OS-feber, del 1: Slutet och början

Carolina Klüft slutar med sjukamp, för att istället satsa på längdhopp och tresteg. Vad ska man säga? "Världsklass", antar jag. Hon gör det hon har lust att göra. Idrottare är underhållare, men de har inte samma möjligheter som rockstjärnor att trycka i sig heroin, göra en halvtaskig spelning, håva in pengarna och säga "jag tyckte vi gjorde en skitbra insats ikväll, publiken var vild" efter en åttondeplats i SM. Hon har vunnit OS-guld, hon har vunnit (tre) VM-guld, vad är nästa steg? Att fortsätta träna för att slå det nästan omöjliga världsrekordet, att gå skadad under långa perioder, att ändå aldrig göra publiken fullt så entusiastisk som den var i början då framgångarna nästan kändes overkligt stora? Nej, hon kan gott få göra något hon känner för.

Det kanske inte blir något OS-guld i Peking (fast vem skulle bli förvånad om hon gick och vann tresteget, sådär lite lagom oväntat?), och visst kan jag förstå om en eller annan knyter näven i byxfickan och tycker att hon förstör deras TV-tittande, men det finns så mycket hos elit-idrottare som det är svårt att förstå för oss som aldrig ens vann kommun-mästerskapen. Det är som när man sitter där och tittar på höjdhoppstävlingen och den man håller på väljer att stå över en höjd som han eller hon aldrig ens klarat tidigare, för att kanske kunna ta guldet, istället för ett hedrande brons. Ibland får man inse att man inte förstår hur andra tänker. Perspektivet är ett annat från innerplan på stadion än från TV-soffan (eller vafan, soffa och soffa, själv brukar jag hänga upp och ner, iförd min helkroppsdräkt i latex, när jag tittar på idrott på TV, men utsikten är i alla fulla fall ett annat än det Carolina Klüft har).

Så jag rundar av det här med att säga "grattis!" till henne, för att hon har gjort det rätta, det vill säga det hon känner för. Och när hon slipper träna spjutkastning, 800 meter och kulstötning, för att istället koncentrera sig på det hon gör allra bäst, så kommer hon säkert bli löjligt bra på det istället.

(Världsrekordet i längdhopp är 7,52. I tresteg är det 15,50. Det här är första inlägget i serien "OS-feber", där jag diskuterar OS-relaterade ämnen, som en uppladdning inför min resa till Peking i sommar. Jag kan redan se framför mig hur jag står på Himmelska Fridens torg, tillsammans med 2 miljoner kineser, och skriker vilt efter att Liu Xiang har vunnit OS-guld i 110 meter häck.)