Pang på pungen i Peking

Tjenare, tjenare, hej!

Nu är jag hemma igen. Har varit i Kina ett par dagar och hälsat på Olof och Moxhuan i deras för tillfället kackerlackshemsökta lägenhet i Dawanglu. I Kina är internet-tillgången lite taskig, exempel på sajter som är blockerade är Facebook och Blogger, vilket gör att mitt internet krymper till ungefär hälften.

Men vi börjar med lite överblivna bilder från Korea, tycker jag, här är en tomte:



Här är en typ av lampa som jag såg på två olika barer:



Jävligt hitech lås på TAT-kontoret. Allt man behöver göra för att ta sig in där är alltså att hugga av mig mitt högra pekfinger och använda det som nyckel. Jag uppmanar inte till den typen av beteende!



Den här grejen fanns på hotellrummet. Jag har inte en aning om vad det är.



Men från Korea åkte jag alltså till Kina. Det var i lördags. Jag var som vanligt sparsam med att dokumentera mina äventyr i fotografisk form, men här är något av ett guldkorn från Dawanglu, en bild av mig och en lika glad kanin:



Här är det som blev över när vi ätit upp allt ätbart ur den här skålen:



Den här bilden kräver eftertanke. Vad menas? Friserar de behåringen mellan skinkorna, eller klipper de åsnor? Kanske tycker de bara att "ass" är ett coolt ord. Det tycker jag. Jag gillar att loggan är så avskalad och allmänt smakfull. Oavsett vad så är det här i Sihui, där jag puttrade runt igår.



I övrigt vet jag inte. Jag gick upp 7.30 i morse. Nu är klockan nästan 05.00 kinesisk tid. Jag borde gå och lägga mig.

Dagboken dårå

Jo, för att först så åkte jag till Göteborg igår eftermiddag. Det snöade och blåste och blodtörstiga vargar kastade sig med full kraft mot fönstren på tåget. Det gick en timme eller två mer än tänkt, men fram kom jag. I Göteborg snöade det och var dåligt plogat. Jag och Johan åt varsinn mycket dålig falafel, sen tog vi bussen hem till honom och samtalade om viktiga ting till långt in på natten.

I morse var det friskt och härligt i luften när jag kom ut, knarrig snö under skorna. Tjusningen gick över fort, för även om det var bättre plogat så var det inte bra plogat. Jag tog buss 80 in mot stan och klev av vid Järntorget, varifrån jag promenerade till Grönsakstorget. Där lämnade jag in visum-ansökan på kinesiska konsulatet. Sen drack jag kaffe i två timmar och hämtade mitt visum.

Tåget hem avgick i tid, men blev undan för undan försenat. Till slut var det en timme sent. Jag traskade genom Malmö-slasket till jobbet, där jag pratade med killar och skrev lite kod.

När jag nu slutligen är hemma så kommer jag på att jag köpte en bok i Göteborg också.

Shenyang, Shenyang

Jag har varit i Kina igen. I Shenyang, där Olof och Moxuan gifte sig. Det var ett väldigt fint bröllop. Hela resan var väldigt lyckad, om än kort och intensiv. Lite för mycket på programmet, lite för få sovmornar. Men jag visar lite bilder istället för att gnälla över sömnbrist. Inte från bröllopet, för jag hade inte kameran med mig, men lite sådana där slump-foton som jag brukar ta istället:



Ovanstående foto visar på en intressant feature på hotellet. Tydligen kan man ta med sig skålen hem om man är en esteemed guest. Eller något.



Nästa intressanta grej: det spelar ingen roll hur bra eller dåligt ett hotell är, man måste ändå alltid ha hiskeliga heltäckande mattor i korridorerna.



Och det spelar ingen roll var man finns i Kina, är man en av de där stensnubbarna som brukar hänga nedanför statyer på ordförande Mao så är man stenhårt koncentrerad och på väg i någon riktning.



Mellan Shenyang och Peking finns det en massa berg. Och dimma.

Gyllene Kina

Var på Golden China i Uppsala i helgen, tillsammans med Jon, Anna och Frej. Jag är lite orolig för det stället. Det var tidig lördag kväll, och vi var de enda gästerna. Menyn var dankig, serveringspersonalen kunde varken svenska eller engelska speciellt bra och de har inget utskänkningstillstånd. Men maten var riktigt bra, sådär som den bör vara om det är en riktig kinesisk kock som lagar den. Så en uppmaning till alla som bor i Uppsala: gå dit och ät så ofta som möjligt, så att restaurangen blir kvar! Do it!

Glaset du gav mig

I Kina har de en förmåga att ge en väldigt små ölglas. De är mindre än vanliga dricksglas, runt en deciliter, ungefär dubbelt så höga som de är breda. Först känns det jättedumt, men om man dricker vanlig jävla ljus öl, som inte skummar så mycket, från flaska, så tar det inte någon lång utvärderingsperiod för att man ska börja gilla det. Man fyller glaset, skålar och dricker halva i en klunk. Sen dricker man en klunk till och fyller på. Har man just tuggat i sig någon tuff chili så tömmer man glaset i ett svep. Sen får man kanske skåla igen. Det blir lite som att dricka snaps, fast gott istället för brännande. Det känns mer festligt än att lägga en längre stund på att få i sig ett stort glas. För socialt drickande är det dessutom överlägset att på det kinesiskt/koreanska sättet ta in ett par flaskor att dela på, istället för att på det svenska sättet beställa in varsinn öl, som man sedan svartsjukt vaktar. Det blir så mycket mindre problem med att synka beställningar etc.

