Can buy me love

The Great Happiness Space: Tale of an Osaka Love Thief handlar om värdar. Manliga värdar som är väldigt trevliga mot sina kvinnliga kunder. I Osaka. Så lite som att det finns hund- och katt-kaféer, dit man kan gå och umgås med djur, så finns det värdbarer, dit man kan gå och umgås med män. Eller kvinnor, vilket är mer allmänt känt. Kelly Osbourne var på en. Det såg jag på TV. Det är dyrare att umgås med människor än med djur. Och inte lika otvunget, verkar det som.

När det berättas att kvinnorna kan betala 2000-3000 amerika-dolares per tillfälle så börjar jag undra vilka kunderna är. Är de välbetalda karriär-kvinnor (de ser alla ut att vara 25-30), eller har de helt enkelt rika föräldrar? Nej, visar det sig efter någon halvtimme, i ett dramatiskt ögonblick: de är typiskt själva värdinnor eller call girls. Prostituerade. De har sex med män, eller serverar drinkar till män, som de inte vill ha sex med, eller servera drinkar till, och bränner pengarna de tjänar på att umgås med professionella underhållare, som de blir kära i och drömmar om att bli ihop med. Det blir de inte, eftersom värdarna inte menar ett ord av vad de säger, när de säger att de kan bli ihop med kunder.

Först känns huvudpersonerna väldigt cyniska och osympatiska, men de drar också ett tungt psykiskt lass. De kan inte ha egna förhållanden. De säljer också sina kroppar om tillfälle ges och det känns som rätt steg att ta. Men sex är typiskt avslutningen på en affärsrelation. Då återvänder inte kunden. De har fått vad de vill ha. De vill inte knulla och avsluta, de vill att kvinnorna ska komma tillbaks och köpa mer champagne, som serveras i tillbringare, med is.

De är snygga på Shinjuku-sättet: de bleker det halvlånga håret, de har designer-kläder som får dem att se ut lite som om de vore med i science fiction-film, de är "snyggare än vanliga killar", som en kund säger i filmen. Kunderna har ofta precis samma värdinna/kund-förhållande i sitt jobb, som de omvänt intar när de går till Issei och hans anställda. De verkar inte riktigt se parallellen.

Men om de här värdarna, som uppenbarligen är människor, även om de är cyniska och kalla och mest ute efter pengarna, ersätter heroin, amfetamin, benzo, kokain och Kir så kanske det i någon mening är bättre. Eller är beroende alltid lika dåligt? Kan det vara det? Är nikotin lika illa som alkohol? Är kokain lika illa som heroin? Är amfetamin lika illa som benzo? Är snygga, cyniska killar med blekt hår och dyra kläder lika illa som dessertvin? Vad jag har fattat så har de inte droger i Japan på samma sätt som vi har här. Jag undrar vad de tycker om män, om kvinnor, om droger, om förhållanden. Vad gör de som inte går på värd-barer, dricker de shozu-drinkar istället? Är det bättre eller sämre.

Tidskartor

Jag läste Maps of Time av David Christian. Det är ett ambitiöst försök att berätta hela historien, från universums uppkomst till nu, i en volym. Syftet är att skapa sammanhang, att presentera en modern skapelsemyt, som en ersättning för de religiösa, som inte längre känns aktuella för de flesta av oss. Det känns ganska oväntat att resultatet är så gott, för även om det i stort inte skiljer sig så mycket från Annalesskolans ansatser, så är ämnet större. Det finns inget utrymme för enskilda händelser; glöm andra världskriget, sådana händelser är viktiga i ett mindre perspektiv, här är det en detalj.

Det börjar med Big Bang, fortsätter med universums utveckling, stjärnor och planeter, livets uppkomst, människans utveckling, och de huvudsakliga trenderna i vår utveckling. Viktiga händelser är hur vi spritt oss över världen, jordbrukets uppkomst, städer och stater samt teknologisk utveckling. De senare delarna påminner om Civilization, fast jag kanske borde tänka Spore istället.

Utredningen av de stora trenderna ger mig ett antal sköna aha-upplevelser: bakgrunden till den bibliska skapelsemyten, anledningarna till att den industriella revolutionen hände i Västeuropa osv. Och även om jag känner till de flesta av ämnena tidigare, från universums skapelse till nutidshistoria, så ger det här perspektivet en helhetsbild som jag inte har greppat tidigare.

Med tanke på att det är många olika grenar av vetenskapen som ligger till grund för arbetet så är det imponerande hur solitt det känns. Alla delar bygger på moderna teorier, inklusive dem som inte är författarens hemmaplan, och om det då och då kan bli lite kompakt så förenklas det inte mer än nödvändigt. Vill man veta mer om grundläggande fysik och världssystemsanalys så finns det gott om referenser. Det blir oundvikligen mer komplext då stora historiska skeden ska förklaras, och resonemangen blir mer abstrakta, varför andra halvan kan kännas lite tyngre. Men ett grundläggande tema är också hur utvecklingen går mot större och större komplexitet.

Det hela avslutas med lite spekulationer om framtiden, på några olika skalor: hur vi ska klara av 2000-talet, eventuell kolonisering av andra planeter och givetvis universums framtid. Alla som orkar måste läsa den här boken.