Pang på pungen i Peking

Tjenare, tjenare, hej!

Nu är jag hemma igen. Har varit i Kina ett par dagar och hälsat på Olof och Moxhuan i deras för tillfället kackerlackshemsökta lägenhet i Dawanglu. I Kina är internet-tillgången lite taskig, exempel på sajter som är blockerade är Facebook och Blogger, vilket gör att mitt internet krymper till ungefär hälften.

Men vi börjar med lite överblivna bilder från Korea, tycker jag, här är en tomte:



Här är en typ av lampa som jag såg på två olika barer:



Jävligt hitech lås på TAT-kontoret. Allt man behöver göra för att ta sig in där är alltså att hugga av mig mitt högra pekfinger och använda det som nyckel. Jag uppmanar inte till den typen av beteende!



Den här grejen fanns på hotellrummet. Jag har inte en aning om vad det är.



Men från Korea åkte jag alltså till Kina. Det var i lördags. Jag var som vanligt sparsam med att dokumentera mina äventyr i fotografisk form, men här är något av ett guldkorn från Dawanglu, en bild av mig och en lika glad kanin:



Här är det som blev över när vi ätit upp allt ätbart ur den här skålen:



Den här bilden kräver eftertanke. Vad menas? Friserar de behåringen mellan skinkorna, eller klipper de åsnor? Kanske tycker de bara att "ass" är ett coolt ord. Det tycker jag. Jag gillar att loggan är så avskalad och allmänt smakfull. Oavsett vad så är det här i Sihui, där jag puttrade runt igår.



I övrigt vet jag inte. Jag gick upp 7.30 i morse. Nu är klockan nästan 05.00 kinesisk tid. Jag borde gå och lägga mig.

Saker du kanske inte visste om Korea

Trots den sensationslystna rubriken (Kan en rubrik verkligen vara lysten på sensation? red anm) så kommer det här handla om jordnära ting, såsom deodorant, kontokort och kaffe.

Det är svårt som fan att få tag på deodorant här i Korea (Du menar Sydkorea. red anm). De finns på enstaka butiker som man måste få tips av locals för att hitta. När man väl fått tag på deo så är den ganska mystisk. Men vad är grejen? Svettas inte koreaner (Du menar sydkoreaner. red anm)? Hur är det i Kina och Japan, har de Axe på Konsum och Ica?

Det är svårt som fan att hitta en bankomat som tar utländska kort. De finns på enstaka ställan som man måste få tips av locals för att hitta. Den enda jag känner till, förutom de på flygplatsen, är den i Prudential Tower, tvärs över korsningen från TAT-kontoret. Vad är grejen? Behöver inte utlänningar pengar i Korea (Du menar Sydkorea. red anm)? Jag behöver pengar!

Det finns otroligt mycket kaféer, åtminstone här i Gangnam. (Förra gången jag var i Korea (Du menar Sydkorea. red anm), i byhålan Suwon (Det är en byhåla i ungefär samma mening som Stockholm är det. red anm), var den totala bristen på riktigt kaffe ett gissel (Menar du gisslandrama? red anm). Koreanerna (Du menar Sydkoreanerna. red anm) gillar otroligt svagt kaffe. Jag observerade igår en kille på kontoret som tog svagast möjliga kaffe i kaffeautomaten, och sen spädde ut det med en lika stor del varmvatten ur vattenautomaten. This is the truth that I am telling you.) Men här finns inte bara Starbucks i mängder, utan även t.ex. Tom'n'Tom's Coffee, Pascucci's, The Coffee Bean and Tea Leaf, Holly's Coffee och andra utländska och inhemska kedjor, utan även en massa små kaffe-ställen. Både espresso-ställen och bryggkaffe-ställen, som serverar alldeles utmärkt kaffe.

Koreanerna (Du menar Sydkoreanerna. red anm) gillar skridskor. De tar en massa OS-guld i skridsko-grenar, typ short track, sådan där skridskoåkning på längre bana som Tomas Gustafsson tog flera OS-guld i på 80-talet och naturligtvis konståkning. När Yu-Na gör piruetter så infinner sig ett nationellt stillestånd som får mig att tänka på Stenmark-febern i Sverige under min barndom. Och efter att ha sett hennes uppvisning idag så börjar jag förstå varför.

Även i övrigt har det varit väldigt trevligt här, jag har nästan börjat längta hit igen, trots att jag inte lämnar landet förrän imorgon. Vad ger du mig för det?

Lite slumpmässiga bilder från Seoul

Gångtunnel.



Gurksoju.



Pixlar.



Konrad och Henrik.



Skyttevärn.



Stup.



Kontrollpanel.



Paraply.



Konrad, Natasha, okänd koreansk bergsbestigare.



Is.



Träningspark.



Träd, stad.



Men inte en enda bild på kimchi, what's up with that?

Gangnam-gu

Idag var jag ute och promenerade lite i Gangnam. Den här byggnaden tror jag kan vara någon form av reklam för ost.



Här och där är det ganska backigt, typ sådär som i San Francisco.



Fast ofta är det mest skyskrapigt.



Men den här grejen tyckte jag var ganska fin.



Coolast av alla i hela Söul är Etoos. Typ som en Mac Store, fast inverterad. Eller lite som en dödsstjärna. Eller whatever. Men snacka om att dominera.

Kimchirisotto

Gårdagens middag, en spännande form av italiensk-koreansk fusion, var den här kimchi-risotton:



Ganska kryddig och kimchiig och faktiskt inte så dum, och en rejäl ostkoma infann sig efteråt. Lövely.

Glaset du gav mig

I Kina har de en förmåga att ge en väldigt små ölglas. De är mindre än vanliga dricksglas, runt en deciliter, ungefär dubbelt så höga som de är breda. Först känns det jättedumt, men om man dricker vanlig jävla ljus öl, som inte skummar så mycket, från flaska, så tar det inte någon lång utvärderingsperiod för att man ska börja gilla det. Man fyller glaset, skålar och dricker halva i en klunk. Sen dricker man en klunk till och fyller på. Har man just tuggat i sig någon tuff chili så tömmer man glaset i ett svep. Sen får man kanske skåla igen. Det blir lite som att dricka snaps, fast gott istället för brännande. Det känns mer festligt än att lägga en längre stund på att få i sig ett stort glas. För socialt drickande är det dessutom överlägset att på det kinesiskt/koreanska sättet ta in ett par flaskor att dela på, istället för att på det svenska sättet beställa in varsinn öl, som man sedan svartsjukt vaktar. Det blir så mycket mindre problem med att synka beställningar etc.

Jag vet inte, det här kanske går till historien som det blajigaste inlägget någonsin på min blogg, men det är lördag och Tipsextra har inte börjat än. Hade det varit back in the good old days (d.v.s. på 80-talet) så hade Luton och Stoke spelat, och det ena laget hade vunnit den leriga kampen med ett mål mot noll. Han den där roliga killen med mustaschen som jag tror heter Staffan (Lindeborg?) hade nog kommenterat. Och så.

Delirium i Dalian

Nu är jag i Dalian, en stad som ligger i närheten av Korea. Naturen här ser ut ganska mycket som den gör (i de delar jag har besökt) i Korea: skogsklädda kullar. Mycket trevligt. Jag är här på teambuildingaktivitet, fast inte som en del av teamet. Vi har ett späckat schema under våra tre dagar här. Igår var jag uppe innan tuppen, sen tog vi flyget hit, till hotellet, lunch på kinesiskt restaurang (bara en sådan sak), och sedan ett besök på en havsdjurpark. Djuren hade inte så mycket lebensraum, och speciellt isbjörnarna såg lite molokna ut. Men enligt uppgift ska det vara bättre än på andra djurparker i Kina. Efter det blev jag fruktansvärt trött och orkade inte äta någonting på den koreanska restaurangen. Sen sov jag.

Idag har vi varit ut till havet och badat (inte jag naturligtvis, jag sysslar inte med sådant) och gått några kilometer längs kusten. Sen bara regnade det mer och mer, så det slutade med att vi klämde in oss fem pers i en taxi och åkte hem till hotellet. Imorgon tror jag att vi ska ta en närmare titt på stan, innan vi åker hem till Peking. Härnäst: middag.

Men det är fint här i Dalian. Det känns mycket mindre än Peking, eftersom det inte är mycket skyskrapor överallt. Det bor några miljoner människor här, så det är inte här som de 1,3 miljarder kineserna bor.