Jag fick en möbelleverans, och har lagt sex timmar på att möblera om, bygga möbler, våndas och slutligen dricka ett glas vin. Ett tag, när boktravarna var för höga, så räddade mina ninja-reflexer några travar med böcker från att rasa ihop över mig. Vilket fick mig att tänka på Kafka, igen:
För övrigt har det aldrig lyckats mig att få se honom, han kan inte komma ner, han är alltför överhopad av arbete, hans rum har man beskrivit för mig så, att alla väggar är dolda av pelare av stora, på varandra staplade dokumentbuntar, det är bara de handlingar som Sordini just har under arbete, och då ideligen handlingar dras fram ur buntarna och lägges in och allt sker med största brådska störtar pelarna om och om igen omkull, och just dessa beständiga, kort på varandra följande sammanstörtningar har blivit betecknande för Sordinis arbetsrum. Nåja, Sordini är en arbetsmänniska och det minsta ärende ägnar han samma omsorg som de största.
På något sätt så är Sordini en typisk mjukvaruutvecklare. En ångande punkig sådan, men ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar