Förra helgen och så vidare

Jag har inte haft tid att blogga om förra helgen, eftersom vi har jobbat sjukt mycket under den senaste veckan och hotellets "high-speed internet connection" i och för sig var snabb, men hade en förmåga att blocka mina mac-adresser hela tiden, så att jag inte kunde använda det.

Förra helgen var vi i alla fall till Toronto. På tips från en av våra många nya kollegor så drog vi till ett ställe som hette Crocodile Rock, som stämde bra med beskrivningen: "cheap drinks, cheap interior and cheap women". Där drack vi Jägermeister och Red Bull, Vodka och Red Bull och andra drinkar med Red Bull i. Samt okända shots ur provrör. De spelade den allra mest smaklösa musik man kan tänka sig. Vi han knappt komma innanför dörren innan de drog på Summer of 69 med Bryan Adams, och senare kom kvällens höjdpunkt: Cotton Eye Joe med Rednex. En bra kväll för svensk-kanadensisk musik, med andra ord. När de stängde så stod vi utanför och pratade med folk, när en liten kille först försökte fimpa i Kalles öga, och sen började mata sparkar mot honom, medan hans kompisar försökte hålla tillbaks honom. Det var roligt.

På söndagen bestämde vi oss för att åka tillbaks till Yorkdale Mall för att jag skulle köpa en guldfärgad tröja på American Apparel (den butiken känns seriöst som att kliva in i Hannerstigs garderob, för er som känner honom). Jag köpte inte tröjan, men både Karl och Henrik lyckades hitta presenter åt sina respektive, så det blev bra i alla fall.

Efter Yorkdale Mall så åkte vi vidare till Niagara för att titta på fallen. De var maffiga. Jag tog inga bilder, men om du inte vet hur de ser ut så kan du gå in i Internet Explorer och klicka. Vilket påminner mig om när jag visade Amigan för klasskamrater på högstadiet, och konceptet mus var helt nytt. De trodde typiskt att jag skämtade när jag berättade att man flyttade runt den på bordet för att röra muspekaren på skärmen. En kort demonstration av P.O.W. brukade få dem att fatta allvaret i situationen. De borde seriöst ha skeppat det spelet med maskinen, som en killer app för musen som input-don. Jag gillar "don". Eller "zeug" som Heidegger skulle säga. Han borde ha kallat "Sein und Zeit" för "Zeug und Zeit" istället, det hade typ varit skitroligt. Z.U.Z. typ.

I onsdags så var vi i Ottawa för möte med QNX (som också ägs av RIM). Limon från hotellet till flygplatsen avgick 4.30, vilket var lite tidigt, men jag klarade mig förvånansvärt bra under dagen trots det. Jag sov på flyget dit och på flyget hem. Vi hann givetvis inte se något av Ottawa, förutom QNX-kontoret. Det gjorde ett väldigt gott intryck, fast på ett annat sätt än RIM-folket i Waterloo, som var väldigt trevliga och hjälpsamma, på ett sätt som jag inte har upplevt förut. QNX-folket var allmänt awesome och alla vi träffade, inklusive VD:n, var väldigt, väldigt Unix. Han blev skitnöjd när vi sa att Cascades var skrivet i C, eftersom han närde ett djupt hat till C++. När vi kom hem på kvällen var klockan 22.30. Då var jag trött.

Nu ska jag sätta mig och läsa lite. Vårt ombokade flyg hem avgår imorgon kväll. Förhoppningsvis så är det inte snökaos i Amsterdam då.

Ridande poliser på KLM

Tjenixen!

Jag sitter fast i Toronto p.g.a. ovädret ni har dragit på er i Europa. Kanske åker hem på söndag kväll. Vi får se.

Här är vi ute och flyger, jag vet inte riktigt var, landskapet är svårtolkat, kan vara England.

Här vet jag var vi är, ett sushi-ställe i uptown Waterloo, som har den goda smaken att servera Asahi Dry.

Hotell-baren på Best Western St. Jacobs har den goda smaken att servera Bud Light. Kvinnan som jobbade där har jag ingen bild på, men hon är lätt en av de mer bisarra personer jag har träffat.

