Det har inte varit så mycket C64 på sistone, men när jag lite motvilligt börjar lyssna på bidragen till Sidcompo 7 (finns som mp3 för folk som inte äger brun-beige hårdvara) så inser jag hur mycket jag har saknat den här ljudbilden: arpeggiona, puls- och filter-svepen, Jeff-basarna, triangel-vågformen.
Jag har inte hunnit igenom så många av låtarna, men som vanligt så känns det som om den tekniska nivån är hög, även om själva musiken kanske inte är speciellt spännande. Eventuellt måste man redan ha en känslomässig koppling till ljudet för att uppskatta det här. Jag vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar