Att vara övertygad

Det finns finns få saker som så totalt sänker någons trovärdighet som den här skadeglada, tvärsäkra politiska övertygelsen som man ser på nätet. Apoteksmonopolets avskaffande: kan man säga något negativt om det så har man därmed i stort sett bevisat att högern har fel och vänstern har rätt. Kan man däremot slå hål på det negativa, det kanske var dåligt redan på monopol-tiden, då har man (i stort sett) bevisat att högern har rätt och vänstern har fel.

Politikerna själva gör de här grejerna hela tiden. Man är inte bara övertygad, man vet att den här nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden kommer att skapa miljontals nya jobb. Precis lika säkra är motståndarna på att den inte kommer ge några jobb, eller inte några riktiga jobb, eller åtminstone inte några riktiga jobb som någon borde vilja utföra, eller i alla fall inte några jobb som kommer vara speciellt länge, eller i allra värsta fall i alla fall inga jobb som långsiktigt kommer främja integrationen.

Jag skulle vilja se tyckare och politiker som erkänner att de inte vet. Man kanske skulle kunna prata mer om att pröva på åtgärder. Att man inte vet, men att man har gott hopp om att all världens problem kommer lösas genom att höja momsen på krasse. Eller sänka den. Men av någon anledning är det inte trovärdigt att inte låtsas som att man kan förutse framtiden. Hävdar man att man är synsk så är man mer trovärdig. Än vem då, liksom? Enok Sarri? (Inget ont om just honom, saligt vare hans minne, det är snarast alla typer av spådom och skrock jag vänder mig emot. (Alltså förresten, jag kan inte låta bli att citera Wikipedia här: "Enok Sarri blev rikskändis 1977 när han spådde att kungaparets förstfödde skulle bli en prins, och lovade att krypa mellan Nikkaluokta och Kiruna om så inte skulle bli fallet. När prinsessan Victoria fötts upptäckte journalisterna att löftet var lätt att infria, då Kirunas kommungräns bara låg några meter från Sarris stuga i Nikkaluokta."))

Men så vettig ska väl inte världen vara... ...det var bättre förr... ...eller så är det ingenting som någonsin har varit bra... ...allmänt surt mummel...

(Kom att tänka på det här med att "tro på någonting". Är det viktigt att tro på någonting? Eller vad menar man? Om man inte är övertygad i någon viss politisk riktning, är man då en sådan som inte tror på någonting? Om man man däremot samtidigt tror på Jesus så antar jag att man tror på någonting. Och då röstar man kanske på KD. Eller sossarna.)

Är regeringen radiostyrd?

Det hävdar i alla fall vissa. USA har givetvis mycket tyngd, men i grunden är det politik: ge oss något och vi ger dig något tillbaks. Inte något man behöver vara konspiratoriskt lagd för att inse.

Hade FRA och IPRED införts utan att USA lagt sig i? Ja, men kanske inte lika snabbt. De verktyg för övervakning som internet erbjuder är alldeles för kraftfulla för att makthavarna ska kunna motstå frestelsen. Man kan alltid komma med ursäkter i stil med att man bekämpar terrorism eller barnporr, men i själva verket är det verktyget i sig som är drivkraften. Och när man väl har öppnat Pandoras ask så är det kört.

Lite politik så här i juletid, det var väl härligt?

Det är Jan Björklund som bestämmer

Det är inte förvånande att regeringen väljer att köra över Skolverkets förslag om att de fem världsreligionerna ska ges lika mycket uppmärksamhet i grundskolans religions-undervisning. Det följer mönstret. Jag antar att Jan Björklund anser att ämnet religion ska se ut som det gjorde när jag gick i skolan: andra religioner förlöjligas av frikyrkliga lärare, och kristendomen trycks ner i halsen på en ändå från lågstadiet.

Att man hinner tröttna på det långt innan man kan få lära sig något intressant, och att allt som någonsin sägs om vår kära statsreligion är positivt är helt enkelt något som de skoltrötta små blonda a-barnen får leva med.

Kristendom, om Sverige-folkpartiet får välja!

Katatoni

Förklaringen är att vi på Sputnik-redaktionen ända sedan valet diskuterat hur resultatet bör betraktas, utan att kunna komma överens. Diskussionens vågor har gått höga, men ett vetenskapligt perspektiv har hela tiden hållits. De mer anarko-sataniskt lagda har hävdat att de nazistiska partiernas framgångar är bra, för att "de är evil och det här hjälper oss att do darkness". De klassiskt humanisterna har istället antingen tagit livet av sig eller gått med i Facebook-grupper mot rasism. Eller vafan, jag skämtade bara, vi bryr oss inte om sådana världsligheter som valresultat. Feck off!

För ett mer djuriskt Sverige

Nu när valhetsen går in i sin allra mest hetsiga fas, den så kallade "slutspurten", så tänkte jag ta tillfället i akt att avhandla det mest svårtolkade budskapet: kristdemokraternas. På affischerna så stirrar han vad han nu heter (du vet, deras motsvarighet till Jimmie Åkesson) olika vilda djur i ögonen, och så står det "Ett mänskligare Sverige".


