Djävulen och Daniel Johnston

Nu har jag också sett Daniel Johnston-filmen. Den var ganska bra, rätt roligt ihopsatt och allmänt intressant. Den roligaste sekvensen var hyllningen till Mountain Dew. Någon anklagade den för att glorifiera sinnessjukdom, men jag vet inte. Det kändes mest som om den berättade historien, utan att ta ställning. Historien om när han trodde att han drev ut demoner och fick en gammal tant att bryta båda fötterna fick det inte att låta speciellt coolt med sinnessjuka konstnärer.