Mac-dagboken

Dags för uppdatering, säger datamaskinen. Eftersom jag kör Windows på jobbet och har kört Linux hemma i 10 år, så kan jag jämföra upplevelsen:

Windows: Medan uppdateringen körs kan jag fortsätta använda datorn. När uppdateringen är klar så tjatar Windows på mig om att jag måste starta om för att saker och ting ska börja funka. Det är Windows favorit-ögonblick, när man startar om datorn. Windows älskar när man startar om datorn. Steve Ballmer startar själv om sin dator minst 12 gånger om dagen.

Linux (Debian-baserad distro): Medan uppdateringen körs kan jag fortsätta använda datorn. När uppdateringen är klar så kan jag fortfarande fortsätta använda datorn, förutsatt att kärnan inte har uppdaterats, i vilket fall jag kan välja att starta om när jag vill. Ingen jävlas med mig, och jag har bra insyn i vad som pågår, eftersom jag är en sådan där snubbe som har brallorna uppdragna i armhålorna, enligt kommentar till föregående inlägg.

Mac: När jag tackar ja till att göra uppdateringen så loggas jag ut och kan inte göra något med datorn med uppdateringen sker. 10 paket ska uppdateras, och någon bugg (eller är det en sådan där user experience-funktion som Apple är så bra på?) gör att progress baren börjar om från 0 hela tiden, och den går aldrig över cirka 10%. Datorn startas sedan om.

Vad gäller uppdateringar så är Linux helt klart vinnaren, med Windows ganska långt bakom och Mac way behind.

I övrigt: hade wlanet funkat lite bättre så hade jag inte haft något att invända hittills, bortsett från uppdaterings-skiten.