vi en vagn utanför planet, med Christians gitarr och en skateboard som jag fraktar hem från San Francisco åt en kollega. Det kändes tryggt, för har bagaget klarat sig hela vägen från Amerika så ska det väl hänga med till Köpenhamn också? Icke sa Nicke. Gitarren kom fram, men ingen skateboard, inte min resväska och inget av Neals bagage heller. Av oförklarlig anledning blev våra grejer kvar i München. De ska skjutsas hit så småningom, men när klockan nu är nio så har jag inget större hopp om att det ska ske i kväll, som mer eller mindre utlovat. Oh well.

Resan gick bra annars. Inga större förseningar, inga missade plan, ingen som fastnade i någon skum säkerhetskontroll. Det tog 21 timmar, men jag sov säkert fem timmar mellan Chicago och München. I min hjärna spelas följande lilla melodi: asödlkfja+98yu2GQ#€ GJwg+98 as+g98hapdg9 as+d98ghölqk3j ASD gQT 4!Y €#!!# €t!#€ t3€ 34g sjung hej och hå för en flaska med rom, femton gastar runt död mans kista, för hej och hå och en flaska med rom

Just det, jag läste en bok om pirater, som verkar vara det fetaste på historiefronten just nu, om man ska gå på hur fördelningen på avdelningen för världshistoria ser ut på Borders (där man även kan köpa kaffe av för det Amerikanska landet väldigt icke-servil personal). "Villains of All Nations. Atlantic Pirates in the Golden Age" av Marcus Rediker avhandlar sjöröveriet under tiden 1716-1726. Det jämställda och visionärt demokratiska inom piratvärlden är det som det trycks mest på i boken, och utifrån min oinsatta synvinkel är det det mest intressanta och överraskande. Välskriven och definitivt läsvärd, åtminstone första halvan, sen börjar det kännas repetitivt.

Jag läste även en bok som heter "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström, som även författat manus till TV-serier som "Ebba och Didrik" och "Glappet". Den handlar om (o)jämställdhet i skolan, och jag önskar att många skolungdomar läser den. Kanske är den överdriven, men nog kan man känna igen sig. Tummen upp, lättläst och medryckande.

Jag tyckte att det här var medryckande, så jag kör lite till: ÄÖKJIH=Y)P8u9p8y2 !"€#%YEWGeqr gQT q3T€ fgp 984t 0åjåw0ej t4jpoerhig hej och hå och en flaska med rom

Mitt Malmö: del 4

People's war until communism! Malmö ligger inte i Peru, vilket nog är bra, men Perus alldeles egna kommunistiska parti finns representerat här i Malmö, vilket man inte kan låta bli att älska. Men finns det några svenska kommunistpartier i Peru, och har de i så fall lika färgglada slogans som Perus kommunistiska parti, med ord som "folkkrig" och "kröken"? Och vilka svenska kommunistiska partier har skäggiga ledare som hänger i himlen tillsammans med Marx, Lenin och Mao?



I motsats till tidigare inlägg i den här serien så är inte Perus kommunistiska parti en plats i Malmö, om man inte räknar platsen de har i mitt hjärta. För övrigt så hoppas jag verkligen att de har rett ut frågan om huruvida konsten måste tjäna revolutionen, eller om icke-revolutionär konst även har existensberättigande. Den frågan torde vara lika angelägen för kommunister, som frågan om det är moraliskt korrekt att skjuta i självförsvar om den anfallande fienden använder mänskliga sköldar är för Nozickianer.

Skål!

Mitt Malmö: del 3

I förra avsnittet pratade vi om Ölvemarks Holiday, beläget vid Föreningsgatan, nästan uppe vid Triangeln. Om man korsar Föreningsgatan, och sedan följer den mot Värnhem, så kommer man snart fram till nästa sevärdhet:



Jag har svårt att förklara vad det är som är så speciellt med Johanna Jeppssons spettkaksbageri, men det är nog lite som att se en bild av en man med tyrolerhatt, lederhosen och ett stor ölsejdel i handen, om man är i Tyskland. Fotot är taget för några år sedan, senast jag såg skylten så såg den lite sliten ut. Stackars tecknade Johanna.

Angående spettekakor så skulle jag inte ha något emot ett totalförbud mot denna hälso- och gom-vidriga maträtt.

Mitt Malmö: del 2

Dags att ta oss till nästa smultronställe i mitt Malmö, centralt beläget vid Föreningsgatan, ett mindre antal stenkast från Triangeln:



Ja, det är helt enkelt Malmös smakfullaste logga som gör Ölvemarks Holiday till en sådan vinnare. Det är inte bara färgvalet och typsnittet, utan själva namnet. Ölvemarks Holiday. Så jävla bra.

Mitt Malmö: del 1

Idag startar vi en ny serie här på bloggen, där jag visar upp mindre kända attraktioner i Malmö. Det kan röra sig om detaljer som gör mig glad, eller platser jag trivs bra på.

Vi går ut starkt med någonting som är milt roande, men klart värt att ta upp. Bilden säger mer än några excentriskt formulerade meningar därom:



Vill man besöka detta smultronställe, denna oas i den ibland ohumoristiska staden, så promenerar man Amiralsgatan bort från stan. Ungefär halvvägs mellan Nobelvägen och Rosengård, på vänster sida, ligger det, kvarteret Manligheten.