Sista natten med gänget

Imorgon är det sista dagen i Libertyville för mig. Det ska bli skönt att slippa kontorslandskapet med de hemska heltäckningsmattorna, fyllt med inkompetenta IT-arbetare som gör allt för att slippa att faktiskt göra något. Det är som om de inte bryr sig. De jobbar en massa, men det är bara för att deras chefer piskar dem. De är tvungna att jobba övertid utan att få betalt för det, så hur ska de kunna känna sig inspirerade?

I morse var det i alla fall jätteroligt att se hur det går till när man ska ha ett möte 8.30. Det var ett gäng som nästan var i tid, d.v.s. bara några minuter sena. Sen var det nästa gäng som kom någon gång strax efter nio, i samma tid som de brukar komma till jobbet. Sen var det några som kom ännu senare, och som missade allt det väsentliga och bara fick ta del av det meningslösa småprat om detaljer som möten utan vettig ledning alltid leder till. Tyvärr missade då också de allra flesta mitt lysande inledningsanförande, inklusive knackig engelska och min allra första powerpoint-presentation.

Det jag kommer sakna är i första hand all galen americana (jesus saves support our troops). Det jag kommer sakna minst är 11 timmars arbetsdagar och det ständiga jävla bilåkandet.