En gång åkte vi faktiskt till Italien, jag, Petter, mamma och pappa. Jöns var liten och fick vara hos Ulla och Börje i en vecka istället och jag antar att det inte gjorde någon större skillnad för honom. I Italien var det annorlunda än hemma. Vi bodde i ett eget litet hus och i husen runt bodde andra turister. På morgonen kom munkförsäljaren och ropade "munkar, bullar", på svenska men med italiensk brytning. Munkarna var stora och mjuka och innehöll något slags vaniljfyllning. De små ödlorna som klängde omkring överallt gillade också munkarna.
En kväll var vi på något slags underhållning, de vuxna fick varsitt glas vin och busschauffören sjöng om Santa Lucia, vilket var vansinnigt komiskt, eftersom man ju annars bara sjunger den vid just Lucia. Det var en man som satt vid vårt bord och han visade att han kunde trolla bort sitt vin, vilket han gjorde genom att dricka upp det i ett svep. Det var ganska roligt. Sen var han tvungen att dricka av sin frus vin, för hans var slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilket lustigt sammanträffande!
Men tänk om det varit lustgas. Då hade det varit någon typ av meta-lustigt sammanträffande.
munkar, bullar
Det är inte varje dag, men där fick mig att lol-a. Tack!
Skicka en kommentar