Man kan se det på olika sätt, t.ex. att tjuren (eller vad fan det är, någon bondlurk kanske kan messerschmitta in det korrekta svaret i en kommentar) representerar Satan. Kanske det, horn har han i alla fall. Men jag tror snarast att det handlar om en annan aspekt av den kristna religionens kärleks-budskap: att djur är en råvara som man kan behandla hur man vill. Med "mänskligare" (hade det varit för knöligt att säga "mer mänskligt"?) menar man mer humanistiskt, d.v.s. mer betoning på alla människors lika "värde" och andras obefintliga "värde".

På detta borde de kunna locka till sig en och annan jägares eller bondes röst, men för de allra flesta så tror jag att sämre behandling av djur är en ganska oviktig fråga. Kanske förklaras hela grejen i något twitter-meddelande eller någon status-uppdatering på Facebook, som var vad som skulle avgöra det här valet. Tydligen så blev det inte så och jag uppmanar er alla att försöka påminna er om vem som tvärdissade sociala medier i valrörelsen redan för aslänge sedan. (Ledtråd: det korrekta svaret är "Det var du Linus, du är så jävla awesome").

Och så.

Dagens skräppost

Idag fick jag brev från tre partier: Krist-, Social- och Sverige-demokraterna.

Kristdemokraterna värnar om familj och företag. Socialdemokraterna värnar om trygghet och välfärd. Sverigedemokraterna ovärnar om invandrare och brottslingar.

Ingenting väcker den minsta uppmärksamhet. Alla säger precis vad man förväntar sig. I nyheterna pratas det bara om valet. Varför? Alla säger precis vad man vet att de ska säga. Om man följer nyheterna tillräckligt noga, tappar man då perspektivet så mycket att man tror att det som sägs faktiskt är nytt? Blir det oväntat att sossarna vill ha välfärd och moderaterna ekonomisk utveckling? Att sossarna vill höja och moderaterna sänka skatten? Att högerpolitikerna tror att utbildning går ut på att förmedla kunskap? Att vänsterpolitikerna tror att man får mer skatteintäkter genom att anställa fler i stat och kommun?

JAG VET INTE! LÄMNA MIG I FRED DÅ!

Mer valfläsk

När man talar om trollen så kommer Skånepartiets valpropaganda som ett brev på posten. Samma dag som mitt röstkort. Kan det vara ett tecken? Är det Skånepartiet jag ska rösta på? På framsidan finns en bild på Mona Sahlin iförd slöja, och texten "SKA MONA BESTÄMMA ÖVER SKÅNE? Mona Sahlin har frivilligt tagit på sig den islamiska slöjan. Ett självständigt Skåne blir oåtkomligt för Mona."


Aha, så även i detta val kämpar Skånepartiet för det värdiga målet att frigöra Skåne från Sverige. Lockande! Vidare kräver de att "islam avlägsnas som ideologi", att reaktorerna i Barsebäck startas igen, att elever inges respekt för lärare och andra vuxna, fler poliser, skatterna sänks, att spårvägssatningen i Malmö stoppas, att hemspråksundervisningen upphör och att "gängkrigen bemöts med utvisningar".

På framsidan står det även "Läs brevets insidor, i massmedia är det tabubelagt!" Det kanske det är i massmedia, men här på Sputnik-bloggen får alla minoriteter komma till tals, även gamla rasistiska sur-gubbar från Skåne! Samtidigt känns det inte direkt som att de som politiskt parti är i minoritet som invandrings-fientliga, där är de i gott sällskap med Sverige-demokraterna, Krist-demokraterna, National-demokraterna och andra grupper som är demokratiska, även om det inte står så i namnet, t.ex. Folkpartiet.

Valfläsk

Snart är det val, så jävla roligt! LO skulle hävda att det är rena motsatsen till dunderdumt eller megafel. När det nu är demokrati en gång vart fjärde år så ska man passa på att utnyttja sina rättigheter. Det finns en massa partier att välja på och det är inte lätt att veta vilka man ska rösta på. Den gamla goda strategin är att rösta på ett av blocken, antingen Mona-gänget eller Konspirationen. Ett mer modernt val är att fundera kring de mindre etablerade partierna.

Sverigedemokraterna är mer populära än någonsin, och inte undra på det, när de stoltserar med en partiledare som ser ut precis som han i KD, fast kanske lite bonnigare. De ligger liksom och vibrerar runt 4-procentsspärren, så det är lite spännande att se hur det ska gå. De har nyligen lagt upp en fin liten film på sin hemsida, som berättar vad valet handlar om. Antingen så lägger vi pengar på pensionärerna eller på invandrarna. En flock kvinnor i burka springer förbi en stackars tant med gåstol och kommer först till pengarna. Hu!

