Jul-ägg

Om man brukar blanda ihop påsk och jul så känns det här säkert helt naturligt. Klart att man äter jul-ägg på julen. Vad ska man annars äta? Jul-fiskpinnar? Jul-påskägg? Jul-spaghetti? Nej, jul-ägg ska det vara, extra stora, med en riktigt gul gula.



Eller om man tycker att påsken är bättre än julen rent allmänt, då tycker man nog att det här är toppen. Man kokar sig några jul-ägg och korkar upp påsk-musten, som man har lagrat i åtta månader.

Julkaffe 23 av 24: Brasiliansk Pärlböna

Nu är det snart jul. Etiketten gav mig gott hopp om att det här skulle vara bland de bästa kopparna hittills i den här kalendern, men när det kommer till kritan så tycker jag nog mest att det är lite för syrligt. Eller så har jag låtit det brygga för länge. Hade jag haft pulver till en kopp till så hade jag tagit lite mindre tid på mig.



Det blir 2 av 5 bönor idag. Gutår!

Julkaffe 22 av 24: Mount Kenya

Man kan inte klaga på möjligheterna att återupprepa förståsigpåar-frasen "bärig syra" när man dricker det här. Jag tycker att det fattas lite sötma för att balansera upp det, det brukar jag göra med kenyanskt kaffe. Men det här är i alla fall fullt godkänt, det är en rätt trevlig kopp kaffe.

Det blir 3,5 av 5 bönor för den här koppen. Jag skrev först 3, men sen uppgraderade jag det.

Julkaffe 21 av 24: Franskrost

Det här kaffet borde naturligtvis drickas med mjölk och serveras av någon riktigt otrevlig fransk kypare. Sen har jag aldrig varit i Frankrike, så vad vet jag. Av någon anledning så tycker jag att det här kaffet luktar som jag brukar tycka att kaffe luktar när jag är berusad. Sen smakar det givetvis mörkt och bittert. Jag är inte stormförtjust, men det finns något blommigt i eftersmaken som är ganska trevligt. Jag hade kunnat tänka mig en kopp till, men skulle inte köpa ett helt paket.

Det blir 2 av 5 bönor.

Julkaffe 20 av 24: Etiopien

Det står på etiketten att det är jättegott till desserter, men jag åt ingen dessert till det här kaffet. Jag bara bälgade i mig det som en karl. Inget tilltugg, möjligtvis halva koppen hembränt. Jag hade inget hembränt. Jag tycker att det fattas något i mitten, det är rejält rostat och har en fungerande syra, men det blir lite tunt. 

Det blir 2,5 av 5 bönor för den här bönan. Eller koppen, det kan ju vara jag som har misshandlat kaffet.

Julkaffe 19 av 24: Valencia

Jag föredrar kaffe som smakar kaffe. Choklad och apelsin gör inte saken bättre. Men snyggt blänk från lysrör i koppen där. Det hade kunnat bli bonus för det, men jag skiter i det.



Det blir 1 böna av 5 för den här godisdrycken.

Julkaffe 18 av 24: Meru

Det här känns som ett väldigt vanligt, lite mörkare kaffe. Inga överraskningar, men skönt att det är en del syra på det, så att det inte bara känns insmickrande. Jag tycker inte att det känns så fylligt som mätarna på etiketten hävdar, det är som att det fattas något på det området.



Det blir 2,5 av 5 bönor för den här nästan fullt godkända koppen kaffe.

Bye, Bye Sverige

Jag tänkte att det här Bye, Bye Sverige skulle kunna vara roligt, om det inte bara skulle vara som en fjärde säsong av Historieätarna. De två första säsongerna var roliga, även om den andra inte vara lika rolig som den första och inte på något sätt nödvändig. Det var en uppföljning eftersom den första säsongen var populär. Den tredje var mer av samma sak, utan några som helst nyheter. De gjorde en julkalender också, den var säkert rolig för de barn som inte orkat se den ursprungliga serien.

Bye, Bye Sverige är en fjärde säsong av Historieätarna. Det var inte värt att se klart första avsnittet. Inte helt oväntat.

Det är lite som Göta Kanal. Den första filmen är typ skitdålig, men hade någonting som gjorde att den gick hem (typ att det inte fanns något roligare på TV på den tiden, eftersom det enda som var roligt runt 1980 var Ingemar Stenmark och han gjorde inte så mycket väsen av sig på sommarhalvåret). Långt senare gjorde man en tvåa och en trea, som jag inte har sett, men som säkert är oerhört dåliga. Om de nu gjorde en fjärde film, där Ulf Brunnberg har huvudrollen, så skulle det ungefär motsvara Bye, Bye Sverige.

