Islamkritik

Jag läste någon debattartikel på dn.se, som jag inte tänker länka till, eftersom den var så ytlig. Islams kvinnosyn, den bisarre stormuftin, frånvaron av islamkritik i Sverige. Det handlar inte om islam, utan om allmän religiös fundamentalism. Det är populärt med islam just nu, för ingen spränger bomber i pastor Phelps namn (och de som sprängs i pastor Bushs är helt okej). Det handlar om problemet med den religiösa idén: att acceptera något och vägra tänka kritiskt kring det. Att kunna basera resonemang med långtgående konsekvenser på auktoritetsargument. Detta är den definierande egenskapen för institutionaliserad religion. Sen spelar det ingen roll om det är talibaner eller jolmiga präster i svenska kyrkan som för diskussionen. Om man försöker föra resonemang kring kritik mot olika religioner utan att ens ha fattat detta så är det bättre att hålla tyst. Gör man det dessutom med utgångspunkten att det på något grundläggande sätt är mer rationellt att göra en allegorisk snarare än en bokstavstrogen tolkning av en religiös skrift så skulle jag rekommendera skamvrån.