Den här julgranen på Eaton Center känns lite sådär lagom amerikansk, i det att den typ inte alls ser ut som en riktig gran.

Våra guider i RIM-jungeln: Jason och Salmaan.

Och så Steven så klart, ständigt leende och sjukt service minded. Här är han dock upptagen med att äta en macka.

Den här mattan är tydligen standard på alla nordamerikanska IT-företag.

Henke glassar i limon på väg till flygplatsen. Här levde vi fortfarande i en värld av naivitet där flyg till Amsterdam går i tid.

På hotellet på flygplatsen går jag under namnet "Alf Kerlund".

Borta bra

Hej!

Nu är jag i Kanada, må du tro, närmare bestämt i Waterloo, Ontario. Jag har inga bilder, eftersom jag inte har tagit några, eller sett något värt att ta bilder på, men det kommer säkert senare. Just nu är det mycket snö, mörker och jobb, snarare än vin, kvinnor och sång.

Hittills känns det väldigt likt U.S.A., med städer som är väldigt glesa, trevlig service och medelålders män i för stora jeans. På ett viktigt sätt skiljer det sig dock från U.S.A.: det finns trottoarer. Jag har även sett ett flertal fotgängare, vilket tyder på att idén med trottoarer inte är dålig.

Hotellet, ett Best Western, påminner ganska mycket om Candlewood Suites i Libertyville, med skillnaden att här inte finns någon allergi-framkallande filt på rummet, medan det däremot finns en hotellbar. Rummet är stort och det finns sprinklers. Kylskåpet är i stort sett helt tyst, medan AC:n låter ganska illa.

Annars vet jag inte.

Hejdå!

Kära Skånetrafiken

Är det verkligen rimligt att det ska vara fyra pers före en i kön till biljettautomaten och att det tar nästan 10 minuter att få sin biljett?

Är det rimligt att det tar flera sekunder innan man får någon form av feedback när man trycker på skärmen?

Är det rimligt att det dyker upp en muspekare när man trycker på skärmen?

Är det rimligt att hela köpet avbryts om man vill ändra en siffra när man skriver in PIN-koden för kortet man betalar med?

Är det rimligt att det tar 10 steg att köpa en biljett?

Big Chill

Nu är jag tillbaks från England. Där var det soligt och fint och man fick gå på festival och lyssna på Explosions in the Sky (ur form, lät som på skiva), Theo Parrish (jag var ur form, sämre än på skiva) och Lol Hammond (obeskrivlig). Här är några bilder:


Christian tycker tydligen att det är sjukt roligt att packa in grejer.


Så här gör man när man är på festival: man sitter i gräset framför en scen och dricker öl, läsk eller vatten.


Så här gör man när man är på festival: man är ett barn som bygger sig en insektsdräkt och paraderar förbi curry-skjulet.


Neal på taket till sin campervan, stolt som en tupp.

Summering

Det var mycket som var bra på Atlassian Summit. Jag lärde mig en del nya makron som kan ha avgörande betydelse för att få till dokumentationen som vi vill ha den. Nya Green Hopper har ett par killer features (men kanske inte killer combinations). Jag var på några riktigt bra presentationer om Agile och en väl genomtänkt presentation om distribuerad versionshantering (git och Mercurial).

Hela evenemanget var riktigt bra, jag skulle säga att det var bättre än WWDC, som jag var på förra året. Det är mindre, så man lära känna folk på ett annat sätt. Maten var riktigt bra, festen var mycket trevligare, och jag och Gustav festade loss ganska bra både där och på efterfesten. Jag spelade biljard för första gången på typ 15 år.

Idag lyckades vi dessutom hitta det thailändska stället vi åt på förra året. Det ligger precis på gränsen till Tenderloin (knarkhandlare och sinnessjuka tiggare utanför). Vi har tagit en öl på fjolårets favorit The Hydeout. Vädret har varit jättebra, speciellt idag.

I övrigt vet jag inte riktigt, men jag är sjukt trött och måste sova nu. Guten nacht!

Utdrag ur loggboken

Igår var vi ner till San Jose och tittade på The Winchester House. Ganska kul att ha varit där, men det är synd att jag inte råkade vara typ 10, snarare än lastgammal, för då hade jag nog uppskattat det betydligt mer.

