The Final Showdown

Hej!

Som trogna läsare säkert minns så köpte jag en Macintosh-dator för ett och ett halvt år sedan, för att se om det skulle passa mig. Nu känner jag att jag kan komma med ett svar. Svaret är att jag är gammal och lat och att Mac är bättre på vissa sätt, medan Linux är bättre på andra sätt. Till och med Windows har sina fördelar, även om de är få.

Det som är bra med Mac är att saker funkar. Operativsystemet stöder hårdvara. Man kan koppla in en projektor och det bara funkar. Jag kan använda Apples egen mailprogram på jobbet för att koppla upp mig mot det notoriskt inkompatibla Exchange. Jag kan skriva kod till min iPhone.

Det som är bra med Linux är att det funkar. På andra områden. Det är genomskinligt, även om det kan vara dimmigt. Fönsterhanteringen kan ställas in så att det känns som om den funkar, i motsats till Mac, där allt är som Steve har bestämt att det ska vara. Pakethanteringen funkar, i motsats till MacPorts som ställer till med en massa problem.


Det som gör att jag fortsätter köra Mac är att det trots allt funkar ganska mycket som Linux. Det sätter käppar i hjulen, men inte lika brutala som de hårda Linux-käpparna. När jag blir rik ska jag anställa en egen sysadmin, så att jag kan köra Linux igen.

Hejdå!

Kan du inte göra det åt mig?

Donald Jobs

Jag hade tänkt kommentera det här med att utvecklingsverktygen till Mac känns lite Kalle Anka ibland. Tidigare har jag berättat om de positiva aspekterna, och det jag har gnällt på har gällt hanteringen av öppna filer i Xcode, som jag har insett hur man jobbar med på ett vettigt sätt.

Men några exempel:

Xcode har inget stöd för subprojekt, vilket finns i alla andra IDE-er jag har använt: Visual Studio har det, CodeWarrior hade det, Eclipse har det. Xcode har fastnat i någon idé om att man utvecklar libs/frameworks och appar separat, och att man inte vill vara inne och gräva i lib-kod när man skriver appar. Men det är inte tillräckligt generellt, det täcker inte in alla fall. T.ex. inte min situation på jobbet, där jag har ett framework, som är det jag utvecklar, som jag har olika frontends till. För frameworket (som i sin tur består av flera libs) vill jag ha separata projektfiler, som jag kan inkludera i projekten som jag bygger frontendsarna med. Nicht gut, säger herr Jobs, innan han går över till sin Monika Danielsson-röst och säger "det _vill_ du inte göra".

Det verkar inte finnas någon riktigt vettig grafisk frontend till Subversion. Jag gjorde en utvärdering och kör sedan dess Versions, som är bättre än att använda kommandoraden, men inte har stöd för merge och inte riktigt verkar fatta externals. Det känns nästan lite som en förolämpning när Apple väljer att ge pris till utvecklarna av programmet. Hur som helst, vill jag göra en merge eller uppdatera en katalog med externals till en viss version så är det kommandoraden som gäller.

FileMerge, som är Apples eget diff/merge-verktyg, är något av ett skämt. Man kan inte editera texten manuellt, utan kan bara välja den ena eller båda text-sekvenserna som diffar. Dessutom finns det ingen information om vilka snabbtangenter man kan använda. Jag har inte listat ut hur man väljer både versionerna. Klick, klick, klickety-klick. Eventuellt finns det bättre merge-verktyg, det har jag inte haft tid att kolla upp. (Dessutom är det fult och har dålig syntax-highlighting. Låna koden från Xcode, kanske?)

