Summering

Det var mycket som var bra på Atlassian Summit. Jag lärde mig en del nya makron som kan ha avgörande betydelse för att få till dokumentationen som vi vill ha den. Nya Green Hopper har ett par killer features (men kanske inte killer combinations). Jag var på några riktigt bra presentationer om Agile och en väl genomtänkt presentation om distribuerad versionshantering (git och Mercurial).

Hela evenemanget var riktigt bra, jag skulle säga att det var bättre än WWDC, som jag var på förra året. Det är mindre, så man lära känna folk på ett annat sätt. Maten var riktigt bra, festen var mycket trevligare, och jag och Gustav festade loss ganska bra både där och på efterfesten. Jag spelade biljard för första gången på typ 15 år.

Idag lyckades vi dessutom hitta det thailändska stället vi åt på förra året. Det ligger precis på gränsen till Tenderloin (knarkhandlare och sinnessjuka tiggare utanför). Vi har tagit en öl på fjolårets favorit The Hydeout. Vädret har varit jättebra, speciellt idag.

I övrigt vet jag inte riktigt, men jag är sjukt trött och måste sova nu. Guten nacht!

Utdrag ur loggboken

Igår var vi ner till San Jose och tittade på The Winchester House. Ganska kul att ha varit där, men det är synd att jag inte råkade vara typ 10, snarare än lastgammal, för då hade jag nog uppskattat det betydligt mer.

I förrgår var vi ute och gick som bara fan. Först var vi till Guitar Center, eller Russ och Chris var dit, medan jag gick upp till Guitar Center-parken och tog det lugnt. Sen gick vi ner till Mission och letade efter Amerika-strumpor och åt en burrito. Sen promenerade vi till Haight-Ashbury via Castro och en kulle med fet utsikt. I Castro drack vi något kallt, sen gick vi tillbaks mot stan, stannade till på fjolårets favorit The Hydeout och drack något annat kallt. Sen var vi möra, och lyckades bara palla oss bort till China Town för middag, och en bar mittemot hotellet för lite mer öl.

Min förkylning har inte riktigt lagt sig, utan jag har förföljts av en retsam hosta, men det känns som om den verkligen är på väg att lägga sig nu. Ganska skönt, för imorgon börjar Atlassian Summit, och jag har ingen lust att sitta och hosta inne på föreläsningar. I påsen man fick när man skrev in sig så fanns det bland annat med en enormt stor t-shirt (one size fits all lardasses) och en liten påse vulkanaska.

Igår var vi och åt middag på The Stinking Rose, en italiensk restaurang som har vitlök i allting. Trevligt nog så hade de inte gjort så mycket gimmick av det som de kunde ha gjort: det där med vitlöken var inte överdrivet. Rekommenderas!

Jag har inte tagit ett enda foto än. Jag satsar på att få till en helt foto-fri resa, det hade varit något!

På västkusten

Nu är jag plötsligt i San Francisco igen. Flyget från Frankfurt blev försenat för att de blev tvungna att byta däck på planet. Detta skedde efter att vi hade bordat, så vi satt där någon timme och överöstes av kalluft, eftersom solen stekte planet. När jag fick maten så hade smöret smält och efterrätts-frukten var varm. Trevligt.

Flygresan var inte helt oväntat lång och trist. Jag har en hosta som inte riktigt har velat ge sig, och tolv timmar i flygplansluft gjorde inte saken bättre.

Men väl framme i San Francisco så var allt frid och fröjd, förutom att det blivit fel i vår bokning, så att vi fått två rum med dubbelsängar, snarare än två rum med två separata sängar. Efter en del palaver så fixade det sig, även om vi är tvungna att byta rum igen imorgon.

Men vem kan vara missnöjd när man kan äta friterad macaroni and cheese och dricka Anchor Steam på tapp?

Skyltar etc.

