"Kafka på stranden" av Haruki Murakami irriterar mig en aning. De första 200 sidorna är tråkiga. Tempot är för lågt. Språket brister i dialogerna, vilket kan vara ett översättningsproblem. Dessutom känns det som om de underliga saker som händer bara är där för att vara konstiga.
Sen börjar det hända saker, samband börjar skapas och en viss spänning börjar uppstå. Jag blir nyfiken på hur alltihop ska knytas ihop. Det som först bara verkade konstigt får mening. Framåt slutet inser jag att jag har läst en fantasy-roman, även om det inte förekommer några riddare, drakar eller alver. Författaren bygger en egen värld (vilket även påpekas av Aftonbladets recensent, som citeras på baksidan), och den håller ihop.
När jag är klar så frågar jag mig vad det egentligen handlade om. Vad var meningen? Det finns uppenbara svar, men det mystiska ger inte riktigt med sig. Svaret drar sig undan.
Rekommenderas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Han har själv översatt boken till engelska, så dialogerna är ännu konstigare där. =|:^)
=|:^D>>>>>>>>>>>
Vems hatt ere där?
Först och främst: har den tre kanter?
Ordverifiering: prownsum
Antingen har den tre kanter, eller också har den det inte!
ORDVERIFIERING: hattbabyhattbaby
UL-Tomten: Det där är positivism.
Olof: Äre postulerarN^
Antingen tror man på en gud med humor, eller så gör man det inte.
Vilket?
jävlar
Skicka en kommentar