I förrgår var vi ute och gick som bara fan. Först var vi till Guitar Center, eller Russ och Chris var dit, medan jag gick upp till Guitar Center-parken och tog det lugnt. Sen gick vi ner till Mission och letade efter Amerika-strumpor och åt en burrito. Sen promenerade vi till Haight-Ashbury via Castro och en kulle med fet utsikt. I Castro drack vi något kallt, sen gick vi tillbaks mot stan, stannade till på fjolårets favorit The Hydeout och drack något annat kallt. Sen var vi möra, och lyckades bara palla oss bort till China Town för middag, och en bar mittemot hotellet för lite mer öl.

Min förkylning har inte riktigt lagt sig, utan jag har förföljts av en retsam hosta, men det känns som om den verkligen är på väg att lägga sig nu. Ganska skönt, för imorgon börjar Atlassian Summit, och jag har ingen lust att sitta och hosta inne på föreläsningar. I påsen man fick när man skrev in sig så fanns det bland annat med en enormt stor t-shirt (one size fits all lardasses) och en liten påse vulkanaska.

Igår var vi och åt middag på The Stinking Rose, en italiensk restaurang som har vitlök i allting. Trevligt nog så hade de inte gjort så mycket gimmick av det som de kunde ha gjort: det där med vitlöken var inte överdrivet. Rekommenderas!

Jag har inte tagit ett enda foto än. Jag satsar på att få till en helt foto-fri resa, det hade varit något!

På västkusten

Nu är jag plötsligt i San Francisco igen. Flyget från Frankfurt blev försenat för att de blev tvungna att byta däck på planet. Detta skedde efter att vi hade bordat, så vi satt där någon timme och överöstes av kalluft, eftersom solen stekte planet. När jag fick maten så hade smöret smält och efterrätts-frukten var varm. Trevligt.

Flygresan var inte helt oväntat lång och trist. Jag har en hosta som inte riktigt har velat ge sig, och tolv timmar i flygplansluft gjorde inte saken bättre.

Men väl framme i San Francisco så var allt frid och fröjd, förutom att det blivit fel i vår bokning, så att vi fått två rum med dubbelsängar, snarare än två rum med två separata sängar. Efter en del palaver så fixade det sig, även om vi är tvungna att byta rum igen imorgon.

Men vem kan vara missnöjd när man kan äta friterad macaroni and cheese och dricka Anchor Steam på tapp?

Pang på pungen i Peking

Tjenare, tjenare, hej!

Nu är jag hemma igen. Har varit i Kina ett par dagar och hälsat på Olof och Moxhuan i deras för tillfället kackerlackshemsökta lägenhet i Dawanglu. I Kina är internet-tillgången lite taskig, exempel på sajter som är blockerade är Facebook och Blogger, vilket gör att mitt internet krymper till ungefär hälften.

Men vi börjar med lite överblivna bilder från Korea, tycker jag, här är en tomte:



Här är en typ av lampa som jag såg på två olika barer:



Jävligt hitech lås på TAT-kontoret. Allt man behöver göra för att ta sig in där är alltså att hugga av mig mitt högra pekfinger och använda det som nyckel. Jag uppmanar inte till den typen av beteende!



Den här grejen fanns på hotellrummet. Jag har inte en aning om vad det är.



Men från Korea åkte jag alltså till Kina. Det var i lördags. Jag var som vanligt sparsam med att dokumentera mina äventyr i fotografisk form, men här är något av ett guldkorn från Dawanglu, en bild av mig och en lika glad kanin:



Här är det som blev över när vi ätit upp allt ätbart ur den här skålen:



Den här bilden kräver eftertanke. Vad menas? Friserar de behåringen mellan skinkorna, eller klipper de åsnor? Kanske tycker de bara att "ass" är ett coolt ord. Det tycker jag. Jag gillar att loggan är så avskalad och allmänt smakfull. Oavsett vad så är det här i Sihui, där jag puttrade runt igår.



I övrigt vet jag inte. Jag gick upp 7.30 i morse. Nu är klockan nästan 05.00 kinesisk tid. Jag borde gå och lägga mig.

