Men produktionen på i stort sett allt Roky har spelat in är så hemsk att man blir förvirrad av känslorna som uppstår inom en. Skäms man? Blir man nervös? Är man full i sjutton?
De flesta inspelningarna går att sortera in i en av tre grupper: live-inspelningar med så dåligt ljud att det är svårt att räkna ut vad som är trummor och vad som är gitarr (Heroin-covern på "Evilhook Wildlife E.T." är ett bra exempel), inspelningar med bara sång och akustisk gitarr (eller som på "A Day and Night With Roky Erickson", sång, akustisk gitarr och så någon sopa som lägger på lite egna improvisationer på elgitarr som ofta låter som om de tillhörde en helt annan låt än den som faktiskt spelas) och så den allra värsta kategorin; studioinspelningarna som låter som om de kontrollerats av en dansbandsproducent som tycker att vissa av Christer Sjögrens solo-skivor är "jävligt råa faktist".
Här och där förekommer dock detaljer som gör en lite glad, som de helt vansinniga syntharna i refrängen på låten som har gett den här bloggen dess namn. Och så finns det en del grejer som helt enkelt låter bra också. Men nu var det ju inte det vi skulle prata om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar