In battle there is no krukväxt

Nu har jag spelat klart God of War till PSP. Det var kul. Jag har dödat en massa konstiga monster, tjafsat med grekiska gudar, löst en del enkla pussel och slagit sönder en himla massa blomkrukor och statyer. Miljöerna var fantasifulla och imponerande, men själva berättelsen gav mig ungefär lika mycket som att se om Commando. Eller kanske Sin City, som kändes ungefär lika nyanserad som det här spelet. Det är de goda mot de onda, Indiana Jones mot Hitler. Men visst, det är ett dataspel. Nu kan jag gå tillbaks till att spela Wipeout.

H.emma

Nu är jag h.emma. Resan gick bra, åtminstone för mig. En äldre man som satt brevid mig tuppade av och de körde klassikern "Finns det någon läkare på planet?" Sådana situationer trodde jag bara uppstod i Svenska Mad. Det verkade inte vara så farligt, så med J.esus hjälp mår han nog bättre nu.

På planet pratade jag ett par timmar om den amerikanska kontra den svenska p.appersindustrin med mannen som satt brevid mig. Han jobbade i p.appersindustrin.

Nu sitter jag och chillar med en f.olköl och E.rik Enocksson. Och mitt härligt röda jordgubbstema i Windowmaker. Jag ska inte kolla jobbmailen förrän på måndag, så tills dess kommer Outlooks sjukt sega inbox fyllas på med mail från folk som inte vet att jag inte är i Libertyville längre och att jag känner mig smutsig bara av tanken på att ha något med det där projektet att göra igen.

Morgondagens projekt: tåg till Uppsala, buss till Alunda och väldigt mycket PSP-spelande. Dagens projekt: att inte somna förrän ikväll, för att fixa jetlaggen.

He om he!

Pelle Plutt i Chicago

Okej, så igår kom vi faktiskt iväg till Chicago. Gött. Det var tillräckligt kallt och blåsigt för att det skulle vara lite drygt att vara utomhus. Men fint är det. Jadå. Jättefina, höga hus i lite försiktigt experimentell form. Inte i närheten av att vara lika scifi som Tokyo, men jag gillar sådana här grejer, så jag är positiv i alla fall. Jag ger det VG, eftersom stora städer is the shit. Boing-boing.

Bland det fetaste vi gjorde var att stå och köa i typ 20 minuter för att köpa popcorn för typ 3 dolares. Det var en trevlig kö, och de ostbågiga pocornen var goda, medan de kanderade var riktigt hemska. Blandningen får tummen ner. Kände man sig hungrig så kunde man köpa 23 liter popcorn för 131 dollar. Men då ska man fan vara hungrig. Yo yeah.

En annan fet sak var att vi käkade Chicago-pizza på det nästan ursprungliga Chicago-pizza-stället. Damn, den var tjock, men inte på ett flottigt och saggigt sätt. Medan vi stod och väntade på vårt bord så kom det in en skönt tjock italienare, vars hela uppenbarelse var som klippt ur Sopranos. Om han inte var maffioso så är jag inte data.nörd. Larry Bird. Eller jag vet inte.

På hemvägen köpte jag och Christian varsin PSP. Bland det fetaste var när Christian skulle öppna sin i bilen och hade vissa problem att ta sig in i förpackningen, vilket filmades. LOL! ASDF! QWERTY! Antagligen den mest misslyckade unboxing-filmen någonsin. Eller kanske den näst sämsta.

Sen gled vi runt i en massa malls och skit också, men jag vet inte riktigt vad poängen med sådana inne i stan är, med tanke på hur mycket fetare de är ute i förorterna. Och så fattar jag inte riktigt hur AC:n i mitt rum funkar. Kanske DU vet?