Hemma hos

Nu är jag hemma igen. I helgen har jag inte varit till Sears Tower eller Pizza Due. Däremot var vi upp i Hancock Building och tittade på utsikten från 94:e våningen. Sen började vi skratta okontrollerat när speakerrösten i hissen sa att det var världens mest kända byggnad. wtf, liksom. Vi var ut på ett högljutt ställe på lördagskvällen, men jag blev trött och gick hem och la mig.

Igår låg jag mest på en soffa och tittade på amerikansk fotboll. Vi borde ha amerikansk fotboll på TV här också. Det är en väldigt bra TV-sport.

Annars var nog resans "höjdpunkt" när kollegan Hassan skulle ta sig igenom passkontrollen och stötte på patrull. Säkerhetspersonalen ville "ställa några frågor" eftersom han "hade ett väldigt vanligt namn".

Eller så var den verkliga höjdpunkten att jag blev spontan-uppgraderad till economy extra på hemvägen. Tack!

I övrigt: diskussioner om den perfekta rakningen, att bli kallad för "honey" av en servitris, till synes vettiga människor som är republikaner, feta frukostar, blaskigt kaffe etc. Ungefär som vanligt alltså.

Uppdatering från friheten

Hej-hej!

Nu har jag varit i Libertyville och jobbat en vecka. Det har gått bra, vi fick en hel del gjort: upplyst de oupplysta, bollat med de obollsinta, fixat problem åt de problematiska. Idag och imorgon turistar vi i Chicago. Planer: Sears Tower, Pizza Due, dittan och dattan. Åker hem på söndag kväll, hemma i Sverige på måndag. Det ska bli sjukt skönt att återgå till ett normal liv, med normal mängd mat (lagom), normal mängd motion (lagom) och normal mängd bilåkning (ingen).

Väl mött i Malmö!

Linus

LA&M

För att överleva tills jag kommer hem till Sverige så inledde jag gårdagen med att springa en halvtimme på ett löpband i gymmet. Jag dog nästan, men klarade mig till frukosten på Elly's. Jag kände mig fortfarande lite småsjuk, men åkte med till Chicago, där vi efter att ha fastnat i bilköer någon timme mötte upp med Johan, Johan och Morgan. På hennes förslag åkte vi till LA&M, the Leather Archive & Museum, ett ganska speciellt ställe. De hade många fina föremål i sin utställning: väggmålningar med Tom of Finland-aktiga motiv, en tavla med den något provocerande titeln "The Last Supper in a Gay Leather Bar with Judas Giving Christ the Finger", en stor uppsättning bilder på extrema intimsmycken och kroppsmodifieringar, en tortyrkammare, ett samling uniformer, en liten Gay Leather Bar, en Leather History Timeline och annat smått och gott. Hade det inte varit för att jag var lite rädd att min väska skulle öppnas i tullen och jag skulle bli inspärrad så hade jag nog köpt några muggar med gay-erotiska motiv.

Sen var vi givetvis tvungna att ta en tur till Millenium Park och ta foton av bönan, innan vi drog vidare till Chicago Pizza and Pasta, för Chicago-pizza och öl tillsammans med lokala bekanta till Montan. Det var en bra Chicago-pizza, ganska annorlunda mot den som serverades på Due. Vet inte riktigt vilken som var bäst, men jag tror mer på Due, med dess mer chunky tomatsås. Stället kändes dock ganska mycket mysigare, inte lika trångt, bökigt och skrikigt. Ett antal weissbier konsumerades, men vi glömde bort att testa deras olika Long Island Ice Tea-varianter. Vi drog vidare till en pub i närheten, där jag chockades av att ordet "foliba" tydligen inte finns i det amerikanske språket, men vi drack lite till, innan Göran och jag åkte "hem" till Libertyville.

Idag har jag träningsvärk i benen efter löprundan igår. Det känns bra.

Pelle Plutt i Chicago

Okej, så igår kom vi faktiskt iväg till Chicago. Gött. Det var tillräckligt kallt och blåsigt för att det skulle vara lite drygt att vara utomhus. Men fint är det. Jadå. Jättefina, höga hus i lite försiktigt experimentell form. Inte i närheten av att vara lika scifi som Tokyo, men jag gillar sådana här grejer, så jag är positiv i alla fall. Jag ger det VG, eftersom stora städer is the shit. Boing-boing.

Bland det fetaste vi gjorde var att stå och köa i typ 20 minuter för att köpa popcorn för typ 3 dolares. Det var en trevlig kö, och de ostbågiga pocornen var goda, medan de kanderade var riktigt hemska. Blandningen får tummen ner. Kände man sig hungrig så kunde man köpa 23 liter popcorn för 131 dollar. Men då ska man fan vara hungrig. Yo yeah.

En annan fet sak var att vi käkade Chicago-pizza på det nästan ursprungliga Chicago-pizza-stället. Damn, den var tjock, men inte på ett flottigt och saggigt sätt. Medan vi stod och väntade på vårt bord så kom det in en skönt tjock italienare, vars hela uppenbarelse var som klippt ur Sopranos. Om han inte var maffioso så är jag inte data.nörd. Larry Bird. Eller jag vet inte.

På hemvägen köpte jag och Christian varsin PSP. Bland det fetaste var när Christian skulle öppna sin i bilen och hade vissa problem att ta sig in i förpackningen, vilket filmades. LOL! ASDF! QWERTY! Antagligen den mest misslyckade unboxing-filmen någonsin. Eller kanske den näst sämsta.

Sen gled vi runt i en massa malls och skit också, men jag vet inte riktigt vad poängen med sådana inne i stan är, med tanke på hur mycket fetare de är ute i förorterna. Och så fattar jag inte riktigt hur AC:n i mitt rum funkar. Kanske DU vet?