Vi har börjat köra Kanban i ett projekt på jobbet, istället för Scrum eller kaos. I en lättrörligt organisation kan man byta process utan motstånd. Det tog inte mer än en halv dag från att förslaget kastades fram till att det var igång. Scrum passar om man utvecklar längs en långsiktig linje mot horisonten, som i ett spelprojekt eller en webbsajt eller en tomteverkstad. Kanban passar när man utvecklar i ett game of life, med ständiga förändringar, flera parallella men divergerande spår och prioriteringar som ändras från en dag till nästa.
Efter att ha tvingats jobba i Excel i flera timmar idag så slog mig tanken att skapa en väg ur denna lejonkula, genom att utveckla ett program som gör det som Excel används till, men inte är avsett för: att representera en samling entiteter, en per rad, med ett flertal egenskaper var, strukturerade i kolumner. Inga oändliga rutnät, inga kalkyler, inga tusen funktioner, utan bara det allra nödvändigaste. Rutor med text i, som uppträder som man vill när man använder programmet på det sättet: automatiska radbrytningar, intuitiv navigering, lite färgkodning och fonter, sortering per kolumn, enkelt att flytta rader upp och ner. The future looks bright. Eller vi får se.
Naseer skriver om Sverige idag och att inte vara född här. Jag hänger upp mig lite på det här: "70-talister och nedåt är relativt vana med det Sverige vi har idag". Jag vet inte det, jag. När jag var liten så var Sverige Anna Olsson, Maria Eriksson, Mikael Andersson, Anders Håkansson, Jenny Mattsson, Håkan Andrén, Anna-Maria Stark, Karl-Åke Nilsson, Christine Rosquist, Kenneth Elofsson, Lennart Åkerlund och Ove Hjort. En sverigedemokrats småsensuella dröm om ett rensasigt vaterland. Man kanske åkte in till Uppsala, såg en mörkhyad människa och tänkte "Oj, coolt, en utlänning, undrar vad han tycker om Sverige". Det är inte speciellt länge sedan, men det är väldigt annorlunda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Superintresserad av att köra Kanban.
Mitt förra uppdrag började med kanban efter att jag slutat. I det nuvarande kör vi bara kanban-lite.
Angående 70-talisterna, förvisso, men är det inte så att de vant dig vid Alkhouris och Ahmeds och Alis som är födda i Sverige?
Lite annat är det, märker jag, med 40-talisterna exempelvis, som förvånas av att det går att kommunicera på samma språk.
Jodå, vana kan man väl säga att vi är, och det känns nog mer naturligt för oss än för våra föräldrar. Jag antar att de helt enkelt bodde längre i det svenska Svensson-Sverige och vänja sig mer vid det. För oss är det lättare att lära känna invandrare, medan jag antar att de som är födda på 90-talet är fullkomligt invanda. Sen beror det på i vilka miljöer man umgås. Mängden invandrare lär vara lägre i IT-branschen än i samhället i stort (även om jag faktiskt har två Ahmed på jobbet och en Ali).
Om du undersöker saken riktigt noga kommer du att upptäcka att det finns ännu fler personer med invandrarbakgrund (som det ju heter) på jobbet än vad du kanske tror. Ahmed och Ali är ju givna, men det finns många, många fler. Det kanske är ett tecken på hur vana vi är.
Skicka en kommentar