Julkaffe 17 av 24: Kaapi Royale

Jag har lite svårt att säga vad jag tycker om det här egentligen, för det kan vara så att det gömmer sig något nere i smakdjupen som jag borde gilla. Eller så gör det inte det. För allra mest känns det som en ganska bra mörkrost: det är först barskt och så lite bittert i eftersmaken. Däremot fattas det något i mitten, det blir liksom tomt där. Det fattas substans. Så kan det gå. Det finns nog inget nu. Nu tar jag sista klunken... Nej.



Det blir i alla fall 2,5 av 5. Inte så illa.

Julkaffe 16 av 24: Panama

Det här är den kopp kaffe jag har gillat bäst hittills i den här julkalendern. Det är ganska friskt och lite sådär gräsigt i smaken som jag gillar i i stort sett allt: öl, olivolja, bubbel etc.



Det blir däremot inte mer än 3,5 av 5 den här gången heller.

Julkaffe 15 av 24: Genuine Antigua

Det är syrligt så det räcker, men jag tycker inte att den typer av bönor kommer till sin rätt om de rostas så här mycket. Lättrostade kan de här bönorna få leva ut hela sin fruktighet, här blir det begränsat. Eller så är det inte riktigt vad jag tror. Jag vet inte. Tycker dock att det här är trevligare än många av de söta, mörka sorterna i den här kalendern.



Vi delar ut 3 av 5 bönor till den här koppen.

Julkaffe 14 av 24: Papua Nya Guinea

Vem i hela världen kan man lita på? Vem ska man tro på? Här ser det ut på etiketten som om det här skulle vara mörkrostat, men så är det istället ett lite tunt mellanrostat kaffe. Tycker inte att det är så tilltalande, smakar som de tråkigare kopparna av barndomens mellanrost.



Det blir 2 bönor av 5 den här gången.

Julkaffe 13 av 24: Pepparkakskaffe

Nu kör vi! Det luktar pepparkaka, det smakar pepparkaka, förutom att den sockriga sötman saknas, men det kan jag tycka är skönt. Jag gillar pepparkakor, men är inte säker på att jag gillar andra saker som försöker smaka pepparkaka, t.ex. mjuka pepparkakor. Men det här tycker jag i alla fall funkar ganska bra. Det är inget lysande kaffe, men en ganska trevlig dryck. Det smakar helt enkelt inte så mycket kaffe av det, eftersom det smakar så mycket pepparkaka.



Det blir 2,5 bönor av 5 för det här icke-kaffet.

Julkaffe 12 av 24: Monsooned Malabar

Hej!

Jag har druckit kaffe! Mörkt, fylligt och utan någon syra, som markeringarna på påsen visar! Första klunken tycker jag att det är trevligt. Sen känns det lite ospännande. Sen börjar jag tycka att det känns platt och färglöst. Det känns också lite grann som om jag skulle ha druckit för mycket kaffe. Det är i och för sig bara dagens andra kopp, men jag är ganska tom i magen. Det snöar ute. Det kommer någon sådan där modern musik, som mest är takt och ljud och ingen melodi, ur högtalaren på kökshalvön. En elektrisk ljusstake lyser i fönstret. Jag sitter vid köksbordet och skriver. Bra.



Det blir 2,5 av 5 bönor den här gången, kanske lite i överkant, men det blir en halv extra för att jag tyckte att det var gott till att börja med.

Julkaffe 11 av 24: Baba Budan

Mörkrostat av mytiska indier, ganska sådär mjukt och snällt, vilket gör att jag dricker upp det i stort sett utan att tänka. Tar jag inte min uppgift på tillräckligt stort allvar? Med tanke på att jag skriver på en blogg som inte haft några läsare på flera år så kanske jag tar uppgiften på alldeles lagom stort allvar.



2,5 av 5 bönor. Tjoflöjt, träsk-rävar!

Att vara övertygad

Det finns finns få saker som så totalt sänker någons trovärdighet som den här skadeglada, tvärsäkra politiska övertygelsen som man ser på nätet. Apoteksmonopolets avskaffande: kan man säga något negativt om det så har man därmed i stort sett bevisat att högern har fel och vänstern har rätt. Kan man däremot slå hål på det negativa, det kanske var dåligt redan på monopol-tiden, då har man (i stort sett) bevisat att högern har rätt och vänstern har fel.

Politikerna själva gör de här grejerna hela tiden. Man är inte bara övertygad, man vet att den här nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden kommer att skapa miljontals nya jobb. Precis lika säkra är motståndarna på att den inte kommer ge några jobb, eller inte några riktiga jobb, eller åtminstone inte några riktiga jobb som någon borde vilja utföra, eller i alla fall inte några jobb som kommer vara speciellt länge, eller i allra värsta fall i alla fall inga jobb som långsiktigt kommer främja integrationen.

