Nu har jag testat Spotify lite grann, på min fönsterutrustade jobbdator. Det uppfyller både förväntningarna och farhågorna.
En sak är att själva grunden, med strömningen av ljud, funkar så bra att det känns som om man har låtarna lokalt. I och för sig är uppkopplingen idealisk, så hur det kommer att funka över 3g får vi se, men det känns väldigt stabilt.
En annan sak är användargränssnittet och designen. Grått, grått, grått, grått, ljusblått, turkost, trist. Varför tycker någon någonsin att den här typen av färgschema är en bra idé? Eller så är det inte själva färgtonen som är fel, utan bara hur den används. Det är marginellt bättre än om Windows-widgets hade använts rätt av, men fortfarande mycket fulare än vad Winamp var för 10 år sedan.
Interaktionsmässigt så funkar gränssnittet hyfsat, men känns lite knöligt. Ytan för de senaste sökningarna och spellistorna är för liten i förhållande till de andra elementen, speciellt sökresultaten. Jag förstår att man vill hålla allt på en skärm, men det gör balansen mellan sökningar och musikuppspelning ganska sned, för att vara en musikspelare. Hela fönstret tar upp för stor plats. Det ska bli roligt att se hur det kommer se ut på mobilen så småningom. Jag har en känsla av att den begränsade skärmstorleken kan pressa fram ett användargränssnitt som är bättre än detta.
En detalj som är riktigt hemsk är att sökresultaten kommer upp huller om buller, sådar som det var på Kazaa back in the bad old days, snarare än sorterat efter skiva, som på Soulseek. Det kanske är någon inställning som jag har missat, men jag förstår inte varför någon skulle vilja ha det på det här sättet.
Avslutningsvis det allra sämsta: musikutbudet. Ungefär hälften av artisterna jag söker efter finns inte med över huvud taget. Av vissa artister finns bara enstaka skivor med. Det här gör att det inte finns en chans att Spotify skulle kunna ersätta fildelning som musikkälla. Men om de så småningom lyckas fixa det här problemet, så kommer vi knappt behöva dela filer med varandra.