Saker du kanske inte visste om Korea

Trots den sensationslystna rubriken (Kan en rubrik verkligen vara lysten på sensation? red anm) så kommer det här handla om jordnära ting, såsom deodorant, kontokort och kaffe.

Det är svårt som fan att få tag på deodorant här i Korea (Du menar Sydkorea. red anm). De finns på enstaka butiker som man måste få tips av locals för att hitta. När man väl fått tag på deo så är den ganska mystisk. Men vad är grejen? Svettas inte koreaner (Du menar sydkoreaner. red anm)? Hur är det i Kina och Japan, har de Axe på Konsum och Ica?

Det är svårt som fan att hitta en bankomat som tar utländska kort. De finns på enstaka ställan som man måste få tips av locals för att hitta. Den enda jag känner till, förutom de på flygplatsen, är den i Prudential Tower, tvärs över korsningen från TAT-kontoret. Vad är grejen? Behöver inte utlänningar pengar i Korea (Du menar Sydkorea. red anm)? Jag behöver pengar!

Det finns otroligt mycket kaféer, åtminstone här i Gangnam. (Förra gången jag var i Korea (Du menar Sydkorea. red anm), i byhålan Suwon (Det är en byhåla i ungefär samma mening som Stockholm är det. red anm), var den totala bristen på riktigt kaffe ett gissel (Menar du gisslandrama? red anm). Koreanerna (Du menar Sydkoreanerna. red anm) gillar otroligt svagt kaffe. Jag observerade igår en kille på kontoret som tog svagast möjliga kaffe i kaffeautomaten, och sen spädde ut det med en lika stor del varmvatten ur vattenautomaten. This is the truth that I am telling you.) Men här finns inte bara Starbucks i mängder, utan även t.ex. Tom'n'Tom's Coffee, Pascucci's, The Coffee Bean and Tea Leaf, Holly's Coffee och andra utländska och inhemska kedjor, utan även en massa små kaffe-ställen. Både espresso-ställen och bryggkaffe-ställen, som serverar alldeles utmärkt kaffe.

Koreanerna (Du menar Sydkoreanerna. red anm) gillar skridskor. De tar en massa OS-guld i skridsko-grenar, typ short track, sådan där skridskoåkning på längre bana som Tomas Gustafsson tog flera OS-guld i på 80-talet och naturligtvis konståkning. När Yu-Na gör piruetter så infinner sig ett nationellt stillestånd som får mig att tänka på Stenmark-febern i Sverige under min barndom. Och efter att ha sett hennes uppvisning idag så börjar jag förstå varför.

Även i övrigt har det varit väldigt trevligt här, jag har nästan börjat längta hit igen, trots att jag inte lämnar landet förrän imorgon. Vad ger du mig för det?

Lite slumpmässiga bilder från Seoul

Gångtunnel.



Gurksoju.



Pixlar.



Konrad och Henrik.



Skyttevärn.



Stup.



Kontrollpanel.



Paraply.



Konrad, Natasha, okänd koreansk bergsbestigare.



Is.



Träningspark.



Träd, stad.



Men inte en enda bild på kimchi, what's up with that?

Gangnam-gu

Idag var jag ute och promenerade lite i Gangnam. Den här byggnaden tror jag kan vara någon form av reklam för ost.



Här och där är det ganska backigt, typ sådär som i San Francisco.



Fast ofta är det mest skyskrapigt.



Men den här grejen tyckte jag var ganska fin.



Coolast av alla i hela Söul är Etoos. Typ som en Mac Store, fast inverterad. Eller lite som en dödsstjärna. Eller whatever. Men snacka om att dominera.

Kimchirisotto

Gårdagens middag, en spännande form av italiensk-koreansk fusion, var den här kimchi-risotton:



Ganska kryddig och kimchiig och faktiskt inte så dum, och en rejäl ostkoma infann sig efteråt. Lövely.

Dagboken igen dårå

Igår åkte jag till Korea. Fast först till Holland. Där stötte jag på Carl. Hej! Sen åkte vi till Korea på riktigt. Idag är jag framme. Det var lite klurigt att hitta till hotellet, för jag fattade inte kartan och var blåst i huvudet. Sen hittade jag hotellet efter en ganska rolig omväg. Sen tog jag en promenad och en kopp kaffe och så träffade jag på Martin. Hej! Nu tittar jag på House och hoppas att jag ska bli trött och somna inom ett par timmar.

