iPaddan

Jag hade tänkt att Steve Jobs inte bara skulle presentera en platt dator utan tangentbord, utan dessutom övertyga mig om att jag vill ha en, eftersom den skulle tillfredsställa något behov som jag inte visste att jag hade. Det blev inte riktigt så, men jag tror att den kan funka ändå. Den riktar snarast in sig på netbook-marknaden: det är en liten, billig dator som är lätt att använda. Just det, inget Windows XP eller någon hemma-snickrad Linux, som man kör appar utvecklade för mycket mer kraftfulla maskiner på.

Och man kan köra iPhone-appar. Det kanske i och för sig inte känns så himla hett, men det gör i alla fall att det finns en massa lättillgängliga appar att installera om man känner för det. Typ iFart och Bejewelled. Och i och med att iWork finns för 10 dollar per app så blir det svårt att hävda att man inte kan vara "produktiv" för att man inte har MS Office. Eller Open Office. Eller något annat som skulle ta en minut att starta och har ett användargränssnitt som gör att själva innehållet knappt får plats på skärmen.

Sen är den en eboksläsare också. Mycket snyggare än en Kindle, antagligen med en mycket bättre integrerad ebokaffär och med ett utbud i samma storleksordning som Amazons. Och med coola animationer när man bläddrar i sin bok.

Hade den kostat uppåt 1000 dollar så hade den varit för dyr, men för 500 dollar funkar det. Då får man bara 16 GB diskutrymme och inget 3g, men det är okej i USA och på andra ställen där det finns wlan överallt. Och den blir väldigt mycket dyrare med mer diskutrymme och wlan, och många kommer slänga några hundra dollar till på den, så att Apple inte kommer tjäna så mycket pengar på den gör inte så mycket, för de kommer sälja massor av de dyrare modellerna också. 100 dollar extra för en dubbelt så stor disk, där snackar vi vinstmarginal.



Bilden föreställer en Fujitsu iPAD.