Blogg nummer 800: ord på k

Eftersom det är någon typ av jubileum igen, så firar vi på Sputnik-redaktionen genom att lista ord som börjar på k, och som illustrerar bokstaven k's både aggressiva och fyrkantiga karaktär, men även dess föränderlighet, som gör den till något av en joker i alfabetet:

kackerlacka
Kafka
kapitel
kartong
kassettbandspelare
Kastrup
kategori
KD
KDDI
kenya
kimchi
Kina
Kjell
KKK
knark
knaster
kolonialism
kommunism
konservatism
konsum
kontorslandskap
kontrovers
Korea
kosmologi
kraftwerk
kravall
kriminalitet
Kristus
kronisk
krukväxt
Kröb
kuk
kultur
kungahuset
kylskåp
kärlek
Köln
könsroll
kött

När vi läser igenom listan så diskuterar vi bokstaven k's nationella karaktär, och kommer snabbt överens om att om det är så att den hör hemma i ett visst land, så bör det vara i Tyskland. Även Polen nämns, men röstas ned.

I sportens värld, var hör bokstaven k hemma? Är det i rugbyns leriga, håriga högar av svettiga män, eller i hästpolons borgerliga knastrighet (tänk tänder som krasar sönder i kollisionen med en klubba), eller kanske i en hårdför match fullkontaktskarate? Vi vet inte. Är bokstaven k över huvud taget sportig? Meningarna går isär.

Här börjar diskussionen kännas så inträngande i världens själva väsen att vi blir besvärade och oroade. Vi går vidare.

Labbrapport

Det var i Kina tidigare i år som tanken kastades fram: tänk om man skulle gå och ta en öl, och inte säga ett ord under hela tiden. Handsken var kastad, och jag kunde inte låta bli att plocka upp den. Det var uppenbart redan från början att det rörde sig om ett grundläggande filosofiskt frågande, snarare än om att känna sig obekväm bland andra människor.

Efter att ha planerat och skjutit upp tillställningen cirka tio gånger så kom vi oss slutligen för att ta tjuren vid hornen och go for broke. Jag hade tidigare bestämt att Tröls var the place to be, men risken att jag skulle stöta på bekanta som skulle hota upplägget gjorde att vi bytte till Fregatten. Man träffar inget vettigt folk på Fregatten.

18.30 idag var det bestämt, och en minut i halv var jag där. Köpte en Krusovice och satte mig ner vid ett ensamt bord. Inom en minut är jag utsatt för Fregatten-effekten: en man med en öl sätter sig vid mitt bord och börjar prata. Jag tar även honom vid hornen och diskuterar fornnordiska namn, assembler-programmering och verkstadsindustrin. Jag ursäktar mig när Jens dyker upp.

I början är det väldigt ansträngande. Fortfarande efter en halvtimme funderar jag på vilken typ av undanflykt som kan ta mig härifrån. Sen börjar världen flyta i takt med att berusningen tilltar, och framåt slutet kan vi då och då nästan skratta tillsammans åt vad vi ser runt ikring oss. Då har vi redan bevittnat ett klassiskt Fregatten-nummer: folk som spiller öl över både sig själva, stolar, bord och golv.

När den sista ölen var halvt urdrucken var det som om allt föll på plats. Det var möjligt. Vi kunde klara det. De som talar om hinder talar som druckna. Det ursprungliga avtalet hade gällt ett minimum av tre öl och två timmar. Vi hade klarat det. Snön log emot mig när jag sneddade över Värnhemstorget på väg hem.

Fregatten sviker inte.