Otroligt intressant inlägg, detta...

Dagboken dårå

Jo, för att först så åkte jag till Göteborg igår eftermiddag. Det snöade och blåste och blodtörstiga vargar kastade sig med full kraft mot fönstren på tåget. Det gick en timme eller två mer än tänkt, men fram kom jag. I Göteborg snöade det och var dåligt plogat. Jag och Johan åt varsinn mycket dålig falafel, sen tog vi bussen hem till honom och samtalade om viktiga ting till långt in på natten.

I morse var det friskt och härligt i luften när jag kom ut, knarrig snö under skorna. Tjusningen gick över fort, för även om det var bättre plogat så var det inte bra plogat. Jag tog buss 80 in mot stan och klev av vid Järntorget, varifrån jag promenerade till Grönsakstorget. Där lämnade jag in visum-ansökan på kinesiska konsulatet. Sen drack jag kaffe i två timmar och hämtade mitt visum.

Tåget hem avgick i tid, men blev undan för undan försenat. Till slut var det en timme sent. Jag traskade genom Malmö-slasket till jobbet, där jag pratade med killar och skrev lite kod.

När jag nu slutligen är hemma så kommer jag på att jag köpte en bok i Göteborg också.

Det var då

Några gånger när jag har varit ute och flugit så har jag börjat undra hur det var att flyga förr i tiden. Fick man även då apelsinjuice och burköl av flygvärdinnor med vagnar som precis får plats mellan gångarna, eller satt man kanske vid ett bord och åt? Det är ganska dåligt med information om det här spännande ämnet på det internationella datanätet internet, men det finns antydningar här och där. Problemet är dock att de flesta sajter som handlar om ämnet flyghistoria är mycket mer intresserade av maskinerna än av människorna i dem.

Jag hittade dock en del matnyttig information på Wikipedia, t.ex. så insåg jag att jag missat luftskeppen, som användes för att transportera rika knösar långt innan flygplanen. Och jag lyckades hitta ett väldigt litet bild på människor som sitter vid ett middagsbord ombord ett passagerarflyg. På sådana plan som DC-3 fick det plats ungefär 30 passagerare, eller något färre om det skulle finnas liggplatser. Maten som serverades kunde mycket väl vara tillagad på planet, istället för fryst och uppvärmd som nu.

I början var flygvärdinnorna sjuksköterskor, eftersom säkerhet var deras främsta uppgift. Vissa var till och med klädda i sjuksköterskeuniformer. Men innan det fanns flygvärdinnor så fanns det flygvärdar, som jag antar inte var utbildade sjuksköterskor, för inte fan kunde väl män vara sjuksköterskor på den tiden? De var väl snarare stiliga läkare, och om man var en stilig läkare med cigarett i handen, varför skulle man vilja jobba som flygvärd på en zeppelinare? För att det var ett äventyr att flyga? Kanske.

Bayern München

Imorgon åker jag till München för att utforska den sydtyska kulturen. Jag är tillbaks på söndag.

Shenyang, Shenyang

Jag har varit i Kina igen. I Shenyang, där Olof och Moxuan gifte sig. Det var ett väldigt fint bröllop. Hela resan var väldigt lyckad, om än kort och intensiv. Lite för mycket på programmet, lite för få sovmornar. Men jag visar lite bilder istället för att gnälla över sömnbrist. Inte från bröllopet, för jag hade inte kameran med mig, men lite sådana där slump-foton som jag brukar ta istället:



Ovanstående foto visar på en intressant feature på hotellet. Tydligen kan man ta med sig skålen hem om man är en esteemed guest. Eller något.



Nästa intressanta grej: det spelar ingen roll hur bra eller dåligt ett hotell är, man måste ändå alltid ha hiskeliga heltäckande mattor i korridorerna.



Och det spelar ingen roll var man finns i Kina, är man en av de där stensnubbarna som brukar hänga nedanför statyer på ordförande Mao så är man stenhårt koncentrerad och på väg i någon riktning.