Nu är det slut på WWDC, och man kan slappna av lite i Sankt Franciskus stad lite igen, innan det är dags att åka hem. Vi råkade springa på cable car-muséet, där man kunde se motorerna som driver runt vagnarna:



Fram till 1909 eller något sådant drevs de med ångmaskiner, men sedan dess är de newskool och elektriska. På muséet fanns ett exempel på hur undantagstillstånd kunde se ut efter en naturkatastrof i början av 1900-talet:



Något jag inte fotograferade var en tidningssida som beskrev hur ett 20-tal personer skjutits ihjäl av militär för att de hade lootat och/eller varit rude to women. Jag tror att det sistnämnda måste vara en förskönande omskrivning. Hur som helst, när vi ändå är inne på skyltar, de här finns vid brunnar, för att informera om att man inte ska dumpa krabbor i dem:



Den här loggan hittade jag på sidan av en skåpbil, och anledningen att jag fann den värd att fota var att både namnet "Warman" och designen på loggan fick mig att associera till thrash metal från mitten/slutet på 80-talet:



I slutet på 80-talet så var just the Bay Area stället där det hände i thrash metal-världen, med Testament som främsta representant för det typiska soundet. Testament var ett av de band som fick mig att ge upp thrash metal och leta upp tuffare musik, som Bathory, Pestilence, Sepultura och Morbid Angel. Men om Testament någon gång under 1989 hade promenerat längs Post Street i San Francisco, och tittat västerut, så hade det nog antagligen redan då sett ut ungefär så här:



Fast man hade inte sett lika mycket av internet, www och IT, vilket väl är ungefär vad som har hänt i världen sedan 1989. Just det, det var någon skit med Berlin-muren också.

WWDC-bloggen, del 1

Jag kunde som en varg
äta upp
IT-branchen.
För CTO-er jag kan
ingen aktning känna.
Med alla papperslappar
försvinn
för fan i våld.
Men denna...
Jag drar
ur jackfickan här
mitt dyrbara pass,
helt grönaktigt i tonen
Så läs
och avundas mig -
Jag är
Besökare
på WWDC!

-- Vladmir Majakovskij

Ännu en bloggpostning från SF

Det är något av en besvikelse att nätet är så dåligt här på budget-hotellet. Jag är trots allt i trakter som förväntas vara fett högteknologiska. Kombinationen långsamt nät och Exchange-servrar är ingen större hit.

Igår träffade jag en regnbågsman på Starbucks. Han var stor, hade stort skägg och fick gratis kaffe, eftersom han var en schysst snubbe som kom in flera gånger om dagen och välsignade de anställda. Tyvärr var det något problem med hans lägenhet, så han kunde inte sitta där och tillverka talismaner hela dagarna, som han annars brukar, så den jag fick var hastigt ihopsatt, men ändå kraftfull:



Även i övrigt är det väldigt mycket galna människor som glider runt här, speciellt på delar av Market Street. Och med galna menar jag psyksjuka. Är man psyksjuk på ett annat sätt så kan man promenera längst upp på kullen där Coit Tower ligger. Det gjorde jag igår, och hittade den här fina utsmyckningen på en mur:



När jag sedan kom upp så gawkade jag en del åt ett tjockt par som beklagade sig över de 10 trappstegen upp från parkeringen till tornet. Det här har inget med det att göra, men känns lite roligt:



Ikvällas var vi på bio och såg en Pixar-film som hette Up. Den hade sina poänger, men jag står fast vid att barnprogram inte är för vuxna, åtminstone inte om de vuxna är pissintellektuella, bittra nördar mellan 30 och 50.

Nu är jag trött. God natt!

Om du undrade vad jag har gjort idag och gärna vill se foton så borde det här vara precis i din stil

Vi bilade runt i världen utanför San Francisco i en stor jävla bil idag, typ sådär som man gör om man älskar frihet. Vi kom till Muirwood och tittade på bigass trees, alltså sådana här redwood-träd, eller sequoia eller vad de heter. De är svåra att fånga på bild om allt man har är en crappy Nokia-kamera, men såhär kan en av naturen byggd koja se ut:



Och såhär kan lite rötter se ut:



Sen kom jag på hemligheten med varför Falcon smakar så pissigt. Den amerikanska delen av företaget tillverkar pissoarer. Det som hamnar i pissoarerna skeppas över till Sverige, kolyras och alkoholiseras, för att sedan levereras i aluminiumburkar. Bildbevis:



I övrigt så var vi till Petaluma, där filmer såsom American Graffitti och Pleasantville har spelats in, och Napa Valley. I Napa drack jag en smoothie och kände mig sjukt nöjd över att jag inte drack vin. Sen var vi på Best Buy och köpte väldigt lite och sen åkte vi hem till San Francisco. Okej?

