Sokratesman

När man läser analytiska moralfilosofer känns det ofta mer som om man läser dålig science fiction än filosofi. Ett typexempel är Nozicks exempel, där han sitter i en brunn och någon kastas, mot sin vilja, ned mot honom och kommer skada honom då han landar. Men Nozick har en strålpistol, med vilken han kan upplösa den som kastas ned, innan han träffar honom. Har han rätt att upplösa
den andre med strålpistolen?

Det är underligt att exemplen ofta är av den här typen, eftersom det inte är den typen av problem vi vill ha hjälp med. Det viktiga är inte hur vi beter oss i en extremt tillspetsad situation, eftersom sådana uppträder så sällan, utan hur vi behandlar andra till vardags.

Filosofin borde vara något angeläget, men den behandlas som om den vore något helt abstrakt. Det är inte bara det att den är ett akademiskt ämne, utan den har även färgats av bisarra krav på att den ska vara "vetenskaplig". Resultatet är att den blivit helt världsfrånvänd. Moralfilosoferna sitter och funderar kring regler och rättigheter som ingen har någon anledning att bry
sig om.