Tidsandan

Jag blev tvungen att se en film som heter Zeitgeist efter att ha hamnat i diskussioner kring den. Den består av tre delar, där den första utmålar kristendomen som en konspiration, den andra handlar om 911 (konspiration) och den tredje om hur kapitalet konspirerar för att uppnå total makt.

I den första delen känner jag mig på hemmaplan, eftersom religionshistoria och mytologi är något jag är hyfsat insatt i. Bristerna i argumentationen är stora. Upplägget är enkelt: snabba uppräkningar av insinuanta "fakta", som syftar till att fastslå att hela historien om Jesus är ett plagiat av Horus-myten. En typ av argument som används är tolkning av bibelverser, vilket känns ungefär lika solitt som en skyskrapa av kartong. Det hävdas även att berättelsen om syndafloden är ett plagiat av den nästan identiska berättlsen i Gilgamesh-eposet. Det är inte ett plagiat, det är en och samma myt som återberättas inom två kulturer. Myterna som jämförs framställs som statiska, på ett naivt sätt. Eventuellt vet manus-författaren Peter Joseph om detta, eventuellt gör han det inte. Hans påstående att Jesus aldrig har funnits som person, utan är påhittad för att religionen ska kunna användas som maktmedel, känns dåligt underbyggd.

Det fortsätter på samma sätt i de andra delarna. Det handlar mycket om antydningar. Att man kan påvisa att någon har något att tjäna på en viss händelse, och har haft medlen att medverka till att den förverkligas, betyder inte att personen i fråga var inblandad. Man kan inte heller sluta sig till att där har funnits ett visst uppsåt. Vad jag som helt oinsatt kan avgöra, så verkar det som om det har förekommit många underliga turer kring utredningarna efter 911, uppgifter har hemlighållits och saker har försvunnit. Men att CIA har försökt dölja saker i utredningen behöver inte betyda att de försöker skydda sig själva, som faktiskt ansvariga till attacken, utan skulle t.ex. kunna betyda att de vill dölja sina egna misstag i samband med attentaten.

Under den tredje delen reagerar jag på hur apolitisk kritiken av det kapitalistiska systemet är, speciellt med tanke på att det känns som en (retorisk och naiv) grundkurs i marxistisk analys. Men någon lösning bjuds vi inte på, istället avslutas det med ett new age-doftande avsnitt, och slutligen meningen "The revolution is now", innan eftertexterna. Vilken revolution? Vi verkar uppmanas att bry oss mer om varandra än pengar. Ja, jag säger då det. Huvudsakligen handlar det om en klassisk konspirationsteori, och det hade inte känts helt fel om det hade börjat snackas om Area 51 och utomjordiska makthavare framåt slutet.

Som filmhantverk är det bra, bortsett från inledningen, som är långsam. Man kan fråga sig om det är positivt eller negativt: det är motsättningen mellan retorik och filosofi igen. Zeitgeist handlar mest om retorik, om att övertyga tittaren om en sanning. Det är en mycket viktig sanning, och när något är mycket viktigt så helgar ändamålet medlen. I grunden handlar det alltså om huruvida man ska ta till sig Peter Josephs sanning, eller någon annan, och man ska tydligen i ganska stor utsträckning basera sitt val på känslor, snarare än att åtminstone försöka sig på rationellt tänkande. Detta underförstådda budskap stämmer dåligt med filmens uttalade uppmaningar att ifrågasätta auktoriteter.

Slutsats? Gillar du Michael Moore så kommer du gilla det här. Tycker du att den första delen är intressant så rekommenderar jag att du börjar på Wikipedia-sidan om Horus och toksurfar därifrån.