SF-bilderbloggen

Idag då? Några dåliga bilder? Några spännande händelser? Vi får se, jag har inte riktigt tänkt igenom vad som har hänt än. Please wait, thinking...

...

...

...

...

...

...

Thank you!

Det började med att vi åt frukost på ett helt ljusblått ställe, där vi togs emot av en gammal hippietant klädd i ljusblått som pratade väldigt tyst. Beställningen togs upp av en äldre man som pratade väldigt tyst. Maten bars fram av en yngre man som pratade väldigt tyst. Hela tiden var det ljusblått. Frukosten var helt okej. Notan kom in på ett fat som var väldigt ljusblått. Sen gick vi förbi ett riktigt USA-USA-USA-fönster:



Men världen är inte bara full av blaskig öl, utan även av palmer och solsken, vilket plötsligt fick San Francisco att kännas ganska kaliforniskt. De senaste dagarna har det annars varit mest mulet och blåsigt, så inte förrän idag har jag fått till en stilfull bonnabränna. Men det är att gå händelserna i förväg. Såhär ser palmerna och solskenet ut:



Och om du tycker att den bilden känns helt meningslös så har du inte sett nästa, som illustrerar de underliga vinklarna som genomsyrar stora delar av den här staden:



Sen här staden har inte bara konstiga vinklar, enstaka palmer och enstaka solsken, den har även enstaka homosexuella, eller snarare en himla massa, enligt uppgift. Castro heter stadsdelen som är San Franciscos gay-högkvarter (i motsats till den indiska restaurangen Gaylord, som vi senare på kvällen hoppade över för att den kändes för dyr), där man kan se sådana här fina väggmålningar:



Och istället för att komma med någon fyndig slutkläm så avslutar jag i all enkelhet med att säga "god natt": God natt!

Måndag i San Francisco

Hej!

Nu är jag i San Francisco. Här är det fint. Igår glömde jag berätta att jag träffade på en för en quarter glatt skrattande kille som hette Jolly Jack. Han var trevlig.



Idag har vi varit till Haight-Ashbury, där det finns butiker där man kan köpa haschpipor, butiker där man kan köpa Bob Marley-tröjor och butiker där man kan köpa andra hasch-relaterade grejer. Och så lite andra grejer:



Vi gick runt en del i Golden Gate Park, där vattenspridare här och där fick livet att kännas som ett ganska gammalt dataspel. Det var kul. Där fanns även blommor i färgglada färger, och andra färger, men på bilden ser vi färgglada färger:



På vägen mot en hyfsad burrito så hade någon plötsligt råkat bli politisk och kvalificerat sig som upphovsman till ett riktigt Kodak moment:



Najsu, säger jag, men efter att vi fått i oss burriton och kände oss nöjda med hippie-distriktet (jättemånga haschpipor, seriöst yo) så började jag och Mattias promenera, och innan vi hunnit speciellt långt stötte vi på en samling kulörta byggnader, som såg ut såhär:



Sen gick vi och gick vi och gick vi och kom så småningom till en väldigt trevlig bar, där vi kanske tog en öl eller två. Sen kanske vi kom hem till Chinatown. Troligtvis är vi de enda som någonsin har gett sig på att promenera hela vägen från Haight-Ashbury till Chinatown. Antagligen. Vi är i USA, ok?

Sen då? Jag vet inte. Men fotsulorna känns begagnade just nu.

California über alles

Hej!

Nu är jag i San Francisco. Här är det fint. Ett tag fanns det bara 22 kvinnor här. Vi smakade på friheten: Bud Light på ett regnskogsställe där det fanns klordoft, plastblad, brus och barn. Sjölejon ser ut som sniglar. Väldigt oprisvärd pasta till lunch, men frukosten var bra, om än dyr den också. Backarna är branta. Hotellet är ganska dankigt, men sjukt centralt. Massor av ninjasvärt i China Town. Jetlaggen är som en crouching tiger, tröttheten är the hidden dragon. Har jag glömt något? Antagligen.

Linus