På WWDC var jag på en presentation om vad som var nytt i Xcode, där fick jag lära mig att det finns en feature i Xcode som kallas Snapshot. Man kan ta snapshots av sin källkod och gå tillbaks till tidigare snapshots. Om det nu finns Kalle Anka-kodare som inte har vett nog att använda ett versionshanteringssystem, är det då bättre att ge dem ett enklare sätt att sköta lokal backup-hantering än att tala om för dem att det finns något som kallas versionshantering och som är ett mycket bättre alternativ? Eller är det så att Xcode-utvecklarna själva inte har koll på hur man använder versionshantering på ett vettigt sätt?

Det här är detaljer, men detaljer som stör om man bara vill kunna göra vettiga grejer med vettiga verktyg. Det är som om det finns någon uppfattning om att nybörjare som kodar Hello World-program är de viktigaste användarna. Men visst, samtidigt har vi DTrace, Instruments, Interface Builder och LLVM som pekar i en annan riktning. Om några år kanske allt är riktigt bra, och jag kan sluta gnälla.

En häxa springer i skogen

Jag tar ett svar till en kommentar till ett tidigare inlägg och upphöjer till blogg-inlägg, bara för att. Sen blandar jag ihop det med en låt av Tant Strul, och alla blir glada och nöjda. Hennes ögon är gnistrande stjärnor, hennes kläder är trasigt tyg.

Årets kontring, sent som fan: Apple riktar sig till noobs, och att förklarar för en noob att stängande av fönster inte är samma sak som stängande av app är en stor jävla apskit (apa-skit på skånska).

Det finns inget intuitivt i konceptet "app som inte är kopplat till något fönster, utan är någon datavetenskaplig abstraktion som lever utanför användarens vetskap". Det är skit, och Apple borde inse det vid något tillfälle. Det är alldeles för abstrakt för att vara på riktigt. Det är dåligt. Hon dansar med häxor och troll! Det var okej på Amigan runt 86, men metaforen känns som "jag använder ugnen för att grädda en kaka, sen tar jag ut kakan, men ugnen är fortfarande på, så jag stänger av ugnen, men ugnens ande svävar fortfarade runt i rummet och sjunger ungerska folkvisor om tiggare, prinsar och allmänna slån".

Apple, väx upp, det är 2009 nu. Snart är det 2010. Och det står inte på förrän det är 2011. YOU WILL DIE! Och hon dansar med djävulen själv.

Några dåliga saker med att köra Mac

- Fönsterhanteraren ändrar fönstrens z-position när man byter fram och tillbaks mellan virtuella desktops ("Spaces").
- Att ett program inte avslutas i och med att man stänger dess fönster.
- Meny-raden längst upp på skärmen.
- När man vill öppna en ny Terminal eller ett nytt Finder-fönster så måste man göra det via en meny, snarare än att bara klicka på ikonen i dockan, för då transporteras man till ett redan öppnat fönster.
- Sunkiga BSD-varianter av vanliga shell-kommandon.
- Dåligt med inställningsmöjligheter.

Så för att summera så är det helt okej. Jag kommer nog vänja mig vid det mesta, och fixa vissa saker, t.ex. genom att installera GNUs varianter av ls, cp etc.

Mac-dagboken

Dags för uppdatering, säger datamaskinen. Eftersom jag kör Windows på jobbet och har kört Linux hemma i 10 år, så kan jag jämföra upplevelsen:

Windows: Medan uppdateringen körs kan jag fortsätta använda datorn. När uppdateringen är klar så tjatar Windows på mig om att jag måste starta om för att saker och ting ska börja funka. Det är Windows favorit-ögonblick, när man startar om datorn. Windows älskar när man startar om datorn. Steve Ballmer startar själv om sin dator minst 12 gånger om dagen.

Linux (Debian-baserad distro): Medan uppdateringen körs kan jag fortsätta använda datorn. När uppdateringen är klar så kan jag fortfarande fortsätta använda datorn, förutsatt att kärnan inte har uppdaterats, i vilket fall jag kan välja att starta om när jag vill. Ingen jävlas med mig, och jag har bra insyn i vad som pågår, eftersom jag är en sådan där snubbe som har brallorna uppdragna i armhålorna, enligt kommentar till föregående inlägg.

