1984 var det OS i Los Angeles och Carl Lewis tog fyra guld, men det var inte det jag hade tänkt prata om. Jag funderade på det här med det fria samhället där friheten steg för steg inskränks, tills man har övervakningskameror installerade i hemmet för att se till så att man inte gör något dumt.I Sverige gillar man noll-visioner. Ingen ska behöva dö i trafiken. Inget barn ska behöva utsättas för sexuella övergrepp. Men om man skulle hantera noll-visionen för döds-olyckor i trafiken som man hanterar barnporr så skulle man väl typ behöva förbjuda privat-bilism. Eller åtminstone alkohol. Noll-visionernas snällhet doftar av religiös och politisk extremism.
Enligt Peter Englund så hade vanliga, renrasiga tyskar det ganska bra i Hitler-Tyskland. Så länge man inte gjorde något oövertänkt så kunde man sitta i sin TV-soffa och ta det lugnt. (Tyskland var sjukt hitech på den tiden, typ sådär som Japan är idag.) Åtgärderna mot judarna var för tyskarnas bästa och de som hade rent mjöl i påsen hade inget att frukta.Den som har rent mjöl i påsen har aldrig något att frukta, vilket är det som är så jävla bra med att ha rent mjöl i påsen. Har man istället rent heroin i påsen så har man förverkat alla sina samhälleliga rättigheter, och är det ren dynamit man ens funderar på att bära runt så förtjänar man inte ens det som FN kallar för mänskliga rättigheter. Och om de som tittar på kamerabilderna av vad som försigår i ditt hem bara har tystnadsplikt så är det säkert värt det om vi kan få tag på en terrorist eller pedofil då och då.
Men det man undrar är hur långt det kan gå innan folk reagerar. I den nazistiska romanen "The Turner Diaries" så är det bara den nazistiska eliten som gör väpnat motstånd när de förtrycks av judarna och deras svarta lakejer. Vanligt folk sitter kvar i TV-soffan, mätta och nöjda. Hur viktiga är egentligen våra friheter? Om demonstrationsfriheten skulle tas ifrån oss med förevändningen att upplopp hotar säkerheten, hur skulle debatten se ut? (I praktiken skulle man inte behöva ändra grundlagen, det är bara att steg för steg ge färre tillstånd.)Och när är det man säger "Nu får det vara nog"? Det känns lite löjligt när liberal-piratistiska bloggosfären börjar tjata om 1984 så fort någon inskränkning av internet-anarkismen klubbas igenom. Men när slutar det kännas löjligt? När kommer du och jag börja prata på det sättet? Eller kommer vi helt enkelt vara nöjda så länge det är värre någon annanstans? Typ i USA där de äter skit och tycker att Hollywood-filmer och Britney-musik är konst och att republikaner inte är ödlor från rymden?