Mellan Shenyang och Peking finns det en massa berg. Och dimma.

Jurmala 09

I helgen var vi i Lettland med jobbet. Solen sken och alla var glada. Så här kan det se ut i en meny på en pub i Jurmala:



Och så här kan skylten se ut på restaurangen mitt emot:



I Riga lockades det med pannkakor.



Jag pallar liksom inte skriva så mycket, men en bild säger många ord och jag har läst i DatorMagazin att text är boring.

Bilddagboken

Kära bagdok, i helgen har jag varit på festival i Norberg. "Bagdok" låter lite koreanskt sådär. Det började i torsdags morse med att Larry hämtade upp mig vid 9, innan vi svängde förbi en konstig kyrka i Lund och hämtade upp Gåtill80, Raquel och Rosa. Sen körde vi som fan. Lunch intogs på en pizzeria i Ödeshög, där det kanske enda intressanta som hände var det här:



Jag missade tyvärr att ta en bild av Kalle Anka-väggbonaden i containern. Vi kom fram till Norberg runt 7. Vädret var inte perfekt:



Det fanns dock gott om partytält att gömma sig i och vi träffade folk vi kände och folk vi inte kände. Efter en blöt kväll, i mer än en mening, så gick det förvånansvärt bra att sova i tält. På morgonen åt vi frukost i pirat-tältet. För att illustrera detta så visar jag en bild på Zubas frukost och skor:



Andra valde att inta en mer kontinental variant av dagens viktigaste mål:



Fredagen var inte bara regnig, utan ibland även rätt rökig:



Inne i den här vackra byggnaden lyssnade vi på en kille som spelade ambient, som gjorde en vändning från blippigt till nästan new age, vilket gjorde det lite obehagligt:



Senare på dagen så gjorde vi ett återbesök och fick benen, tänderna och ganska mycket annat sönderskakat av drone-noise. Det kändes som om tiden stannade. Antagligen inte speciellt roligt att lyssna på hemma, men på lagom volym i en kyrkoliknande betongbyggnad var det perfekt.

Sen hade jag tänkt kolla på Skweee-battlen, men just då kändes det lite jobbigt att gå de 100 meterna från campingen till Kraftwerket, så jag struntade i det, men enligt andras rapporter så missade jag inte mycket.

Strax efter midnatt var det Gåtill80 och Raquels tur att spela. Det var en sådan där bra kaos-spelning, med bra röj och grymma visuals. Efter spelningen så tyckte de båda rockstjärnorna att det var dags att festa till, och jag lurades i rusdrycker och fick min campingstol demolerad av någon förbipasserande skweee-snubbe i röd träningsoverall.

På lördagen så åt vi piratfrukost igen, och när jag och Larry satt där i tältet och åt så kom det en långhårig cowboy-gothare och frågade om han fick sitta vid vårt bord. Det fick han, och sen hängde han efter oss resten av dagen, vilket var trevligt i början, men sen blev det aningen creepy. Men solen sken och vi var till sjön, vilket jag inte fotade, så istället får en kokett flirtig Gebreselassie illustrera solskenet:



På kvällen kollade vi lite när Rolemodel spelade och Raquel gjorde grafiska illustrationer, men det var inte lika bra som Goto80-spelningen, så vi gick därifrån efter ett tag.

När vi kom tillbaks till vårt läger så satt det en lokal nazist där, med mobilen fullproppad med Pluton Svea. Han var hur som helst ganska trevlig, och det var helt hysteriskt när han sjöng nationalsången och jag bytte ut "jag vill leva, jag vill dö i Norden" mot "jag vill leva, jag vill dö i Fairlight", och han hade tillräckligt mycket humor för att inte starta slagsmål. Han fick ett Fairlight-klistermärke som han satte på telefonen.

Idag så åkte vi hem, vilket tog hela dagen. Darth Vader var ständigt närvarande:



Allt som allt en väldigt bra festival, troligtvis den bästa jag har varit på. En del bra musik och ganska mycket navelskådande, växlande väderförhållanden och många trevliga människor. Det kan nog bli ett återbesök nästa år.