Mac: När jag tackar ja till att göra uppdateringen så loggas jag ut och kan inte göra något med datorn med uppdateringen sker. 10 paket ska uppdateras, och någon bugg (eller är det en sådan där user experience-funktion som Apple är så bra på?) gör att progress baren börjar om från 0 hela tiden, och den går aldrig över cirka 10%. Datorn startas sedan om.

Vad gäller uppdateringar så är Linux helt klart vinnaren, med Windows ganska långt bakom och Mac way behind.

I övrigt: hade wlanet funkat lite bättre så hade jag inte haft något att invända hittills, bortsett från uppdaterings-skiten.

Mäck

Hej!

Nu har jag en Macbook.

Sedan ungefär åtta timmar så är jag en anhängare av följande kontroversiella åsikter:

• Alla datortillverkare utom Apple bör utrotas. Skattebetalarna bör stå för notan.
  
• Allt Steve Jobs säger är sant. A priori.
  
• Bakgrundsappar på telefoner är en inkörsport till ett fascistiskt statsskick.
  
• Bosse Ringholm tycker att MacOS är bättre än Windows.
  
• Linux leder till impotens.
  
• Steve Ballmer är en ful, svettig gaphals.
  

I övrigt är allt ungefär som vanligt.

Solig dags morgon

Nu är det dags för nyheter från TT, idag presenterade av Mats Odell:

Jag fick en total shoe makeover på Löplabbet i onsdags. Det var roligt: jag blev speglad, filmad, avklädd, pronationsuppskattad och uppskjörtad, men nu har jag ett par nya fula skor. I morse tog jag dem på jungfruresa längs Kungsgatan. De fungerar, även om jag inte riktigt gör det än: frånsett språngmarschen till tåget i Göteborg i torsdags så har min ynkliga lekamen utsatts för ytterst ringa exercis av detta slag sedan förra sommaren.

Igår såg jag sista avsnittet av Battlestar Galactica. De knöt ihop det bra på slutet, och färgtonen förändrades. Det är synd att det är över, men samtidigt har jag tyckt att avsnitten på slutet har varierat lite i kvalitet, medan de tre och en halv första säsongerna genomgående var väldigt bra. Sista avsnittet var kaotiskt, religiöst och tårögt på ett värdigt sätt.

Jag ska köpa en Macintorsk och bli Mac-taliban. Eller jag tänker mig i alla fall att jag ska utvärdera om det passar mig bättre eller sämre än Linux. Jag har en känsla av att jag inte kommer komma fram till något klart svar på den frågan, men jag hoppas på att Steve Jobs ska överraska mig.

Idag avgörs världscupen i längdskidåkning. Majdic eller Kowalczyk? Cologna eller Northug? Eller, ännu mer spännande: är det här första gången någonsin, i någon idrott, där herrtävlingen har avgjorts innan damtävlingen? Inte för att vi ska ta det som ett tecken på att FIS ledning anser att damtävlingen är viktigare, men kanske i alla fall att de inte ser kvinnor som missbildade män.

Det anses allmänt att Peste Noires första fullängdare, La Sanie des siècles - Panégyrique de la dégénérescence (jag copy'n'pejstade titeln, om det är så att du undrar), är bättre än den andra, Folkfuck Folie. Det finns två saker som talar emot den allmänna opinionen. För det första så är "Folkfuck Folie" en helt fantastisk titel, oavsett vad det kan tänkas betyda. För det andra så kan man se Folkfuck Folie som en råare, rockigare reaktion mot att La Sanie kanske blev lite för polerad och symfonirockig, och faktiskt lite för snygg här och där. Båda skivorna är hur som helst under av kreativitet och musikalitet inom black metal-formeln, endast överträffade av originalet och förebilden Burzum.

Vi avslutar med en av Gubben Eriks grunnor: Gäster - en sorts parasiter?