Ett oanständigt liv

Nu har jag sett Ett anständigt liv också. 10 år har gått och alla förväntningar har infriats. Livet leker för missbrukarna och deras familjer. 1979 var Sverige fortfarande fruktansvärt svenskt. Det är inte bara innehållet som känns 70-tal, utan det känns att hela projektet är från en svunnen tid. Det känns modernt för att det är så omodernt. På den tiden gjorde man saker för att man brydde sig, nu skulle det kallas reality och man distanserar sig genom att vara närgången. Tillbakablickarna till den svartvita, fjuniga föregångaren känns obehagliga på riktigt. Sverige är skitigt och ont och har polisonger. Nu tänker jag inte skriva mer.