Jag skulle vilja se tyckare och politiker som erkänner att de inte vet. Man kanske skulle kunna prata mer om att pröva på åtgärder. Att man inte vet, men att man har gott hopp om att all världens problem kommer lösas genom att höja momsen på krasse. Eller sänka den. Men av någon anledning är det inte trovärdigt att inte låtsas som att man kan förutse framtiden. Hävdar man att man är synsk så är man mer trovärdig. Än vem då, liksom? Enok Sarri? (Inget ont om just honom, saligt vare hans minne, det är snarast alla typer av spådom och skrock jag vänder mig emot. (Alltså förresten, jag kan inte låta bli att citera Wikipedia här: "Enok Sarri blev rikskändis 1977 när han spådde att kungaparets förstfödde skulle bli en prins, och lovade att krypa mellan Nikkaluokta och Kiruna om så inte skulle bli fallet. När prinsessan Victoria fötts upptäckte journalisterna att löftet var lätt att infria, då Kirunas kommungräns bara låg några meter från Sarris stuga i Nikkaluokta."))

Men så vettig ska väl inte världen vara... ...det var bättre förr... ...eller så är det ingenting som någonsin har varit bra... ...allmänt surt mummel...

(Kom att tänka på det här med att "tro på någonting". Är det viktigt att tro på någonting? Eller vad menar man? Om man inte är övertygad i någon viss politisk riktning, är man då en sådan som inte tror på någonting? Om man man däremot samtidigt tror på Jesus så antar jag att man tror på någonting. Och då röstar man kanske på KD. Eller sossarna.)

Julkaffe 10 av 24: Blå Java

She wore blue java

Blue as java were her eyes

Eller något åt det hållet. Här har vi ett ganska friskt och klatschigt kaffe. Helt klart ett av de bästa hittills i den här kalendern. Jag har vid det här laget förlikat mig med att jag inte kommer hitta någon ny favorit här, men det är okej. Man dricker ju liksom en massa kaffe. För några veckor sedan så fick jag klara mig med Ica Basic snabbkaffe, medan jag beställde en ny filterhållare till aeropressen. Jag är verkligen inte kinkig, men jag gillar gott kaffe.

Det blir 3,5 bönor av 5. Botten upp!

Julkaffe 9 av 24: Rwanda

Jag drack det här kaffet under stark tidspress och på ett sätt som andas nonchalans och huliganism. Men jag tror att det var ganska trevligt. Inga konstigheter någonstans, mörkt som vanligt, men jag kanske har börjat bli tillvand av att dricka mig igenom den här kalendern, så det känns helt okej.

Kaffe och bulle. Tjö!

Det blir 3 av 5 bönor för det här kaffet. Grattis!

Julkaffe 8 av 24: Schweizer

Ännu en smaksatt, chokladig mörkrost. Jag är skeptisk.



Det blir 1,5 bönor av 5 den här gången, för det här kändes mindre som Tim Horton's "cappuccino".

Me too, fast inte för mycket?

Det verkar vara en populär uppfattning i vissa tyckarkretsar att #metoo riskerar att slå över i något hemskt scenario, där män oskyldigt utpekas som sextrakassörer av lättkränkta (alla hatares favorit-adjektiv) hysterikor. Expressens ledarsida har till exempel varnat för det här flera gånger.

Jag frågar mig vad man egentligen är orolig för. Ska vi liksom lugna ner diskussionen och blunda för lite fler sexövergrepp, snarare än att riskera att några stackars män ska beskyllas för sextrakasserier, medan vad de faktiskt gjort på sin höjd är dåliga raggningsförsök? Okej, om vi säger att det faktiskt kommer bli så, vad skulle problemet vara? Att det blir en massa diskussion om gränsdragningar, som människor kan lära sig något av? Är det ett större problem än att man kan komma undan med vad som helst i svinighetsväg i vissa sammanhang?

I en av ovan vagt omnämnda artiklar hävdas det att män i USA (antagligen inte precis alla, men jag tror att det var ungefär så generellt formulerat) inte vågar umgås med kvinnor, eftersom de är så rädda för att bli anmälda för olika typer av sexbrott. Tydligen, vilket antyds men inte sägs explicit, p.g.a. att sexuella trakasserier har blivit en för stor grej i USA. Det antyds också mycket mer än sägs rätt ut att locket ska läggas på. Så att det inte blir lika hysteriskt här i Sverige. Själv känner jag att vi kanske borde prata mer istället, så att de som känner sig osäkra på vilken typ av umgänge med kvinnor som kan räknas som sexuella trakasserier eller sexbrott kan få en klarare bild.

Sen finns den här kategorin av #metoo-kritik som består i att äldre män skämtar om att de inte vågar krama kvinnor längre för att de är rädda att beskyllas för sexuellt trakasseri. Jag tror jag avslutar här.

Eller vänta, jag slutar inte riktigt där. Jag hörde också klagomål om att det har varit väldigt mycket prat om det här väldigt länge nu. Kanske lite som Syrien-kriget i början. Det var säkert många som tyckte att det var skönt att de slutade rapportera så mycket om Syrien efter ett tag, för det var ju inte det minsta upplyftande.