Ett annat intressant alternativ är Sveriges Pensionärers Intresseparti, SPI. Pensionärer är ivriga röstare, men röstar inte så ivrigt på SPI. Kan det vara för att de är lika gammaldags som sin webbdesign? Eller för att pensionärer är för konservativa för att rösta på något så nymodigt som ett parti som inte fanns på den gamla goda tiden? Kan kanske SPI-Posten, det officiella organet för Malmö-avdelningen, locka fler att rösta? Ja, kanske, men knappast mig. Humor räcker liksom inte hela vägen. För er som inte fått ett exemplar så drar jag några citat:

• Etablerade gäng, familje- och släkt konstellationer med invandrarbakgrund, löst sammanhållna gäng av ungdomar utan större framtidsutsikter, beväpnar sig på olika sätt för att uppnå den "respekt" de inte kan erhålla på annat sätt. Mottot är: Kan man inte vara bra bland de bästa får man bli sämst bland de sämsta.
  
• Varför säger man att gangsters är hårdkokta när de i själva verket är råa?
  
• Av en tillfällighet kom jag 1990 i kontakt med Sveriges Pensionärers Intresseparti. Efter att ha studerat program och övrigt material beslöt jag att gå med i partiet. Vad som tilltalade mig mest var kampen för äldres rättigheter och den redan då felaktiga flykting- och invandrarpolitiken.
  

Kanske att en möjlighet för dessa båda partier vore att köra valsamverkan? De verkar ha så mycket gemensamt. Vill de ha lite extra drag under galoscherna så borde de slå sig ihop med Skånepartiet också.

1000 Star Trek-länkar

Simon bloggar om SvDs politiska kompass och och testar åt vilket håll den egentligen lutar. Obs! Innehåller stapeldiagram.

Rondellhundar

Det är intressant hur folk försöker göra Lars Vilks-grejen till en fråga om yttrandefrihet. Uppenbarligen så begränsas han inte av yttrandefriheten. Det är tillåtet att förolämpa religiösa idéer i de flesta sammanhang. Men det man får ha klart för sig är att om man förolämpar någon, eller i det aktuella fallet hundratals miljoner människor med ganska bestämda åsikter, så får man räkna med att det kan komma surt tillbaka. Det är inte samma sak som en brist på yttrandefrihet. Yttrandefriheten förhindrar att man förföljs av staten för sina åsikters skull.

Bas, tenor, sopran, baryton, basbaryton, mezzosopran, alt

Häj!

Jag såg en film som hette "In the Loop", som jag kan rekommendera. För att göra en väldigt dålig jämförelse så är det som en blandning mellan Canadian Bacon, The West Wing och Yes, mr. Prime Minister. Otroligt dålig jämförelse. De svär på roliga sätt väldigt ofta i filmen. Tony Soprano har uniform och (SPOILER-VARNING) kallar en snubbe för "Frodo" på ett roligt sätt precis på slutet. Och "I am the egg-man". Jätteroligt.

Idi i smotri, som man skulle ha sagt på ryska. Klart obehaglig film-referens. Det var inte meningen. Förlåt!

Häj då!

Är inte sociala medier väldigt 2007?

Det är kul när även gammelmedia går på hypen om bloggosfären. Och dessutom med bild på det där mongot som heter någonting som jag inte kommer ihåg, men påminner om namnet som gav twitter ett ansikte inom den svenska politiken, (Mats) Odell. Läs artikeln, den är rolig!

Jag vet inte vad som krävs för att man ska kunna kalla sig "expert på sociala medier", men tydligen hjälper det att inte ha något perspektiv över huvud taget. "Nästan 80 procent av våra folkvalda är övertygade om att nästa val till stor del kommer att avgöras på internet." Eller för att uttrycka det mer korrekt: nästan 80 procent av våra folkvalda är övertygade om att de skulle uppfattas som gammaldags om de inte låtsas tro på twitter-hypen.

Kan inte någon berätta för mig:

1. Hur många röstar i riksdagsvalet?
2. Hur många av dessa läser dagstidningar, tittar på TV eller lyssnar på radio?
3. Hur många läser politikers bloggar och kvitter?

Historien om hur Mona Sahlin gjorde bort sig är rolig, eftersom den är så nördig. Hon fattade inte att någon "expert på sociala medier" ansåg att hon inte gjorde rätt som försökte använda twitter för envägskommunikation. Att ett gäng "experter" anser det lär inte ha gett henne speciellt mycket negativ uppmärksamhet. Det är lite som om jag påpekar hur ohackig repliken "Yeah, RISC is good" är i filmen Hackers. För de flesta som ser filmen är det hemligt hackersnack som vanligt folk inte fattar, så det spelar ingen roll om det låter löjligt för mig som expert.

Men visst är det betecknande för vår tidsålder att det politiska budskapet ska få plats på 140 tecken.

Dagens dikt

Saxat från Facebook: "Jag läste just Ian Wachtmeisters inlägg om Jimmie Åkessons inlägg. Skillnaden mellan de två är att Ian är en idiot."

Om någon som engagerar sig i kampen mot rasism och främlingsfientlighet genom att gå med i någon Facebook-grupp blir upprörd av det där citatet så ber jag så mycket om ursäkt.

Är det påsk?

Nej, jag har ju ätit melon!