Jag vet inte, det här kanske går till historien som det blajigaste inlägget någonsin på min blogg, men det är lördag och Tipsextra har inte börjat än. Hade det varit back in the good old days (d.v.s. på 80-talet) så hade Luton och Stoke spelat, och det ena laget hade vunnit den leriga kampen med ett mål mot noll. Han den där roliga killen med mustaschen som jag tror heter Staffan (Lindeborg?) hade nog kommenterat. Och så.

Kommunist, javisst!

Sista kvällen i Kina bjöd på ännu en överraskande restaurang-upplevelse. Olofs kompis Fengwei tog med oss till en riktigt oldschool restaurang, en kvarleva från kommunist-tiden. Servicen var minimal, utbudet var litet och stället var litet och kyffigt, men fullt med folk. Man beställde och betalade vid en disk, och fick med sig plastbrickor med maten på, och sedan fick man bäst man kunde hitta ett bord att sitta vid. Fengwei lurpassade på några tanter som hade ätit färdigt, och vi fick dela det lilla bordet med två andra. Maten var riktigt bra. Vi åt upp den fort och drog vidare, för att inte hogga bordet för länge. Det jag inte riktigt fattade poängen med var att man skulle dricka vatten som nudlarna kokats i. Det smakade vatten.

Efteråt kände jag mig djupt kommunistisk, och köpte en väska som det står "Tjäna folket" på.

Nu vill jag inte titta på handbollen längre

Sverige ligger under med 28-21 mot Norge, och det är fem minuter kvar. Okej.

Jag är tillbaks i Peking. Medan de andra var och badade, så gled jag och Olof runt i centrala Dalian. Som utlänning skulle man kunna misstänka att det är ett fåtal ställen i Kina, typ Peking, Shanghai och Kanton som fylls med skyskrapor och monumentala torg, medan resten av landet består av nedslitna tegelbyggnader från 70-talet. Så är det inte. Vi besökte ett antal storslagna torg och parker och givetvis finns det en massa skyskrapor av glas och stål. I bergen vid den stora parken nere vid havet/moderna muséet så har postmodernisterna lossat några av skruvarna som håller fast hjärnan vid skallbenet och byggt en borg som ser ut en upprustad europeisk medeltidsborg. Det känns aningen surrealistiskt att se dess torn sticka upp bakom några vanliga skyskrapor.

Medan vi stod i incheckningskön på Dalians flygplats så hittade Olof en 3d-skärm. En riktig. En sådan där som man läser om på IDG, och inte riktigt fattar vad det kan vara för gottet att sätta tänderna i. Bilden var aningen grynig, och och man ändrade insynsvinkel så fick man underliga glitchar, men det kändes verkligen som om objekten var i 3d. Jag är imponerad. Jag tror att framtiden är här nu. Åtminstone på flygplatsen i Dalian.

Annars var nog dagens roligaste händelse när mitt snus höll på att sätta mig i klistret i säkerhetskontrollen. Jag blev muddrad och metalldetekterad, och vakten hittade snusdosan i min ficka. Jag tog upp den, öppnade den och sa "tobacco". Hon sa något som lät som "chewing", på vilket jag svarade "yes", men det hon tydligen frågade var om det var något jag åt. Det skulle jag inte vilja göra.

Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in

- Kyparn, det är en fluga i min soppa!

Ja, så brukar det låta i "roliga" historier, så för just den situationen borde man ha en massa galna kommentarer att komma med. Men är man i Kina och inte kan språket så skiter det sig.

Det som hände var, givetvis, att det var en kackerlacka i soppan. Den _vegetariska_ soppan. Sug på den, du!

Delirium i Dalian

Nu är jag i Dalian, en stad som ligger i närheten av Korea. Naturen här ser ut ganska mycket som den gör (i de delar jag har besökt) i Korea: skogsklädda kullar. Mycket trevligt. Jag är här på teambuildingaktivitet, fast inte som en del av teamet. Vi har ett späckat schema under våra tre dagar här. Igår var jag uppe innan tuppen, sen tog vi flyget hit, till hotellet, lunch på kinesiskt restaurang (bara en sådan sak), och sedan ett besök på en havsdjurpark. Djuren hade inte så mycket lebensraum, och speciellt isbjörnarna såg lite molokna ut. Men enligt uppgift ska det vara bättre än på andra djurparker i Kina. Efter det blev jag fruktansvärt trött och orkade inte äta någonting på den koreanska restaurangen. Sen sov jag.

Idag har vi varit ut till havet och badat (inte jag naturligtvis, jag sysslar inte med sådant) och gått några kilometer längs kusten. Sen bara regnade det mer och mer, så det slutade med att vi klämde in oss fem pers i en taxi och åkte hem till hotellet. Imorgon tror jag att vi ska ta en närmare titt på stan, innan vi åker hem till Peking. Härnäst: middag.

Men det är fint här i Dalian. Det känns mycket mindre än Peking, eftersom det inte är mycket skyskrapor överallt. Det bor några miljoner människor här, så det är inte här som de 1,3 miljarder kineserna bor.