Hörde förresten en så rolig grej om Tusen & 2 härom dagen, när jag var där och åt en form av hamburgare. En bekants bekant hade beställt bord för 15 personer. Någon dag senare hade den bekantas bekanta blivit uppringd från restaurangen och fått veta att de hade fått in en annan bokning, för 37 personer, som de hellre tog, så den bekantas bekantas sällskap var inte längre välkommet. Det här rimmar väl med hur Tusen & 2 funkar: man går dit för de osvenskt goda burgarna, men tvekar samtidigt, eftersom man vet hur dåligt behandlad man blev av personalen sist man var där. (Som gammal Uppsala-bo tänker jag på Shima pizzeria, bemannad av "Kom inte tillbaka"-mannen med hästsvansen.) Nu senast fick vi acceptabel, nästan trevlig service, men jag gissar på att det var någon form av misstag. Kolla förresten deras slogan på hemsidan, så jävla rolig.
5 kommentarer:
Det här med pubars eventuella identitet eller branding är intressant. I Sverige känns det som att det börjar dyka upp så många faux-engelska pubar, sportppubar och franchisekedjepubar att de t.om börjar tränga ut de tidigare så populära faux-irländska pubarna.
Sorgligt nog har detta nästan helt marginaliserat dom klassiska svenska ölschappen, de som har stora starka, öltunneklockor från sjuttiotalet på väggen och det inte finns en pint så långt ögat når. Detta kan i och för sig inskränka sig till utvecklingen i Umeå, där jag senast har någon längre erfarenhet av fenomenet. Här i Holland finns det gott om ölschapp, men de har å andra sidan gott om spetsgardiner och umpa-umpamusik också, vilket gör det hela olidligt. Hoppet står till Belgien.
Belgarna vet vad det handlar om. Inga gardiner. Kala, mörka, träfärgade rum. Minimal utsmyckning (bestående av ölunderlägg, sk. "beermats"). Stolar, bord. En butter, mustaschbeklädd bartender. Öl.
(vw: dazoo)
U mad?
as a hattr
dazooooooooooOooOooooOOOoOoooo
(wv: terst)
Skicka en kommentar