Fast bättre

Satt på jobbet och skulle göra en presentation till imorgon, och kände ett stort mörker komma över mig när jag tänkte på Powerpoint. Men tidigare på dagen hade Micke hållt en rolig presentation, så jag kollade med honom vad han använde, och har nu, ett par timmar senare, gjort min första presentation med Prezi. Det är typ det fetaste. Det festligaste. Och egentligen inte allså coolt, eftersom det ändå rör sig om presentationer, men väldigt mycket roligare än Powerpoint. Eller Keynote. Eller vad som helst där man har 20 sidor med en punktlista på varje.

Rekommenderas. Eller på ren svenska: check it out, yo!

Framtidsplaner

I helgen åker jag återigen till min favorithåla Libertyville, Illinois. Parkeringar, burgare, fetton, potholes, amerikanska flaggor, kontorslandskap, Bud Light, väderlek från helvetet. Stället har allt. Fram till dess: Powerpoint, prestanda, tvätt.

Godzilla was here

Flyget gick som det brukar, jag slapp byten och fick sova en del, så jag kanske överlever jetlaggen. Nu har vi haft förmöte inför en workshop som jag försöka dirigera imorgon. Lite spännande, jag har inte gjort något sådant tidigare.

Det är sjukt varmt om man flyr luftkonditioneringen. Det var 27 grader när jag kom fram, 9:30 i morse. Just nu skulle jag helst bara gå och lägga mig, men det är en dag imorgon också, och jag funderar på att sätta ihop en (brrr) powerpoint-presentation. (Kapitlet i min självbiografi om den här episoden kommer heta "Slipsarna anfaller", och troligtvis vara skriven på intrikat rimmad hexameter.)

Nu ska jag sluta bullshitta och börja jobba.

Sista natten med gänget

Imorgon är det sista dagen i Libertyville för mig. Det ska bli skönt att slippa kontorslandskapet med de hemska heltäckningsmattorna, fyllt med inkompetenta IT-arbetare som gör allt för att slippa att faktiskt göra något. Det är som om de inte bryr sig. De jobbar en massa, men det är bara för att deras chefer piskar dem. De är tvungna att jobba övertid utan att få betalt för det, så hur ska de kunna känna sig inspirerade?

I morse var det i alla fall jätteroligt att se hur det går till när man ska ha ett möte 8.30. Det var ett gäng som nästan var i tid, d.v.s. bara några minuter sena. Sen var det nästa gäng som kom någon gång strax efter nio, i samma tid som de brukar komma till jobbet. Sen var det några som kom ännu senare, och som missade allt det väsentliga och bara fick ta del av det meningslösa småprat om detaljer som möten utan vettig ledning alltid leder till. Tyvärr missade då också de allra flesta mitt lysande inledningsanförande, inklusive knackig engelska och min allra första powerpoint-presentation.

Det jag kommer sakna är i första hand all galen americana (jesus saves support our troops). Det jag kommer sakna minst är 11 timmars arbetsdagar och det ständiga jävla bilåkandet.