Lotus 1-2-3

1. Dagens matproduktrecension: tomte-latte med saffrans-biscotti på Espresso House. Första tuggan av biscottin smakar saffran på ett ganska härligt sätt. Andra tuggan är mest socker. Sen fortsätter det så. Tomte-latten är en vanlig latte med massor av extra socker, vispgrädde ovanpå och kardemumma (ej att förväxla med författaren bakom verk som "Två år i varje klass" och "Sigge Nilsson och jag"). Eventuellt finns det espresso där någonstans i bakgrunden. Fruktansvärt sött, och kardemumman funkar inte alls lika bra som kanel kunde ha gjort. Jag fick inte i mig hela. Tur att jag intog den ironiskt, annars hade skämtet kunnat handla om mig, snarare än om matprodukten. Äsch, vem försöker jag lura, skämtet handlar alltid om mig.

2. Dagens bokrecension: Big History av Cynthia Stokes Brown. Ämnet är hisnande, men den här boken är inte bara hälften så tjock som David Christians Maps of Time, utan även ungefär en tiondel så sammanhängande. Dessutom kom den ut ett par efteråt. Så vad är poängen, när den mest känns som en förkortad utgåva av Maps of Time? Hela poängen med big history är att skapa sammanhang, en berättelse om universum som ersätter religionens i ett sekulärt samhälle. Här försvinner det till stora delar, även om det knyts ihop igen precis på slutet. Antagligen har den en poäng som inkörsport till de tyngre grejerna. Lite sådär som man är dömd till ett liv som heroinist på plattan om man röker en fet jävla holk.

3. Dagens skivrecension: Yoshimi Battles the Pink Robots av Flaming Lips. Jag vill inleda med att påtala att Flaming Lips är ett av tidernas sämsta bandnamn. Jag glömmer alltid bort det. Sen fattar jag inte att jag glömt bort hur bra den här skivan var. Eller att jag slutade lyssna på den vid något tillfälle. Produktionen balanserar vackert mellan blajigt och storslaget och lyfter det tillbakalutade materialet, som i och för sig är väldigt bra i sig, men som hade kunnat bli aningen segt om det framförts med ett mer konventionellt ljud. Vad hade Steve och Donna sagt om det här?

De e bar å åk

Gubbarna i TV-apparaten pratar om Ingemar Stenmark. Hela Sverige stod still när han tävlade. Alla tittade på TV, sådär som man alltid borde göra. Jag skulle vilka rikta ljuset mot ett fenomen som jag tycker har försvunnit från historieskrivningen: pennan och pappret. Jag vet inte riktigt vad poängen var, men det var alltid någon som satt och skrev ner allas mellantider och sluttider. När vi tittade på slalomen på förskolan så satt lärarinnan och antecknade tider. När vi tittade på slalomen hos Ulla och Börje så satt kusin Tomas och antecknade tider. Själv var jag nog för liten för att ta del i den här aktiviteten, jag noterade passivt att det hände. Vuxna skriver ner mellantider på papper.

Tidskartor

Jag läste Maps of Time av David Christian. Det är ett ambitiöst försök att berätta hela historien, från universums uppkomst till nu, i en volym. Syftet är att skapa sammanhang, att presentera en modern skapelsemyt, som en ersättning för de religiösa, som inte längre känns aktuella för de flesta av oss. Det känns ganska oväntat att resultatet är så gott, för även om det i stort inte skiljer sig så mycket från Annalesskolans ansatser, så är ämnet större. Det finns inget utrymme för enskilda händelser; glöm andra världskriget, sådana händelser är viktiga i ett mindre perspektiv, här är det en detalj.

Det börjar med Big Bang, fortsätter med universums utveckling, stjärnor och planeter, livets uppkomst, människans utveckling, och de huvudsakliga trenderna i vår utveckling. Viktiga händelser är hur vi spritt oss över världen, jordbrukets uppkomst, städer och stater samt teknologisk utveckling. De senare delarna påminner om Civilization, fast jag kanske borde tänka Spore istället.

Utredningen av de stora trenderna ger mig ett antal sköna aha-upplevelser: bakgrunden till den bibliska skapelsemyten, anledningarna till att den industriella revolutionen hände i Västeuropa osv. Och även om jag känner till de flesta av ämnena tidigare, från universums skapelse till nutidshistoria, så ger det här perspektivet en helhetsbild som jag inte har greppat tidigare.

Med tanke på att det är många olika grenar av vetenskapen som ligger till grund för arbetet så är det imponerande hur solitt det känns. Alla delar bygger på moderna teorier, inklusive dem som inte är författarens hemmaplan, och om det då och då kan bli lite kompakt så förenklas det inte mer än nödvändigt. Vill man veta mer om grundläggande fysik och världssystemsanalys så finns det gott om referenser. Det blir oundvikligen mer komplext då stora historiska skeden ska förklaras, och resonemangen blir mer abstrakta, varför andra halvan kan kännas lite tyngre. Men ett grundläggande tema är också hur utvecklingen går mot större och större komplexitet.

Det hela avslutas med lite spekulationer om framtiden, på några olika skalor: hur vi ska klara av 2000-talet, eventuell kolonisering av andra planeter och givetvis universums framtid. Alla som orkar måste läsa den här boken.

Jack Attack

Jag läste en bok som hette "On the Edge. The Spectacular Rise and Fall of Commodore" av Brian Bagnall. Den handlar om vad det låter som: en biografi över Commodore. Man får lära sig mycket intressanta saker om hur man inte ska sköta ett företag, en del som jag känner igen mig i, och en del som jag hoppas att väldigt få känner igen sig i. Det är mycket galna historier om både det ena och det andra, både om människorna och om projekten. Utifrån kan det ha verkat som om Commodore hade något slags strategi, om man ser på VIC-20, C-64, C-128 och Amiga, men här verkar det mer som om det mest är slumpen som gjorde att det blev som det blev. Vettiga projekt las ner och ovettiga startades upp, för att sedan läggas ner och startas om igen.

På avdelningen kritik så tycker jag alltid det är trist med språkliga fel, inte för att det direkt gör det jobbigare att läsa om det inte är för mycket, men för att en liten extra ansträngning skulle ha kunnat fixa småmissarna (de små tomtenissarna: Nils-Erik, Nils-Oskar och Nils-Göran). Det är totalt fokus på Amerika. Vad som hände på de oberoende avdelningarna i Europa får man veta väldigt lite om, det kommer mest någon liten kommentar om det ibland, i stil med "medan det gick åt helvete i USA så gick det fortfarande alldeles utmärkt i Europa". Okej, utveckla, tack! Sen skulle jag vilja ha lite mer extern kontext ibland: vad tyckte folk som köpte datorerna? Vad tyckte de om programmen? Det får man veta väldigt lite om, t.ex. skulle jag tycka att det vore kul att höra lite mer om vad Amiga-användarna tyckte om den fruktansvärda BASIC-implementationen som Microsoft knölade ihop åt dem.

Allt som allt en rolig och intressant bok. Antagligen får den inte tillräckligt mycket uppmärksamhet för att uppfylla sitt uttalade syfte, att korrigera den felaktiga historieskrivningen på området, där Wozniak och Gates brukar får oförtjänat mycket cred. Men allt kan ju inte vara rätt hela tiden heller.